Del 1 The James Bond Theme är ett av världens mest kända filmteman, och en av de mest igenkända melodierna över huvud taget. Alla känner igen det. Det tycks som om detta tema alltid har funnits där för att karakterisera agent 007, ända sedan den allra första filmen. The James Bond Theme har en högst intressant tillkomsthistoria. I alla förteckningar och på alla Bond-soundtrack kan man läsa "The James Bond Theme composed by Monty Norman". I själva verket tyder allt på att det var John Barry som komponerade det mesta av berömda temat, utan att få någon officiell "credit" för detta! Advokaten: "Did Monty Norman compose The James Bond Theme?" John Barry: "Absolutely not!" (citat från rättegången Monty Norman mot Sunday Times, mars 2001) Det mest troliga händelseförloppet Bondtemat komponerades för mer än 45 år sedan, och precis som för andra saker som hörde till den första Bondfilmen Dr No var det till stor del slumpen som gjorde att det blev som det blev. Ingen av alla de som var med om att göra Dr No kunde ana att de höll på att skapa grundförutsättningarna för världens mest framgångsrika filmserie. Hur det gick till när The James Bond Theme skapades finns det litet olika uppfattningar om, men trots allt går det att urskilja ett troligt händelseförlopp. Med största sannolikhet gick det till på det här sättet: 1962 var det på modet med calypsomusik. Därför gick uppdraget att skriva musik till filmen till Monty Norman, som hade jazzbakgrund och som skrivit liknande musik tidigare. Han var mest känd som kompositör av sånger och musikaler, inte filmmusik. Han hade under 50-talet gjort sig ett namn i brittisk press som "den sjungande barberaren". Norman hade nyligen haft succé med sin musikal Irma LaDouce, och hade tidigare i olika sammanhang arbetat tillsammans med producenten Harry Saltzman. Norman reste med filmteamet till Jamaica för att hämta inspiration och snappa upp lite lokala rytmer. Dr No var en lågbudgetfilm. Till sådana filmer brukar man inte prioritera musiken högst, och det gjorde man inte heller i detta fall. Monty Norman och Terence Young Normans kontrakt föreskrev att han senast 1 juni 1962 skulle ha komponerat musik till den kommande filmen. Datumet var satt med tanke på att man ville boka in tid för en orkester, som under bara ett par dagar skulle spela in musiken till filmen. Att hyra en orkester var dyrt, så musiken måste förstås vara färdigkomponerad i tid. På den här tiden beställde man först musik av kompositören, och det övriga filmteamet fick sedan inte höra den förrän det var dags för inspelning med orkester. När klipparen Peter Hunt och regissören Terence Young hörde Normans Jamaica-musik under den första repetitionen med orkester blev de besvikna. Hunt berättar: "Han kom med ändlösa mängder av den här jamaicanska steel-drum-musiken. En del av den hamnade som bakgrundsmusik i filmen. Det var inte alls den typen av musik som vi hade förväntat oss". Terence Young lär ha kallat Normans musik för "mining disaster music". "Det fungerade helt enkelt inte" sade Hunt i en intervju långt senare. Man fick artigt förklara för Monty Norman att de var tvungna att tänka om, och arrangerade ett krismöte med producenterna samma eftermiddag. I Normans uppdrag ingick att skriva ett huvudtema, ett ledmotiv som man skulle kunna använda även i kommande filmer i serien. Detta tema var viktigt, insåg alla. Ingen var nöjd med Normans förslag till tema: inte producenterna Harry Saltzman och Albert R Broccoli, inte regissören Terence Young, och inte klipparen Peter Hunt. (Detta tema var det som på Dr No-soundtracket kallas "Dr No's Fantasy" och det ligger som spår 17 på CD:n). Norman föreslog då att calypsosången "Underneath the Mango Tree", som han hade komponerat på Jamaica, kunde vara tema för hela serien, vilket även det nobbades. I Normans kontrakt fanns det en klausul som föreskrev att om han inte lyckades hålla deadline-datumet på 1 juni, så kunde producenterna kalla in en annan kompositör. Och det var läge för det nu. Terence Young tänkte i stora banor och föreslog klassiska kompositörer som sir William Walton och sir Arthur Bliss, men alla visste att man inte hade råd med något så stort namn. Och bråttom var det: orkestern var bokad och musiken till filmen skulle spelas in inom kort. Vem skulle kunna rädda situationen? Enligt Peter Hunt var det hans assistent som sade att han just jobbat med en tv-show där The John Barry Seven medverkade. Hunt undrade om assistenten trodde att Barry kunde tänka sig att göra musik till deras film. Det trodde assistenten: han var bra, duktig och ung. Så Hunt förmedlade detta tips till producenterna. Oberoende av detta hade Saltzman ringt upp Noel Rogers, chef för filmbolaget United Artists musikavdelning och berättat hur läget var. Rogers tog i sin tur kontakt med Teddy Holmes, som var chef för musikförlaget Chappell. Holmes ombads föreslå någon som kunde arrangera om instrumental musik som måste bli fartfull, modern och "hipp". The John Barry Seven (med Barry på trumpet) Chappell-chefen kom fram till att det fanns två framstående instrumental-rockgrupper i England just då. Den ena var The Shadows, och den andra var The John Barry Seven. I The Shadows fanns det ingen som kunde arrangera, medan John Barry var känd för sin talang på just detta område. Han var 29 år, hade haft flera singelsuccéer med sin jazzorienterade rockgrupp The John Barry Seven, samt nyligen gjort musik till två andra filmer, "Beat Girl" och "Never Let Go". Monty Norman hade nu letat bland sina gamla kompositioner. Han hade ett par år tidigare arbetat med en musikal, "The House of Mr Biswas", som aldrig blivit klar. Musikalen var naserad på en roman av V S Naipaul. I musikalen fanns en skiss till en sång, "Bad Sign Good Sign", som Norman nu tyckte kunde användas som tema till Dr No. Men stycket behövde arrangeras om. Fortsättning på sidan 2 © Thomas Drugg, 1997-2009. Tillbaka till Tomorrow

[ Startsidan | Filmerna | Böckerna | Musiken | Filarkivet | Frågelådan | Kuriosa | Länkar ]