Resan till London
Av Stephan Bäckman
Ebury Street 22 B i London. Här bodde Ian Fleming under 1940-talet.Första gången jag åkte till London var jag 17 år. Idag är jag 26 år och skulle under våren 2003 åka till London för 6:e gången.
Det är omöjligt för ett James Bond-fan att åka till London utan att shoppa Bondprylar och utan att besöka Bondplatser.
Det är en av de stora anledningarna till att jag så gärna åker till London. Jag hittar överallt i Centrala London numer. Så det var med stor glädje och förvåning som jag blev informerad av min sambo att hon kunde tänka sig att åka dit (igen).
Redan första dagen hamnade vi på en filmauktion där dom sålde ca 20 olika föremål som hade medverkat i Die Another Day. Tyvärr så är ju inte plånboken så stor att man kunde köpa någon av dessa, då startpriserna låg runt 10.000 kr.
Men en sak kunde jag inte låta bli att ropa hem. Det var Cubby Broccolis autograf. Jag har aldrig tidigare köpt någon autograf men denna kände jag att jag verkligen ville ha. Priset slutade på ca 1.300kr.
Dyrt, javisst, men vad fasen, karln har ju gett mig så mycket glädje i 14 års tid.
Dag två åkte vi bland annat till Ebury Street 22B som var Ian Flemings bostadsadress under andra världskriget. Utanför huset satt en blå plakett som talade om att just Fleming bott i denna byggnad. Tro mig, det var en mäktig känsla att ta i det där dörrhandtaget.
Det viktiga är att fördela Bondandet jämnt under resan, med små doser i taget av Bond, så att flickvännen inte tycker att hon fått betala för en resa som varit tråkig för henne.
Det är knappast så att hon ogillar Bond. Filmerna går an och hon gillar dem. Men Casino Royale i bokform gav hon upp efter 20 sidor.
På Bond-utställningen kunde man bl a se den här inte helt obekanta bilen.Denna dag hade vi dock planerat att besöka den stora Bondmässan på Science Museum.
Jag hade lovat att bjuda henne på inträdet som, om jag inte missminner mig, kostade ca 120 kr per person.
Utställningen var bra. Stundtals riktigt bra. Dock: är man en sån stor Bondnörd som jag själv anser mig vara ger den information som man bjuds på i textform på utställningen inte mycket nytt. Självklart är det ju som så att utställningen främst är gjord för människor som inte är lika intresserade som jag själv, människor som gillar filmerna och vill ha lite kul.
Under utställningen kunde man vara med i en frågesport-tävling och jag minns att jag vid en fråga ställde mig och började räkna efter (minns dock inte frågan) och när jag sedan svarade rätt började alla runt omkring mig skratta när dom fattade vilken tok jag var.
Här fanns också Q-båten från TWINE.Som ni ser av alla bilder så snålades det åtminstone inte på denna utställning, det jag gillade mest att titta på var alla filmaffischer som aldrig användes.
Men självklart var det ju även kul att se alla bilarna. De hade även ett “Green room” där de hade ställt in en del av den fejkade Golden Gate-bron som medverkar i A view to a kill. Utanför fanns en stor tv-skärm som istället för att visa den gröna bakgrunden visade vattnet nedanför bron så det såg ut som man verkligen var på plats hängandes i brons delar.
En annan kul sak var att dom hade byggt upp en replik av M:s kontor.
"What do you know about a man called Scaramanga, 007?"Sedan fanns där också en stor Bondshop där jag bl a köpte de flesta filmaffischerna som vykort (som jag tänkt rama in i en stor ram med samtliga 20 första filmernas affischer i vykortsstorlek). Samt en omtryckning av en Japansk Goldfinger-affisch.
Stephan på besök vid ännu ett Fleming-hus.Dagen efter var det dags att besöka en ny adress. Victoria Square 16. Detta var Ian Flemings bostadsadress från 1952 fram till sin död 1964.
Jag skojade med min flickvän och sa att jag åkt till London för att fotografera mig själv vid en massa dörrar, men måste erkänna att det var riktigt kul att vara så nära Flemings hem.
Skulle ju velat gå in och kikat, men denna gång vågade jag inte knacka på.En annan sak som jag var på jakt efter nu när jag var i England var ju Sideshows nya James Bond-gubbar. Dessa gubbar är ca 30 cm höga och otroligt läckra. Lazenby och Savalas-gubben är nåt otroligt lika och fast dessa gubbar kostar 400 kr styck ungefär så är de värda pengarna. Det är en fröjd att stoppa in dem i vitrinskåpet. Se själva på bildsidan.
På ingång i denna serie är Även Moore och Dalton samt en ännu större gubbe föreställande Jaws.Sista dagen i London vek vi helt åt klädshopping och dylikt, London är en fantastisk stad inte bara för allt Bondande. Jag och min flickvän hade fyra underbara dagar där och har redan bestämt oss för att nästa år får det bli New York. Jag gillar nämligen inte sommar-resmål. Jag gillar inte värme och sol. Svensk sommar är max vad jag orkar med.
Stephan Bäckman
JB-SHOPEN
2003-05-19
Ännu fler av Stephans bilder
från Bond-utställningen i London
finns på en separat bildsida!
(OBS - grafiktung!)
Text och foton © Stephan Bäckman, 2003.
Publicerat på Agent007.nu med upphovsmannens tillstånd.
[ Startsidan | Filmerna | Böckerna | Musiken | Filarkivet | Frågelådan | Kuriosa | Länkar ]
