|
Kompositör: John Barry
Detaljfakta
Skivnummer,
LP: United Artists UA-C 054-97 303
Skivnummer, CD: EMI CDP-7-95345-2 (EMI:s gamla utgåva)
Skivnummer, CD: EMI 72435-80891-27 (EMI:s nya utgåva,
2003)
Längd: 38,02 (LP) resp. 31,26 (CD, EMI:s gamla utgåva), resp.
41.12 (EMI:s nya utgåva, 2003)
Titelmelodin Goldfinger framförd av Shirley Bassey
Text: Leslie Bricusse & Anthony Newley
Recension
|
Betyg:
Soundtrack 8/10
Titellåt 10/10
|
Med Goldfinger
fann producenterna den mall som så många av de senare Bondfilmerna modellerades
efter, och det gällde även musiken.
Det här var den första filmen där John Barry hade full kontroll
över musiken från början till slut. Han kämpade verkligen för
att nu få göra hela soundtracket, så att han
hade en egenkomponerad titellåt att väva in i filmens musik.
 Redan
i From Russia With Love hade man anlitat en känd artist för
att sjunga in titelmelodin, även om titellåten i just den filmen var
inbakad i själva filmen och inte hade placerats som titelspår. Annat
blev det nu med Goldfinger. Shirley Basseys magnifika
tolkning av Barrys titelmelodi blev en formidabel succé, precis som
filmen, och var den första rejäla "Bond-singel-hitten" (även
om den faktiskt inte var så stor singelhit just i England, så
toppade den listorna i många andra länder). Goldfinger
är ju fortfarande den kanske mest kända Bondtitellåten och en tidlös
klassiker. Den blev ju även stilbildande för Bondlåtarna
i fortsättningen.
Det kan kanske vara intressant att veta att man först provade med
en mer jazzig version av Goldfinger, där Anthony Newley
sjöng. Klokt nog valde Barry & Co Basseys mer pompösa tolkning.
Själva
soundtracket är även det en klassiker, och var en av 60-talets mest
sålda filmmusik-plattor. Plattan toppade USA-listan i hela 16 veckor
före Beatles "A Hard Days Night"! 1965
fick Barry emotta en guldskiva (passande nog) för Goldfinger.
Plattan nominerades även till en Grammy men vann inte.
John Barry arbetar här mycket effektivt med huvudtemat, t ex i
spår 3, Oddjob´s Pressing Engagement, och rytmiskt trummande
i spår 8, Dawn Raid on Fort Knox. Den instrumentala versionen
av Goldfinger (spår 7) förekommer inte i filmen.
Ett av de bästa spåren, The Laser Beam, finns inte med på den
officiella cd-utgåvan, som följer den LP-utgåva som gavs ut i USA.
Europa-utgåvan av LP:n hade däremot med detta spår samt tre andra
som också saknades på USA-utgåvan. Europa-utgåvan saknade däremot
den instrumentala Goldfinger-versionen (spår 7). 1992 återutgavs
dock de fyra saknade spåren på dubbel-cd:n The Best of James Bond
30th Anniversary, Limited edition.
Goldfinger
är också ett av de få Bondsoundtrack där vinjettmusiken alltid
funnits med redan från den första utgåvan (spår 4,
Bond Back in Action Again). Det lilla intro-stycket Into
Miami, som i filmen spelas direkt efter titelmelodin, har f ö
alltid varit en av mina favoriter. Här hörs tydligt Barrys
jazz-bakgrund.
Barry var noga med att få allting rätt. Shirley Bassey fick
göra en mängd tagningar av titellåten innan Barry var nöjd, något
som Bassey inte tyckte om.
Han
hade det inte lätt. Som många andra Bondfilmer var det ett hektiskt
tidsschema och i detta fall låg man efter redan från början. Connery
hade exempelvis kommit in sent i inspelningsfasen efter att ha varit
med i Hitchcocks Marnie. Många i filmteamet hoppades
att producenterna skulle skjuta på det utsatta premiärdatumet,
men det var det inte tal om. Bara några veckor före premiären skrev
Barry musik för fullt till filmen!
Tydligen
höll man till i en viss studio i Bayswater som tidigare hade fungerat
som kapell. Detta gjorde att det blev lite extra eko i inspelningarna,
och enligt Barry bidrog detta till det typiska 'Bond-soundet'.
Goldfinger
är, precis som de andra Barry-soundtracken, en lysande platta.
Goldfinger är även John Barrys egen favorit bland
alla Bond-soundtracken.
Filmsidan Goldfinger
Förra soundtracket: From Russia With Love
Nästa soundtrack: Thunderball
|
Spår-
förteckning
Denna
lista gäller EMI:s nyutgåva, 2003:
01. Main title - Goldfinger (02.47) Shirley Bassey
02. Into Miami (00.57)
03. Alpine Drive - Auric's Factory (04.27)
04. Oddjob's Pressing Engagement (03.05)
05. Bond Back in Action Again (02.29)
06. Teasing the Korean (02.12)
07. Gassing the Gangsters (01.03)
08. Goldfinger (Instrumental Version) (02.08)
09. Dawn Raid on Fort Knox (05.43)
10. The Arrival of the Bomb and Countdown (03.25)
11. The Death of Goldfinger - End Titles (02.34)
BONUSSPÅR:
12. Golden Girl (02.10)
13. Death of Tilley (02.04)
14. The Laser Beam (02.54)
15. Pussy Galore's Flying Circus (02.46)
De
fyra sista spåren på EMI:s nyutgåva fanns länge endast
tillgängliga på cd på The Best of James Bond 30th Anniversary,
Limited edition
dubbel-CD (EMI 7777-98560-2), 1992.
Numera finns dessa fyra spår med på EMI:s remastrade återutgivning
av soundtracket, utgivet 2003.
Från
början var man tvungen att skaffa både den amerikanska
och den europeiska LP-utgåvan eftersom den amerikanska innehöll
den instrumentala versionen av Goldfinger. Den europeiska
LP:n saknade denna men hade i gengäld de fyra "Bonusspåren"
(spår 12-15 på EMI.s cd) som inte fanns på den amerikanska
LP:n.
Moon Finger
Goldfinger
kallades internt ett tag för Moon Finger
eftersom man tyckte att den var så lik Henry Mancinis Moon
River!
Barry
& Caine
Den förste som John Barry spelade upp titelmelodin för var ingen mindre
än skådespelaren Michael Caine! Caine var vid denna tid inneboende
hos Barry (de brukade bl a vara ute och svira tillsammans). Caine
berättar: han vaknade tidigt en morgon av att Barry satt och
spelade en ny melodi på sitt piano. Han gick in till Barry,
som då började spela hela melodin från början.
"Vad heter den?" undrade Caine. "Goldfinger"
sade Barry och somnade över pianot.
Vid den här tiden var Barry ofta ute i svängen: han var
strax över 30, singel, ägde en snygg våning i Chelsea,
körde en Jaguar E-Type, och var en del av det berömda "swinging
London":s innegäng. Det verkar ha varit full rulle nästan
jämt. Bland hans festkompisar fanns förutom Michael Caine
även Peter Sellers m fl. Caine säger att de var ute
varenda kväll och hade kul.
Textproblem
Redan här började man få rejäla problem med att
sätta låttext till Ian Flemings Bondtitlar. Textförfattarna
Leslie Bricusse och Anthony Newley visste inte alls
i vilken ände de skulle börja med Goldfinger. Barry
kom sedan på att låten skulle handla om skurken, ungefär
som "Mack the Knife" från Tolvskillingsoperan.
Fellinis
favorit
Många anser att Goldfinger är ett av tidernas bästa
soundtrack. Regissören Federico Fellini sade att Goldfinger
var hans favorit-soundtrack. Rockaren Alice Cooper sade att
Goldfinger inspirerade honom till att bli artist.
Saltzmans
ilska
Egendomligt nog avskydde producenten Harry Saltzman titelmelodin
Goldfinger. Han tyckte att den hade för vågad text, och han
gillade inte heller det "dekadenta" wah-wah-blåset.
Han sade till Barry att enda orsaken till att låten var kvar i filmen
var att det inte fanns tid att göra om den. (Den något egensinnige
Saltzman gillade förresten inte Diamonds Are Forever heller.
Mer om det senare.)
Både Albert R Broccoli och regissören Guy Hamilton
var däremot mycket förtjusta i låten. Saltzman fick
motvilligt erkänna sedan att låten ändå var
en succé.
Gold-singel
Singelversionen av Shirley Basseys titellåt är något
annorlunda än versionen på soundtracket. Sången är
något annorlunda i fraseringen, och Bassey håller i det
avslutande "gold" längre än i den vanliga versionen.
Bassey har f ö sagt att hon inte tycker om att sjunga denna låt
live.
|