 
[ Snabbfakta | Intrigen
i korthet | Om filmens tillkomst | Recension
| Kul att veta ]
Snabbfakta
Svensk titel: Casino Royale
Världspremiär: april 1967. Svensk premiär: 1967. Längd:
142 minuter.
Producent: Charles K Feldman, Famous Artists.
Regi: John Huston, Ken Hughes, Val Guest, Robert Parrish & Joseph
McGrath.
Manus: Wolf Mankowitz, John Law & Michael Sayers.
Foto: Jack Hildyard. Scenografi: Michael Stringer.
Klippning: Bill Lenny.
Musik: Burt Bacharach. Filmbolag: Columbia Pictures.
Titelmelodi: Casino Royale, framförd av Herb Alpert
& The Tijuana Brass (musik: Burt Bacharach)
The Look of Love framförd av Dusty Springfield
(musik och text: Burt Bacharach) Med David
Niven, Peter Sellers, Ursula Andress, Orson Welles, Joanna Pettet,
Daliah Lavi, Woody Allen, Deborah Kerr, William Holden, Charles Boyer,
John Huston, Jean-Paul Belmondo, George Raft, Terence Cooper och Barbara
Bouchet.
Intrigen
i korthet:
Intrigen är en enda soppa, som är nästan omöjlig
att följa. Här är några nedslag:
Den "riktige" James Bond (David Niven) har adlats och bor i ett
stort slott. M dödas av en bomb vid sir James hem, och han bestämmer
sig för att återgå i tjänst. För att förvirra sina fiender ges agentnamnet
James Bond 007 till flera agenter, däribland korthajen Evelyn Tremble
(Peter Sellers). Sammanlagt är det ungefär sju olika James Bondar
i filmen. Tremble får i uppdrag att besegra skurken Le Chiffre (Orson
Welles) i baccarat i Monte Carlo. En annan skurk i filmen är sir
James brorson Jimmy Bond, alias Dr. Noah (Woody Allen). Hans
plan är att släppa lös ett virus som gör alla kvinnor vackra och alla
män kortare än han.
 Casino
Royale (1967) är ökänd som en av filmhistoriens sämsta filmer. Hur kunde
det bli så? På 50-talet sålde Ian Fleming
först TV- och sedan filmrättigheterna till sin första Bondbok Casino
Royale.
TV-versionen sändes i amerikansk TV 1954 (läs om den på Barry
Nelson-sidan).
Filmrättigheterna såldes för bara 6000 dollar till en Gregory Ratoff,
som aldrig gjorde något med dem. Efter hans död sålde hans änka dem
vidare till producenten Charles K Feldman.
Titeln fanns alltså inte med i det paket Bondböcker
som Albert R Broccoli & Harry Saltzman köpte filmrättigheterna
till 1960 (se sidan Bonds väg till vita duken).
Den var alltså en värdefull tillgång i de tider av total spion- och
agentfeber som rådde under andra halvan av 60-talet.
Sedan Bondfilmerna blivit jättesuccéer med Sean Connery i huvudrollen,
hörde sig Feldman för hos Broccoli & Saltzman om en eventuell samproduktion,
men förhandlingarna sprack. (Thunderball
hade nyss varit en samproduktion med Kevin McClory).
Feldman nobbade ett bud på en halv miljon dollar för att sälja rättigheterna.
När han inte kunde få Sean Connery i huvudrollen i sin film, bestämde
han sig för att i stället göra en stor humoristisk Bondparodi.
Inte mindre än fem regissörer och sju manusförfattare
(varav bara tre krediterade) var inblandade. Ett stort gäng kända
skådisar engagerades till filmen, som av filmbolaget förväntades bli
en stor succé. Man tänkte helt enkelt kapa åt sig en bit av den lukrativa
James Bond-kakan.
Casino Royale hade en jättelik budget,
nästan 8 miljoner dollar (ungefär 2 miljoner mer än den då aktuella
riktiga Bondfilmen You Only Live Twice).
En av producenten Feldmans senaste filmer var den framgångsrika komedin
What's New Pussycat, efter vilken Casino Royale modellerades.
Det tog dock inte lång tid förrän filminspelningen
löpte amok utan någon som helst kontroll. Filmbolaget Columbia sade
ifrån när stjärna efter stjärna med stora gage-anspråk kom med i filmen:
"Inte mer folk nu!". Producenten Feldman svarade då att det var en
cirkus och att han inte längre kunde kontrollera den!
Filmen tog nästan ett helt år att spela in. Columbias
totala kostnad för filmen hade skenat iväg till ca 12 miljoner dollar,
nästan dubbelt så mycket som You Only Live Twice kostade!
Det mest otroliga är väl ändå att filmen faktiskt spelade in sina
kostnader, den drog in 17 miljoner dollar. Det säger en hel del om
vilken Bondfeber som rådde 1967.
Filmen släpptes några månader innan You
Only Live Twice, vilket förvirrade en del av biobesökarna
och gjorde att intäkterna för den riktiga Bondfilmen blev något
mindre än väntat.
Producenten Feldman avled något år efter att filmen
haft premiär. Man undrar om det fanns något samband.
Recension:
Den här filmen gör en förtvivlad.
Tänk om man hade
kommit överens om en samproduktion och gjort en seriös Bondfilm i stället
för det här meningslösa skräpet!
Filmen har absolut ingenting gemensamt
med de riktiga Bondfilmerna, och har egentligen bara värde som kuriosa.
Tur att Ian Fleming slapp uppleva den här filmen.
Den speglar också den totala Bondmani som rådde i slutet av 60-talet.
En fjantig komedi, som inte är det minsta rolig, troddes bli en stor
framgång bara för att huvudpersonen råkade heta James Bond. Intressant
är också att notera att Feldman inte ens övervägde att ha någon annan
än Connery i huvudrolen för att göra en seriös film. Det ingick helt
enkelt inte i folks begreppsvärld att någon annan än Connery
skulle spela 007.
Det finns Bondfans som ivrigt jagar denna film för
att "ha alla filmerna i sin samling", men att betala för att köpa
Casino Royale (1967) är enligt min mening bara slöseri med pengar.
Det är faktiskt ingen film man med glädje tar fram och tittar på.
Ärligt talat är det nästan plågsamt för en Bondvän att tvinga sig
igenom den.
Det enda positiva man kan säga om denna soppa är att
ledmotivet med Herb Alpert är helt OK, och att låten The
Look of Love med Dusty Springfield är filmens hela behållning.
För övrigt är detta en av de absolut sämsta filmer
som någonsin gjorts av ett stort filmbolag.
Den kände amerikanske filmkritikern Roger Ebert har om denna
film sagt att den är ett exempel på vad som händer
när alla som arbetar med en och samma film får tokspel
samtidigt (eller som han uttrycker det: "goes collectively berserk").
Idag är väl 1967 års Casino Royale mest känd
som en av flera förlagor till Austin Powers-komedierna.
Casino Royale (1967) ska inte förväxlas
med Casino Royale (2006),
den 21:a James Bond-filmen i den officiella serien. Det var alltså
först 39 år senare som den här Ian Fleming-boken filmatiserades
"på riktigt". |
Kul
att veta om Casino Royale (1967)
- * Peter Sellers kom ihop sig med olika
personer i filmteamet. Sellers envisades t ex med att komma för
sent till tagningarna. Detta föranledde Orson Welles, som
spelade Le Chiffre, att fälla en sarkastisk kommentar om detta,
så Sellers fick ett utbrott och vägrade tala med Welles mera. En
stand-in fick användas för Sellers i de scener han skulle ha tillsammans
med Welles.
Till sist fick Sellers nog och lämnade inspelningarna innan filmen
var färdig. Han bara stack iväg, och ingen visste vart han tog vägen.
Därför försvinner Sellers karaktär gåtfullt i andra halvan av filmen.
Sellers äktenskap med Britt Ekland var vid denna tid i kris
och han tycks inte ha varit helt i balans.
Sedan kom Sellers tillbaka, men hans kontrakt med Feldman hann gå
ut innan filmen var färdig och allting slutade i kaos, ganska typiskt
för denna film.
- * Det var stort hemlighetsmakeri medan filmen
kom till. Intervjuande reportrar försökte fruktlöst få ut någon
sorts information: "Nej, jag kan inte tala om vem som spelar James
Bond. Ja, det här är en Bondfilm."
- * Casino Royale var bara Woody Allens
andra film som skådis. Det går fortfarande att göra Woody Allen
på riktigt dåligt humör genom att påminna honom om att han var med
i Casino Royale.
- * Dusty Springfield-låten The Look
of Love var en av 1967 års stora hitlåtar. Det var också den
enda riktiga ljuspunkten i hela filmen.
- * Förtexterna är designade av Richard Williams.
Han skulle många år senare bli mera berömd för den tecknade Roger
Rabbit-filmen.
- * Man försökte även få med Shirley MacLaine
och Trevor Howard i filmen, men lyckades inte med detta.
- * Deborah Kerr, som spelade M:s falska
änka, lady Fiona, var kontrakterad för tio dagars inspelningar.
Hon lyckades få med i sitt kontrakt att hon skulle få extra betalt
för varje dag som filmandet drog över dessa tio dagar. Efter åtta
veckor var Kerr färdig med filmen, och hade tjänat så mycket pengar
på den att hon för förtjänsten lät bygga en ny swimmingpool till
sin lyxvilla i Schweiz. Hon döpte poolen till "The Charles K Feldman
memorial swimming pool".
- * En av de fem regissörerna, Ken Hughes,
sade: "Jag såg aldrig något manuskript. Jag fick visserligen några
sidor, men de som gav dem till mig sade att de ändå inte skulle
användas".
- * En annan av regissörerna, Val Guest,
försökte pussla ihop det som gick genom att spela in lite överlappande
material, men det var ett jobb som var omöjligt att lyckas med.
Feldman var tacksam och ville kreditera Guest som "koordinerande
regissör" men Guest sade att då skulle han stämma Feldman. "Folk
kommer att undra: Är detta koordinerat? sade Guest upprört.
- * Enligt obekräftade uppgifter ska det i manuset
även ha förekommit en hund som hette James Bond.
- * När man utser de sämsta filmerna genom tiderna
brukar alltid Casino Royale vara med på ett hörn. För några
år sedan kom det ut en bok som förtecknade de 100 sämsta filmerna
som gjorts. Casino Royale var givetvis med här.
-
- * Många tror fortfarande att det är Peter
Sellers som spelar James Bond i Casino Royale. I själva
verket är det ju David Niven. Sellers spelar Evelyn
Tremble, som däremot ges kodnamnet James Bond tillsammans med
en drös andra agenter.
|
Casino
Royale i The Internet Movie Database