|
Kompositör: John Barry
Detaljfakta
Skivnummer,
LP (USA-utgåva): UA-LA301-G (LT301)
Skivnummer, CD: EMI CDP-7-96209-2 (EMI:s gamla utgåva)
Skivnummer, CD: EMI 72435-41420-24 (EMI:s nyutgåva,
2003)
Längd: 34,31 (EMI:s gamla utgåva), 75,52 (EMI:s nyutgåva,
2003)
Diamonds Are Forever framförd av Shirley Bassey
Text: Don Black
Recension
|
Betyg:
Soundtrack 9/10
Titellåt 10/10
|
James
Bond-musiken är, precis som filmerna, en egen genre. Den tycks
existera i en helt egen värld, opåverkad av yttre krafter.
Därigenom är Bondmusiken så fantastiskt tidlös.
Den fungerar lika bra idag som för 30 år sedan. Ett
bra exempel på det är titellåten till Diamonds
Are Forever. Den musik som var modern 1971 gör sig inte på
minsta vis märkbar i den låten. Och just därför
har vi John Barry att tacka för så mycket av den
tidlösa magi som präglar James Bonds musik.
John
Barry kände lojalitet mot Bondserien: det var ju tack vare Bond
som Barry hade blivit så känd och respekterad filmmusik-kompositör.
Det fanns många andra projekt som Barry egentligen hellre ville
syssla med - hans intresse för Bond började falna en aning.
Trots detta satte Barry ihop ett av sina bästa Bond-scores till
Diamonds Are Forever, som var 70-talets första Bondfilm
och Sean Connerys comeback som 007. Den var även den första
Bondfilmen med ett mer "lättviktigt" innehåll
som blev stilbildande för resten av decenniets Bondfilmer.
Shirley
Bassey gör här sin andra Bondlåt, och det är
ett perfekt val av artist till denna lysande titelmelodi. Redan i
introt hör vi glittret av diamanter, ett tema som återkommer
i hela Barrys soundtrack till filmen.
Barry
fortsätter att använda synthesizer lite här och var,
exempelvis i spår 2, Bond Meets Bambi And Thumper.
Detta
soundtrack kännetecknas annars av de tillbakalutade, coola "casino-liknande"
spåren, som dominerar skivan.
Två sådana instrumentala versioner av Diamonds Are
Forever ligger lustigt nog bredvid varandra på cd:n (de
var från början sist på LP:ns A-sida samt först
på LP:ns B-sida), som spår 6 och 7. Den första versionen
är pianobaserad, den andra är satt för orkester med
stråkar.
Spår 9, Tiffany Case, är också ett stycke
av denna typ (det är temat som spelas när Bond hälsar
på Tiffany i Amsterdam), liksom det ljuvliga cirkustemat i spår
4, Circus, Circus (Borde det inte vara obligatoriskt att alla
cirkusföreställningar måste använda detta tema?
Det skulle göra det möjligt att uppskatta cirkus på
ett helt nytt sätt).
Ett spår som jag även vill räkna till denna kategori
är spår 11, Q's Trick, som väl är en av
Barrys mer kända instrumentala kompositioner.
Tyvärr
saknas mycket av actionmusiken på Diamonds Are Forever-soundtracket,
som dessutom är irriterande kort. Vi får dock den litet
lekfulla Moon Buggy Ride (spår 3) och Barrys härliga
arrangemang av sitt klassiska 007-tema i spår 12, To
Hell With Blofeld.
Stämningsmusik
av bästa Bondklass, den typen som bara Barry kan komponera, får
vi i spår 5, Death at the Whyte House, spår 8,
Bond Smells a Rat och spår 10, 007 And Counting.
Fantastisk musik, men vi Bondfans vill ha mera!
Barrys tema för Mr Wint och Mr Kidd, som spelas påfallande
ofta i filmen, är knappt med alls på skivan - bara i små
fragment. Därför var det glädjande att Silva Screen
tog med dittills outgiven Wint & Kidd-musik på sin Bond
Back in Action-cd (1999).
Men jag
saknar fortfarande actionmusiken till exempelvis Bonds slagsmål
med Peter Franks... musiken som spelas när Bond anländer
till Las Vegas och möts först av Leiter, sedan av gangstrarna
(-"I've got a brother!" -"Small world")...
musiken som spelas då Bond hänger 'utanpå' Whyte
House... och den korta men geniala versionen av Bondtemat vi hör
när Bond åker svävare till Amsterdam.
Diamonds
Are Forever är ett av Barrys bästa Bondsoundtrack. Barry
hade en verklig kreativ topp vid den här tiden, med tre magnifika
Bond-soundtrack i rad: You Only Live Twice, OHMSS och Diamonds
Are Forever. Obligatoriska inslag i Bond-diggarens skivhylla.
Tillägg
om EMI:s nyutgåva, 2003:
Här kan vi bara tacka och ta emot. EMI har på den nya utgåvan
tagit med i princip all musik som vi hör i filmen.
Det innebär att alla de stycken vi saknat nu finns med på
soundtracket. Flera av de gamla spåren är dessutom rejält
förlängda (t ex spår 3: Moon Buggy Ride och
spår 12: To Hell With Blofeld). T o m titellåten
med Bassey har en förlängd instrumental inledning, precis
som i filmens förtexter.
Vinjetten är naturligtvis med (spår 13: Gunbarrel and
Manhunt). Vi får "svävar-versionen" av Bondtemat
i spår 14: Mr Wint and Mr Kidd : Bond to Holland. Ja,
det är mycket Wint & Kidd-musik i tilläggsavsnittet.
Jag är dock särskilt förjust i flygplatsmusiken, den
oerhört coola musiken som spelas i bakgrunden när Bond kliver
av planet. Vi får hela stycket i spår 16: Airport
Source. Mmm...
Dessutom
har EMI tagit med musik som inte kom med i filmen. De har hamnat ihopmixade
på cd:ns sista spår, som är långt, över
9 minuter.
Hela 75 minuter musik finns med på den nya utgåvan. Det
är mer än en fördubbling av skivlängden jämfört
med den gamla utgåvan...
Detta utgör nog den mest kompletta utgåvan av ett Bondsoundtrack
som givits ut. Mycket bra! Vi tackar och bockar, och hoppas på
fler sådana här kompletta utgåvor även av andra
filmsoundtrack så småningom.
Filmsidan Diamonds Are Forever
Nästa soundtrack: Live And Let Die
Förra soundtracket: On
Her Majesty's Secret Service
|
Spår-
förteckning
EMI:s
nyutgåva (2003)
01. Diamonds Are Forever Main Title Song (02.52) Shirley Bassey
02. Bond Meets Bambi And Thumper (03.10)
03. Moon Buggy Ride (04.16)
04. Circus, Circus (02.49)
05. Death at the Whyte House (04.54)
06. Diamonds Are Forever (Source Instrumental) (03.45)
07. Diamonds Are Forever (Bond and Tiffany) (03.38)
08. Bond Smells a Rat (01.49)
09. Tiffany Case (03.44)
10. 007 And Counting (03.31)
11. Q's Trick (02.25)
12. To Hell With Blofeld (05.08)
Previously unreleased bonus tracks:
13. Gunbarrel And Manhunt (03.12)
14. Mr Wint And Mr Kidd / Bond to Holland (04.02)
15. Peter Franks (02.54)
16. Airport Source / On the Road (03.00)
17. Slumber, Inc. (02.22)
18. The Whyte House (02.21)
19. Plenty, Then Tiffany (02.26)
20. Following the Diamonds (04.02)
21. Additional and Alternate Cues (09.11)
På
cd:n Bond Back in Action (Silva Screen FILMCD 317, 1999) finns
ytterligare musik:
01. Mr Wint And Mr Kidd / Moon Buggy Ride (04.51)
02. Blofeld's Laser / Killing Wint And Kidd (04.52)
03. Diamonds Are Forever (03.38)
Barrys
bråk med Saltzman
Bondproducenten Harry Saltzman hade, som vi minns, haft kritiska synpunkter
på Barrys Goldfinger-låt. Han tyckte att den var
"vulgär" och olämplig för den breda publik
Bondfilmerna vände sig till. Nu hade Saltzman på nytt kritik,
denna gång mot titellåten till Diamonds Are Forever.
Det var texten "Hold one up and then caress it, touch it,
stroke it and undress it" som Saltzman ansåg vulgär
och oanständig.
Det berättas att Saltzman kom hem till Barry för att framföra
detta klagomål, varvid Barry blev rasande och kastade ut Saltzman.
Låten fick vara kvar i filmen utan ändringar. Barry blev
så upprörd över Saltzmans agerande att detta bråk
påverkade honom när han bestämde sig för att
inte göra musiken till nästa Bondfilm, Live And Let Die.
Prisbelönt
låt
Barrys titellåt till Diamonds Are Forever fick pris -
The Ivor Novello Award. Där fick Saltzman svar på
tal.
Italiensk
version
Det finns även en italiensk version utgiven av titellåten.
Då heter den Una Cascata Di Diamanti. (Den italienska
texten skrevs av signaturen Boncompagni.) Gavs endast ut på
singel i Italien.
Det lär också finnas en fransk utgåva av LP:n med
annat omslag.
David
McAlmont
Den brittiske artisten David McAlmont, kanske mest känd
för hiten "Yes" tillsammans med Bernard Butler
1995, gjorde en oförglömlig cover-version av Diamonds
Are Forever på David Arnolds Shaken And Stirred-album
(Warner, 1997). Man gjorde även en riktig glam-video som visades
på MTV. I den medverkade även David Arnold som pianist.
|