Ian Fleming
Del III: Underrättelsetjänsten

I Hans Majestäts hemliga tjänst
I början av 1939 märkte Ian Fleming, 31, att folk ställde frågor om honom. Det visade sig nämligen att underrättelsetjänsten letade efter en lämplig kandidat till ett viktigt jobb.

Orosmolnen hopade sig över Europa. Kriget ryckte allt närmare. Konteramiral John Godfrey hade nyligen blivit utsedd som chef över den brittiska marina underrättelsetjänsten, och behövde en personlig assistent. Hans företrädare hade under första världskriget haft ett mycket bra samarbete med en börsmäklare, vars administrativa organisationsförmåga hade varit idealisk. Godfrey letade nu efter en motsvarande person och hans val föll till sist på Fleming.

Under våren 1939 utsågs Ian Fleming till löjtnant i The Royal Naval Volunteer Reserve. Hans uppgift var att assistera Godfrey på olika sätt.
I praktiken innebar detta att Fleming blev "nummer två" i den brittiska marina underrättelsetjänsten. Sammanlagt jobbade ett tjugotal män och kvinnor i Godfreys stab. Högkvarteret låg i ett berömt rum som gick under namnet Room 39.
Fleming deltog egentligen aldrig i aktiva operationer, men hade en viktig uppgift att planera och organisera dem. Fleming blev känd för sin uppfinningsrikedom och befordrades ganska snart till kommendörkapten.
John Godfrey var rimligen förebilden för 'M' i Flemings böcker. Godfrey sade senare om Fleming att han var en "war-winner".

En av Flemings medarbetare var Charles Fraser-Smith, en påhittig man som utrustade de brittiska agenterna med olika prylar som rakhyvlar med dolda utrymmen, skosnören som kunde användas som sågklingor och ihåliga golfbollar som man kunde ha hemliga meddelanden i.
Fraser-Smith var en av förebilderna till den karaktär som i böckerna kallas Boothroyd, i filmerna 'Q'.

Evakuering i Frankrike
Ian Fleming var alltså inte i direkt operativ tjänst under kriget. Han var dock med om en intressant incident i juni 1940, när tyskarna ockuperat nästan hela Frankrike.
Den franske amiralen Darlan höll med sin flotta stånd i Le Bourget, men ville inte evakuera hamnen och föra flottan till England. Fleming och en kollega reste till Le Bourget för att övertala amiralen att lämna sin hamn. Tillsammans for de till Bordeaux, som nu var den säkraste hamnen för evakuering. Där organiserade Fleming även evakueringen av de brittiska medborgare som satt fast i Frankrike. Han fick order från London att se till att inga viktiga kvarlämnade saker, t ex motordelar i bilar, föll i tyskarnas händer. Fleming och kollegan brände sedan kvarvarande brittiska papper. Just då anlände den flyende kung Zog av Albanien till Bordeaux, medförande sin familj, sina kronjuveler m m. Fleming såg till att kungen med familj kom säkert iväg ombord på evakueringsfartygen.

Baccarat i Lissabon
I juni 1941 var Fleming och Godfrey i Lissabon. Där föreslog Fleming att de skulle besöka hotell Palacio, Estoril, för att spela baccarat med några portugisiska affärsmän. Det var ett nöje som det var länge sedan han fått tillfälle att roa sig med sedan kriget brutit ut.
Fleming blev under spelets gång av med sina insatser, som dock inte var alltför höga. När han lämnade casinot tillsammans med Godfrey sade han: "Tänk om de där männen hade varit tyska agenter, och tänk om vi hade spelat av dem alla deras pengar. Det hade varit något!"
Denna episod blev senare inspiration till spel-intrigen i boken Casino Royale.

Ian Fleming i USA
Från Lissabon flög Godfrey och Fleming till USA. Där var man i färd med att bilda en ny underrättelseorganisation. De besökte Sir William Stephenson, mannen som kallades "Intrepid" och hade hand om brittiska säkerhetstjänstens kontakter med New York. De fick även träffa FBI-chefen Hoover, som gav dem audiens i exakt 16 minuter!
I USA mötte Fleming amerikanen Ernest Cuneo, som arbetade för William "Wild Bill" Donovan, skaparen av OSS (CIA:s föregångare). Cuneo blev förbindelselänken mellan de amerikanska och brittiska säkerhetstjänsterna, och dessutom en av Flemings närmaste vänner.
En känd episod som ägde rum vid denna tid är den när Fleming tillsammans med Stephenson en natt tog sig in i den japanske generalkonsulns kontor och mikrofilmade de japanska kodböckerna.

Godfrey reste hem till England och lämnade kvar Fleming i USA. Där var hans uppgift att assistera amerikanerna med uppbyggnaden av deras nya underrättelseorganisation, det som först hette COI ("Office of Coordination of Information") och sedan skulle bli OSS ("Office of Strategic Services") och därefter CIA ("Central Intelligence Agency"). Mycket av arbetet hade dock redan gjorts av andra, däribland Stephenson.

Under sin tid i USA provade Fleming bl a olika hinderbanor och övningar i ett hemligt träningsläger för agenter, och lärde sig mera om chiffer.
Ett av de test Fleming var med om klarade han dock inte: det som skulle avgöra om han var kapabel att personligen döda en människa. Han bröt sig in i ett rum och det var meningen att han skulle skjuta en man som satt i en stol. Fleming avbröt denna övning eftersom han inte kunde förmå sig till att öppna eld.

Ians kommandostyrka
I slutet av 1941 skapade Fleming kommandostyrkan Number 30 Assault Unit. De var specialiserade på att rensa ut nazisternas baser efter att de erövrats av britterna. Kommandostyrkan var utbildad i kontraspionage och det var deras uppgift att t ex ta hand om alla hemliga dokument.
Denna styrka var under kriget verksam i Mellanöstern, Nordafrika, Italien och de deltog även i D-dagen 1944.

1942 blev Godfrey ansvarig för den indiska flottan och ersattes i brittiska underrättelsetjänsten av kommendör Rushbrooke.

Tyskarna bombade London, och stadens befolkning levde i ständig fara. En av de som omkom vid en bombräd var Flemings flickvän Muriel, som var motorcykel-ordonnans. Ian själv var illa ute vid tre tillfällen, då huset där han befann sig träffades, men han klarade sig oskadd alla tre gångerna.
Flemings yngre bror Michael blev skadad i strid, och tillfångatogs vid Dunkerque. Han dog senare i fångenskap.

Fleming bygger hus på Jamaica
Hösten 1944 reste Fleming till Jamaica för att delta i en säkerhetskonferens. Det var första gången han besökte ön. En av hans amerikanska vänner, Ivar Bryce, ägde ett hus på Jamaica och bjöd in Fleming att bo där under ett par dagar före konferensen. Det var ett förfärligt väder - det regnade hela tiden - men trots detta blev Fleming verkligt förtjust i ön. Han bad Bryce hjälpa honom leta efter en tomt där han kunde bygga ett eget hus.
I mars 1945 började Fleming planera bygget av sitt eget hus på Jamaica. Han hade ritat huset själv och döpt det till Goldeneye. Golden eye hade varit namnet på en topphemlig underrättelseoperation under kriget, och det var därifrån Ian tog namnet. Han var även förtjust i en novell av författaren Carson McCullers som hette Reflections in a Golden Eye.

Fleming hade hand om många viktiga uppgifter i hemlig tjänst under kriget, (ovanstående episoder är bara ett urval av dem) och han fick goda vitsord för sitt arbete där. I november 1945 slutade han i säkerhetstjänsten. Han hade tjänat sitt land väl, precis som sin far.

Skribent på Sunday Times
Efter kriget blev Ian Fleming utrikeschef hos tidningsföretaget Kelmsley. Detta arbete gjorde det möjligt för honom att resa runt i världen. Fleming skrev regelbundet artiklar i Sunday Times, och han blev en av tidningens mest uppskattade skribenter. Flemings favoritberättelser var reseäventyr av olika slag, t ex ett reportage då han följde med Jacques Cousteau på jakt efter sjunkna skatter. Fleming lyckades även genom sin övertalningsförmåga få den kände författaren Somerset Maugham att skriva i Sunday Times, ett verkligt kap!

Snart skulle Flemings liv ta nya dramatiska vändningar. Inom några år skulle han både gifta sig och bli en känd romanförfattare.

IAN FLEMING, del 4: James Bonds skapare

Tillbaka till IAN FLEMING, del 1: Uppväxt och studier
Tillbaka till IAN FLEMING, del 2: Karriär och yrkesliv
Tillbaka till Bond i litteraturen