Ian
Fleming
Del VI: Diamanter och revolvrar
Under januari
och februari 1956 skrev Ian Fleming sin femte Bondbok, From
Russia, With Love. Denna bok tillhör de som Fleming jobbade mest med,
originalmanuskriptet har många ändringar och tillägg.
En av gästerna på Goldeneye i början av 1956 var f ö
författaren Truman Capote.
Flamingo-expedition
I mars fick Fleming en inbjudan från sin gode vän Ivar Bryce.
Denne skulle tillsammans med två experter bege sig ut på en vetenskaplig
expedition för att titta på en flamingo-koloni på ön Inagua. Fleming nappade
- ett givet äventyr! - och från denna resa hämtade han inspiration till
det som sedan skulle bli boken Dr. No. Här fanns bl a en "träsk-buggy"
- en förstärkt Land Rover - som hela gänget åkte ut till flamingo-kolonin
med. Buggyn blev sedan embryot till Dr. No:s drak-tank i boken, liksom
Inagua gjordes om till Crab Key. Tydligen fanns det många flamingos här:
Fleming uppger att det var ca 15.000 fåglar.
4 april 1956 utkom Diamonds Are Forever. Flera kritiker tyckte att intrigen och karaktärerna var svaga jämfört med de i de tidigare böckerna.
Flemings
hälsa hade börjat bli sämre: bl a hade han fått besvär av ischias och
njursten. Han besökte hälsokliniken Enton Hall, där han blev kurerad.
(Denna episod inspirerade senare Fleming till en sekvens i boken Thunderball).
Fleming hade även hjärtbesvär. Läkarens råd till Fleming
var att han måste minska på konsumtionen av alkohol och tobak, ett råd
som Fleming inte nödvändigtvis följde.
Brevväxling
med Chandler
Ian Fleming och Raymond Chandler skrev brev till varandra: Fleming
skrev att han inte tyckte att hans Bondböcker var särskilt märkvärdiga.
Chandler svarade att Fleming borde använda sin talang även till andra
verk, och att han inte gjorde sig själv rättvisa med Bond. Casino Royale
var den bästa Bondboken, tyckte Chandler. Fleming svarade att han
började tröttna på Bond och att skriva den nyaste boken (From Russia,
With Love) inte hade varit alldeles lätt.
Antagligen var det under denna tid som Fleming bestämde sig för att "ta
död på" Bond i slutet av From Russia, With Love. Det avsnittet
var nämligen inte med i den första versionen av manuset. Bond träffas
av Rosa Klebbs förgiftade sko och faller till golvet... Detta kan också
ha varit ett skämt med läsekretsen, ett sätt att hålla läsaren i ovisshet.
Geoffrey
Boothroyd
I maj 1956 fick Fleming ett brev från vapenentusiasten Geoffrey Boothroyd.
Denne förklarade att han tyckte mycket om Bondböckerna, men att Bond hade
fel vapen. Fleming hade låtit Bond ha en 25-kalibers Beretta. Enligt Boothroyd
var detta "a lady's gun, and not a really nice lady at that".
I stället föreslog Boothroyd att Bond fick en revolver, närmare bestämt
en Smith & Wesson .38 Centennial Airweight. Boothroyd passade även på
att beskriva sin egen modell, som hade en avsågad pipa och en justerad
avtryckare. Boothroyd arbetade som teknisk konsult för ett kemiskt
företag och hade vapensamlande som sitt stora fritidsintresse. Han
hade 45 olika vapen i sina samlingar.
Fleming
var glad över att ha träffat en expert och att ha fått konstruktiv kritik.
Under sommaren fortsatte korrespondensen med Boothroyd, som bodde i Glasgow.
Fleming skapade sedan karaktären "Major Boothroyd", som i början av Dr.
No, på M:s order, förordar ett vapenbyte för Bond. 007 får då en Walther
PPK samt en Smith & Wesson .38 Centennial Airweight.
Boothroyd
lånade även ut sin revolver till Fleming så att omslagstecknaren Richard
Chopping kunde måla av den till From Russia, With Love-omslaget.
Strax därefter inträffade ett par mord i Glasgow, och mordvapnet
var en .38-kalibers revolver. Eftersom Boothroyds Smith & Wesson var registrerad,
ville polisen kolla hans vapen, som just då befann sig i Choppings studio.
Fleming var tvungen att visa upp sin korrespondens med Boothroyd och förklara
allting.
Boothroyds vapen var naturligtvis inte det som polisen letade efter.
Commander
James Gunn
Det amerikanska tv-bolaget NBC planerade nu en tv-serie som gick under
arbetsnamnet "Commander James Gunn" - en äventyrsserie i Karibien.
Fleming åtog sig att ta fram ett manus. Huvudpersonen hette James Gunn
och var amerikansk agent. Han undersökte en fästning på en ö, där en grupp
skurkar, ledda av en Dr. No, höll på att ändra kursen för raketer som
sköts upp från Cape Canaveral. Hela tv-projektet gick i stöpet, men Fleming
använde sig av råmaterialet till sin nästa Bondbok, Dr. No.
Premiärministern
på besök
I oktober utkom Diamonds Are Forever i USA, och i november blev
Fleming omskriven i tidningarna eftersom den brittiske premiärministern
Sir Anthony Eden då besökte Goldeneye. Eden led av utmattning och
överansträngning, inte minst efter den berömda Suezkrisen 1956, och
behövde någonstans att vila ut. Hans fru var bekant med Ann Fleming, så
Goldeneye valdes som lämplig rekreationsmiljö. Nu blev det inte så lugnt
för Eden : hans livvakter och övriga följe hängde med, liksom massor av
journalister. Allt detta gjorde dock att Fleming och hans böcker fick
lysande gratisreklam. Försäljningssiffrorna för Flemings böcker steg efter
Edens besök.
Bond
blir tecknad serie
I januari och februari 1957 skrev Fleming sin sjätte Bondbok - Dr.
No. Under våren sålde sedan Fleming rättigheterna att göra en tecknad
serie av Bond till Daily Express. Han fick 1.500 pund per bok i
gage, och hade mycket att säga till om beträffande seriens utformning.
Tecknare blev John McLusky, och den första bok som tecknades var
Casino Royale, som började publiceras i tidningen i juli 1958.
Serien blev en stor succé och lyckades behålla mycket av stämningen i
Flemings böcker.
The
Diamond Smugglers
I april fick Fleming ett nytt uppdrag. Sir Percy Sillitoe, f d
chef för The International Diamond Security Organization, ville
ha en bok skriven om organisationens kamp mot diamantsmuggling. En skribent
vid namn John Collard började skriva på boken. Hans material
lästes sedan av en redaktör på Sunday Times, som tyckte att det
var bra, men behövde piffas upp litet. Vem kunde göra detta? Givetvis
Ian Fleming.
Det blev först några artiklar i ämnet som under hösten 1957 publicerades
i Sunday Times, och sedan kom de ut i bokform i november, under
titeln The Diamond Smugglers. Boken fick blandad kritik, men den
bevisade att Fleming kunde skriva andra saker än Bond.
Under våren
1957 kom From Russia, With Love ut i både England och USA. Boken
blev en stor succé, och man uppmärksammade även Richard Choppings omslag
(med Boothroyds revolver). Omslaget vann flera priser. Chopping skulle
sedan formge nästan alla de efterföljande Bondböckernas omslag.
From Russia, With Love är en av Flemings bästa böcker, och den
fick mycket bra kritik. Boken blev en av Flemings mest framgångsrika.
För första gången försöker sig Fleming på
att ha en kvinnlig skurk - Rosa Klebb. Boken innehåller också
långa detaljerade avsnitt om säkerhetstjänster och om
ryska SMERSH. From Russia, With Love var helt klart ett försök
av Fleming att skriva en mera "litterär" agentroman.
Låt
oss dröja ett ögonblick vid illustratören Richard
Chopping. Fleming gillade hans verklighetstrogna bildspråk
och Chopping blev berömd för den stora publiken just för
sina omslag till Flemings Bondböcker.
Chopping ångrade sig dock senare. I samband med att ett antal av
hans provtryck till omslagen såldes på auktion 2003 uttalade
han sig tämligen kritiskt om Fleming. "Han var en otrevlig och
elak man att arbeta för" sade Chopping och tillade att han "hade
blivit lurad hela tiden". Han syftade då på att han ansåg
sig ha fått alldeles för litet betalt för sina illustrationer
med tanke på hur kända de sedan blev. Han ångrade också
att han dels inte krävde att få procent på bokintäkterna,
samt att han överlät äganderätten till originalmålningarna
till Fleming. Sedan blev han så förknippad med Bondböckerna
att han fick svårt att få andra jobb.
Chopping kunde lika litet som någon annan vid denna tid föreställa
sig det enorma Bondintresse som senare skulle komma. Inte ens Fleming
själv hade ju förutsett något sådant.
Den som är intresserad av bokomslagen rekommenderas ett besök
på Art of
James Bond:s sida om förstaupplagorna. Rikt illustrerad.
Fleming spelade en hel del golf under sommaren 1957. Han var medlem i en exklusiv klubb i Sandwich, och besökte som medlem Royal St. Georges golfbana. Det var inte vem som helst som fick lira golf här. Fleming använde senare sina erfarenheter som bakgrund till golfpartiet mellan Bond och Goldfinger.
Det var ungefär vid denna tid som försäljningen av Flemings Bondböcker verkligen började ta fart. Men det var ändå ingenting mot det som skulle komma under 60-talet...
IAN FLEMING, del 7: Kontroverser och filmanbud
Tillbaka till IAN FLEMING, del 1: Uppväxt
och studier
Tillbaka till IAN
FLEMING, del 2: Karriär och yrkesliv
Tillbaka till IAN
FLEMING, del 3: Underrättelsetjänsten
Tillbaka till IAN
FLEMING, del 4: James Bonds skapare
Tillbaka till IAN FLEMING, del 5: Succéförfattaren
Tillbaka till Bond
i litteraturen