Moonraker

MOONRAKER (1979)

[ Snabbfakta | Intrigen i korthet | Om filmens tillkomst | Recension | Kul att veta ]

Snabbfakta
Svensk titel: Moonraker
Premiärdatum, England: 26 juni 1979. USA: 29 juni 1979. Sverige: 18 augusti 1979. Längd: 126 minuter.
Producent: Albert R Broccoli, Eon Productions.
Regi: Lewis Gilbert. Manus: Christopher Wood.
Foto: Jean Tournier. Scenografi: Ken Adam. Klippning: John Glen.
Musik: John Barry. Filmbolag: United Artists.
Titelmelodi: Moonraker, framförd av Shirley Bassey (Musik: John Barry, text: Hal David)
Med Roger Moore, Michael Lonsdale, Lois Chiles, Richard Kiel, Corinne Clery, Emily Bolton, Toshiro Suga, Geoffrey Keen, Walter Gotell, Lois Maxwell, Desmond Llewelyn och Bernard Lee.
Inspelad i Italien, Brasilien, Guatemala, USA, Boulogne, Eclair och Paris studios, Frankrike och i Pinewood Studios, England.

Intrigen i korthet:
Britterna har av USA lånat rymdfärjan Moonraker. Under en transport ovanpå en Boeing 747 kapas rymdfärjan, och 747:an exploderar ovanför Yukon. Bond sänds ut för att undersöka varför det inte fanns några spår av Moonraker vid nedslagsplatsen. Moonraker byggs hos Drax Industries i Kalifornien. Bond far dit och träffar dess ägare, multimiljonären Hugo Drax. Ledtrådar för Bond till Venedig, där han slår sig ihop med CIA-agenten Holly Goodhead. Det visar sig att Drax forskare har tagit fram en dödlig nervgas som dödar människor men inte djur. Gasen kommer från en sällsynt brasiliansk orkidé, så Bond far sedan till Brasilien, där han finner Drax hemliga rymdbas. Drax har låtit bygga en satellit-stad i rymden, som han tänker befolka med elit-människor. Efter att jordens befolkning utplånats med nervgasen, skall elit-människorna kolonisera jorden på nytt. Bond räddar givetvis världen ännu en gång.

Om filmens tillkomst:
Den stora kassaframgången för The Spy Who Loved Me gjorde att filmbolaget beslutade satsa stort på Moonraker.
Den minnesgode erinrar sig att det i slutet av den föregående filmen meddelades att James Bond will return in For Your Eyes Only. Fenomenet Star Wars satte dock igång en stor SF-våg, så Broccoli ändrade sig och började planera för att göra Moonraker i stället.

Moonraker var den enda av Flemings Bond-romaner som återstod att filma. Den var också den mest föråldrade, då den handlar om ett förnyat V2-rakethot mot Storbritannien tio år efter andra världskrigets slut. Boken hade dock en utmärkt skurk, Hugo Drax.
Moonraker var länge den Bondfilm som kostat mest att göra. Slutnotan gick på hela 30 miljoner dollar (Ungefär lika mycket som de första åtta filmerna tillsammans kostade!).
Som finansieringshjälp blev det en engelsk-fransk samproduktion. P g a de tuffa engelska skattereglerna filmades bara specialeffekterna i Pinewood studios, medan alla interiörer byggdes i franska studior.
Både Goldeneye och Tomorrow Never Dies har numera distanserat Moonrakers inspelningskostnader.
Inspelningen av Moonraker var lång och slitsam. Roger Moores arbetsschema under 28 veckor (över ett halvår!) tillät bara tre lediga dagar! Moore hade nyligen genomgått en njurstensoperation och var inte överdrivet förtjust i det tunga arbetstempot.

Recension:

Betyg: 6/10

Moonraker är den mest utskällda Bondfilmen alla kategorier. Trots detta var den länge den mest inkomstbringande filmen i serien (kassarekordet slogs senare av Goldeneye).

Huvudinvändningarna mot Moonraker är att filmen är s.a.s. "för mycket". För otrolig, för imiterande, för barnslig, för långt ifrån den riktiga bilden av Bond, o s v.
Intrigen är direkt dum: Vem som helst begriper att Drax inte skulle ha kunnat bygga först en stor raketbas i Sydamerika och sedan en jättelik rymdbas utan att någon på jorden märkt något. Och varifrån tog han all rymd-personal? De är väl inte direkt lätta att rekrytera. (En mycket bättre idé hade varit att låta en liten grupp under ledning av Drax kapa en befintlig satellitstation.)
Sedan kan man ju inte låta bli att undra över varför man transporterar en rymdfärja fylld med bränsle ovanpå en Boeing 747.
Hela filmen faller i princip med detta konstaterande, även om specialeffekterna är imponerande. Det är alltför uppenbart att producenterna rider på Star Wars-vågen genom att vräka på med detta rymdtema.
Broccoli & Co samarbetade med NASA beträffande rymdfärjan Moonrakers utseende och konstruktion, så den delen av intrigen är säkert alldeles korrekt. Enligt Broccoli handlade det om science fact och inte science fiction. Hmmm...

Naturligtvis gör de 30 miljonerna dollar filmen verkligt maffig och visuell. De eleganta miljöerna och Ken Adams scenografiska byggen imponerar, vare sig man vill eller ej.
Dock kan inte det visuella i längden dölja den brist på idéer som präglar Moonraker. Många av actionscenerna är mer eller mindre nya versioner av liknande scener i tidigare Bondfilmer.
Karaktären Jaws från The Spy Who Loved Me skrevs in i manuset "på allmän begäran", vilket var ett stort misstag, precis som det var ett misstag att ta med sheriff Pepper en gång till i The Man With the Golden Gun.
Man har vidare haft fullt upp med att peta in så många skämt som möjligt i filmen att man glömt själva handlingen. Varför måste man låta Drax dörrkod till labbet låta som temat från filmen Close Encounters of the Third Kind? Varför måste man låta Bonds gondol plötsligt förvandlas till någon sorts gatu-svävare? Varför måste man spela västerntemat ur The Magnificent Seven när Bond rider som gaucho i Sydamerika? O s v...
Efter att detta konstaterats, vill jag framhålla att den första halvtimmen av Moonraker är verkligt bra, faktiskt en av de bästa inledningarna i någon av Bondfilmerna. Jag beklagar att jag kanske tröttar läsaren med att rekapitulera halvtimmen, men den är faktiskt riktigt bra.

Inledningsscenen, där Bond utan fallskärm kastas ur ett flygplan, är helt OK om man bortser från den senare delen med Jaws hopp. Maurice Binders förtexter håller mycket hög klass och titellåten med Shirley Bassey är lysande. Sedan får Bond sitt uppdrag från M och försvarsministern, och Q ger honom en ny armbandsklocka ("This is now being issued as standard equipment") som kan skjuta dödliga pilar ("cyanid-coated, causing death in 30 seconds"). Bond är nöjd ("Let´s have them in the stores for Christmas"). Helikopterpiloten Corinne välkomnar Bond till Kalifornien, vilket får Bond att förnöjt utbrista "Hmm, I like it already". Sedan får vi se Drax slottsbyggnad, "every stone brought from France", ackompanjerad av fantastiskt bra musik av John Barry som inte finns med på soundtracket.
På slottet träffar Bond Drax, som spelar Chopins Regndroppspreludium. Där följer en genialisk dialog, som vissa mera hängivna Bondfans ibland roar sig med att citera ord för ord. Bond bjuds på eftermiddagste, men avböjer. Sedan Bond gått, tillkallar Drax sin hantlangare Chang. "Look after mr. Bond... See that some harm comes to him". Bond förevisas sedan Moonraker-området av Holly Goodhead. Han övertalas att prova centrifugen, där astronauterna tränas att motstå G-krafter. Chang ökar tempot på Bonds centrifug-kapsel, som roterar fruktansvärt snabbt. Bond är nära döden men räddas av sin armbands-pil-klocka. Halvtimmen avslutas med att Bond snokar reda på några ritningar i Drax arbetsrum och en därpå följande jaktsekvens, som är strålande och en av Bondseriens absoluta höjdpunkter. Sedan åker Bond till Venedig, och filmen flippar ur. Så kan det gå.
Roger Moore gör en säker insats som 007, och har några riktigt bra scener i filmens inledning. Allra bäst är sekvensen i centrifugen. Efter att Bond räddat sig, är han verkligt tagen. Moore gör scenen så bra att man inser hur medtagen Bond är av händelsen. Bond fäller ingen kul kommentar - han kan knappt stå upp.
Michael Lonsdale är kusligt bra som Drax. Han är så pass bra att jag utnämner honom till den bästa Bondskurken vid sidan av Joseph Wisemans Dr. No. Lonsdales Drax har en belevad, iskall framtoning, vilket passar perfekt. Han har ett flertal lysande repliker, främst den ovan nämnda "Look after mr. Bond...", men också "Mr. Bond. You appear with the tedious inevitability like an unloved season". Det är nästan så att Lonsdale är för bra för den här filmen...
Lois Chiles är mer anonym som Holly Goodhead.
Moonraker blev Bernard Lees sista insats som M. Han avled i januari 1981, vilket var en oersättlig förlust för Bondserien. Lee hade spelat M i samtliga Bondfilmer.
Att plocka med Jaws (Richard Kiel) i ännu en film var ingen bra idé. Jaws är uppenbarligen odödlig, och hans återkommande bataljer med Bond blir lite Tom & Jerry-liknande och förutsägbara. Som om inte detta vore nog, har filmmakarna bestämt sig för att ordna en fästmö till Jaws - en småväxt flicka med flätor. Är det inte gulligt? Dessutom spelar man några takter ur Tjajkovskijs Romeo & Julia då de träffas. Bondseriens absoluta lågvattenmärke! Vänta, det kommer mera! Jaws blir också snäll i slutet av filmen och hjälper Bond och Holly att fly från Drax rymdstation (Stor suck).
Bra inslag i filmen är också John Barrys mästerliga musik (av vilken endast 27 minuter kom med på filmens soundtrack!), Ken Adams scenografi och Derek Meddings specialeffekter. Lewis Gilberts regi är som vanligt snabb och tät, och ingen kan klaga över att filmen inte är underhållande.
Det hade gått att drastiskt förbättra filmen genom att göra några högst måttfulla ändringar: Karaktärerna Jaws och Dolly stryks helt. Drax kapar en befintlig rymdstation istället för att bygga en hemlig rymdbas på egen hand. Bonds lustiga gondol stryks, båtjakten sker med vanliga båtar som inte kan åka upp på St Markusplatsen. Bond skickas inte upp i rymden, utan slutstriden äger rum på jorden, på en raketbas e d som Drax också kapat.
Se där, filmen blir genast mycket bättre.
Moonraker var dyr att göra, och producenterna såg därför till att låta fler företag än vanligt sponsra en Bondfilm. Detta var inget nytt, tvärtom hade diskret varumärkessponsring förekommit i Bondserien ända sedan Goldfinger 1964. I Moonraker gick dock sponsringen överdrivet långt vid några tillfällen... filmen innehåller exempelvis Bondseriens hittills mest sponsrade sekvens: ambulansfärden i Rio. Under denna scen passerar ambulansen några jättelika reklamskyltar, och en av dem får dessutom en särskild inzoomning när en av ambulansmännen av Bond skickas "in i skylten". På DVD-utgåvan av Moonraker medger Michael G Wilson i kommentarspåret: "I think we overdid it a bit here" (syftande på sponsringen). Det finns även en del andra varumärken som påtagligt exponeras lite här och var i filmen.
Inte förrän i Goldeneye skulle vi sedan på nytt få se en så markant varumärkessponsring i Bondserien.
Med Moonraker hade filmmakarna gått så långt de kunde med det storslagna. Inget kunde bräcka Moonraker när det gällde skurkens storhetsvansinne, filmens specialeffekter, o s v. Det fanns bara en väg att gå - tillbaka. Det insåg också Broccoli, som fick motta våldsam kritik från seriösa Bondfans, särskilt i USA.
T o m Broccoli måste ha insett att Moonraker inte blev någon riktigt lyckad Bondfilm. Nästa film skulle bli en dramatisk motpol till Moonraker - en återgång till Flemings originalhistorier.
Ändå har Moonraker en hel del attraktioner, och framför allt den första halvtimmen av filmen är fantastisk, vilket gör att man ändå inte kan såga filmen.
Tillsammans med The Man With The Golden Gun är Moonraker den Bondfilm som har flest tvära kast : man kastas mellan scener som antingen är lysande eller också rena tramset.
En av favoritscenerna: Bond skall lämna Drax slott för att åka till Venedig. Han tackar Drax för dennes gästfrihet. Drax har just avslutat en fasanjakt, och erbjuder Bond att skjuta en fasan ("Such good sport"). Bond skjuter... och fasanen flyger vidare. "You missed, mr. Bond", säger Drax. En död prickskytt faller ned från ett träd. "Did I?" svarar Bond. "As you said - such good sport."
Moonraker hade f ö problem med den svenska filmcensuren, som ville klippa i filmen. Men filmbolaget överklagade till regeringen, som upphävde klippen. Läs hela historien på denna sida.

Kul att veta om Moonraker

* Regissören Lewis Gilbert sade, med anspelning på filmens gigantiska budget, att han kunde göra flera filmer bara för Moonrakers telefonräkning.

* Rollen som Hugo Drax erbjöds först James Mason, som tackade nej. Sedan var Louis Jourdan föreslagen ett tag, men han hade en annan film på gång. Jourdan fick senare spela Kamal Khan i Octopussy.

* I den här filmen använde man inte Ian Flemings hjältinna från romanen Moonraker, Gala Brand. Istället skapade man karaktären Holly Goodhead. Man har alltså oanvända skurkkaraktärer kvar (bröderna Spang från boken Diamonds Are Forever) och en oanvänd hjältinna (Gala Brand). Dessa kan väl få vara med i någon kommande Bondfilm, om än bara till namnet!

* Lois Chiles fick rollen som Holly Goodhead sedan hon 1978 av en slump hamnat bredvid regissören Lewis Gilbert på ett flyg till USA.

* Roger Moore fick frågan när han skulle göra "a serious movie". Moore svarade att han tyckte att en film som kostade 30 miljoner dollar var "pretty serious".

* Ken Adams pampiga scenbygge för Drax rymdstation kostade 250.000 pund och var det största bygge för en film som någonsin byggts i Frankrike. Det tog 220 man åtta veckor att sätta ihop alla delarna. 100 ton metall, två ton spik samt mer än tre kilometer trädelar gick åt. Dessutom använde man lika mycket elektronik som det krävs till fyra jumbojet-plan.

* Scenbyggena för Moonraker var av sådana proportioner att det krävdes inte mindre än tre franska studior för att hysa dem. Scenografen Ken Adam fick fara runt som en skottspole mellan alla studiorna.

* Inga miniatyrer? Derek Meddings modell av Drax rymdstation var över 30 meter i diameter.

* Det finns en statist som har i princip samma roll i The Spy Who Loved Me, Moonraker och For Your Eyes Only - den förvånade åskådaren! Denne okände man sitter först på stranden i Sardinien när Bonds Lotus kör upp ur vattnet, sedan sitter han i Venedig och ser Bonds gondol glida förbi. Avslutningsvis är han i Cortina och ser Bond susa förbi jagad av två motorcyklar.

* En av de flickor som Drax transporterar till sin rymdbas spelas av Lois "Moneypenny" Maxwells dotter Melinda.

* Inledningsscenen spelades in med hjälp av ett amerikanskt fallskärmshopparlag i världsklass. Man hade fabricerat speciella fallskärmar som bara var några centimeter tjocka när de veks ihop. På så vis doldes de under kläderna. Det krävdes åtskilliga hopp innan den komplicerade sekvensen var färdiginspelad.

* Den berömda Carioca-karnevalen i Rio fick arrangeras två gånger under 1979, först i januari när scenerna till Bondfilmen spelades in, sedan på riktigt senare under året. Det var första gången sedan karnevalen startade 1854 som man arrangerat den två gånger sama år. Vad gör man inte för 007...

* Vill man besöka Drax slott får man åka till 1600-talsslottet Vaux-le-Vicomte som ligger utanför den franska staden Fontainebleau.

* Flygplanet Acrostar, som vi minns från inledningsscenen i Octopussy, skulle ha varit med redan i Moonraker. Bond och Holly skulle ha jagat Drax plan från Rio i varsin Acrostar. Sedan var det tänkt att Drax skulle ha skickat upp jetplan efter dem. Hela stuntscenen var beroende av vattennivån i det närbelägna Angel Falls. Det visade sig att flodbädden var helt uttorkad. Alltså: ingen stuntscen.

* Bonds fräsiga båt som bl a kan släppa ut bomber kallas i manuset för "The Q-craft" men det nämns aldrig i filmen.

* Det var länge planerat att Barbara Bach, Anya Amasova från The Spy Who Loved Me, skulle ha en överraskande gästroll i Moonraker. Hon skulle ses i general Gogols säng när denne talat i telefon. Bach kanske fick förhinder eftersom Gogol har en annan dambekant i filmen.

* Ovannämnda scen med Gogol varar inte många sekunder i filmen. Därför kanske det är intressant att få veta att man lade ned enormt med arbete på den!
Sängen är en exakt kopia av kejsarinnan Katarina den storas säng, mödosamt återskapad efter fotografier av den. Man gjorde också en kopia av en gammal skattkista, vars original var gjort i både silver och guld. Scenografen Ken Adam lånade också in riktiga ikoner, som hänger på väggen!

* Bonds slagsmål med Chang i glasmuseet krävde enorma förberedelser: mängder av konstnärliga "glasföremål" skulle fabriceras. Man använde sig av en substans som kallas "Dow´s Resin", som i färdigt skick ser precis ut som riktigt glas. Två brittiska experter, David Baynham och Roy Seers, fick hålla på i flera månader i en verkstad i Paris för att få fram exakta kopior av riktiga glasföremål. När kopiorna väl är färdiga, är de mycket ömtåliga och går lätt sönder. Så nästa gång du ser det här slagsmålet kan du ju alltid skänka en tanke till de två gjutarna som åstadkom allting!

* Det pressade tidsschemat för Moonraker belyses av det faktum att filmens titellåt ännu inte var inspelad så sent som i maj 1979 (filmen hade premiär i slutet av juni). Shirley Bassey fick hoppa in som en ersättare i sista minuten. Det är oklart vem hon ersatte, enligt vissa uppgifter ska det ha varit Frank Sinatra men det är högst osäkert. Även Kate Bush lär ha nobbat att sjunga titelmelodin.

* Roger Moore räknade ut att han totalt gjorde 388 "exklusiva" intervjuer i samband med Moonraker, det största antalet han gjort för någon av sina Bondfilmer.

* Sekvensen då Jaws möter Dolly skulle från början varit ännu fånigare: efter att ha grävt fram Jaws ut bråten presenterar hon sig "My name´s Dolly". "Gaga, gaga" mumlar Jaws. En textremsa skulle ha förklarat att Jaws sade "Hello, Dolly".

* Albert R Broccoli finns med i folkvimlet på S:t Markusplatsen i Venedig tillsammans med den exekutive producenten Michael G Wilson, Broccolis svärson. De promenerar förbi just när Bond kliver i land från gondolen.

* Michael G Wilson syns även senare i filmen. Han spelar då en NASA-tekniker. Därmed inleddes en lång serie av "Wilson-cameos". Wilson har på ett eller annat sätt varit med i alla Bondfilmer sedan Moonraker.

* Brittiska och franska matvanor är som vi vet helt olika varandra. I den här filmen samsades britter och fransmän i filmteamet över hela världen. De olika önskemålen vållade problem för den catering-firma som hade fått uppdraget att fixa mat och dryck till filmteamet. Både engelska puddingar och franska viner skulle transporteras fram, även om man befann sig i Amazonas!
Under 54 dagars exteriör-filmande satte filmteamet i sig en stor mängd mat och dryck, t ex 27.000 ägg och över 50.000 flaskor öl, vin och läsk.

* Moonraker var den mest kommersialiserade Bondfilmen sedan Thunderball. Massvis med produktplaceringar i filmen tillsammans med stora mängder "merchandising" -produkter präglade marknadsföringen av denna film. Detta fenomen skulle sedan inte dyka upp i samma stora utsträckning förrän i Bondfilmerna med Pierce Brosnan.

* MI6:s sydamerikanska högkvarter, där Bond träffar M och Q, var i verkligheten 1500-talsklostret St Nicolo i Venedig.
Munkarna här, som tillhör Benediktinerorden, var mycket samarbetsvilliga.
Under altaret i den klosterkyrkan ligger helgonet San Nicolo di Bari begravd - mer känd som St Nicolaus, "Santa Claus".
Roger Moore sade till en journalist: "With all this dangerous activity and so many old Saints already buried here, I hope I'm not going to be the next."

* Moonraker innehåller en av de mer kända missarna i Bondserien. När Corinne Cléry flyr in i skogen för att undkomma Drax hundar ser man att hon först springer i skor, men att hon en bit in i skogen plötsligt bär gummistövlar.

* I de svenskspråkiga delarna av Finland döptes filmen till "007 och Månraketen".

© Thomas Drugg, 1997-2008.

Moonraker Soundtrack
Moonraker i The Internet Movie Database

Tillbaka till förra filmen: The Spy Who Loved Me
Vidare till nästa film: For Your Eyes Only