 
[ Snabbfakta | Intrigen
i korthet | Om filmens tillkomst | Recension
| Kul att veta ]
Snabbfakta
Svensk titel: Agent 007 ser rött.
Premiärdatum, England: 10 oktober 1963. USA: 27 maj 1964.
Sverige: 30 april 1964. Längd: 116 minuter.
Producenter: Harry Saltzman & Albert R Broccoli, Eon Productions.
Regi: Terence Young.
Manus: Richard Maibaum & Johanna Harwood.
Foto: Ted Moore. Scenografi: Syd Cain. Klippning: Peter
Hunt.
Musik: John Barry. Titelmelodi: From Russia With Love,
framförd av Matt Monro (Musik & text: Lionel Bart)
Filmbolag: United Artists.
Med Sean Connery, Daniela Bianchi, Pedro Armendariz, Lotte
Lenya, Robert Shaw, Bernard Lee, Eunice Gayson, Walter Gotell, Vladek
Sheybal, Lois Maxwell och Desmond Llewelyn.
Inspelad i Istanbul, Venedig, Skottland och i Pinewood Studios,
England.
Intrigen i korthet:
SPECTRE försöker lura Secret Service och Bond i en fälla: Tatiana Romanova,
som arbetar på ryska konsulatet i Istanbul, meddelar britterna att hon
vill hoppa av till väst och ta med sig ryssarnas chiffermaskin Lektor.
SPECTRE vill tussa ihop britterna med ryssarna, tjäna pengar på att
sälja tillbaka Lektorn till ryssarna och ta hämnd på Bond för att han
tog död på Dr No i förra filmen. Operationen leds av SPECTREs Rosa Klebb
och schackmästaren Kronsteen. Bond skickas till Istanbul, där Kerim
Bey blir hans kontaktman. De jagas av SPECTREs yrkesmördare Red Grant,
som till sist konfronterar Bond ombord på Orientexpressen.
Om filmens tillkomst:
From Russia, With Love var en Fleming-bok på modet sedan den
förekommit i en lista över president Kennedys favoritböcker. Den var
således den i USA mest kända Bondboken. Sedan Dr
No blivit en succé, fick den nya filmen en dubbelt så stor budget
- ca 2 miljoner dollar.
En del av exteriörscenerna i filmen spelades in vid Pinewood studios
utanför London, t ex inledningsscenen och SPECTREs träningsläger.
Inspelningen i Istanbul var komplicerad. I Turkiet hade man liten
erfarenhet av att producera filmer av denna storleksordning, vilket
medförde att en del sekvenser, t ex de som involverade Orientexpressen,
fick tas om flera gånger till hög kostnad. De stora publikskarorna
som samlades vid inspelningsplatserna var ett annat problem.
Det var inte lätt att få tag i alla råttorna som kan ses i scenerna
då Bond, Kerim och Tanya flyr med Lektorn. Brittisk lagstiftning förbjöd
användandet av vilda råttor vid filminspelningar. Först försökte man
använda tama vita råttor som man doppat i chokladfärg. Dessa ville
inte samarbeta och tyckte mera om att slicka choklad av varandra.
Till sist engagerades en spansk råttfångare som tog fast 200 brunråttor.
Sedan byggde man upp en kloak-kuliss i ett garage och spelade in scenerna
med en glasskiva mellan kameror och råttor. Dock flydde alla råttorna,
och hela inspelningsgänget fick i all hast ställa sig på stolar för
att inte bli bitna!
Pedro Armendariz, som spelade Kerim Bey, var svårt cancersjuk
och hans scener fick spelas in i ett svep. Strax efter inspelningarna
var avslutade, togs han in på sjukhus. Den 18 juni 1963 sköt
han sig i sjukhussängen (han hade smugglat in en pistol) och
fick alltså aldrig se den färdiga filmen.
Båtscenerna i slutet av filmen var svåra att spela in. Efter två
misslyckade försök på plats, spelades scenerna i stället in utanför
den engelska kusten. Regissören Terence Young var nära att
omkomma när hans helikopter störtade under en flygtur på jakt efter
lämpliga inspelningsplatser.
Recension:
From Russia With Love (FRWL)
är en av de absolut bästa filmerna i hela Bondserien. Den är också,
vid sidan av On Her Majesty's Secret Service
den som närmast följer Ian Flemings originalbok och därför väldigt flemingsk.
(Uppfattningarna om denna film brukar gå våldsamt isär bland Bondfans:
antingen tycker man att den är en av de bästa eller en av de sämsta
filmerna.)
Filmen saknar faktiskt de futuristiska miljöer som förekommer i
så många andra Bondfilmer. I stället är det en spion-thriller av mer
traditionell typ. FRWL påminner lite om Hitchcock-klassikern
North by Northwest (I Sista Minuten), inte minst i scenen då
Bond jagas av helikoptern.
FRWL är den Bondfilm som har den klart bästa rollbesättningen.
Ypperliga rollprestationer ner i minsta biroll! Sean Connery
gör ännu en lysande insats som 007. Daniela Bianchi, som kom
tvåa i Miss Universum-tävlingen 1960, är också bra. Pedro Armendariz
gör här sin sista film (se ovan), och hans rollprestation som Kerim
Bey är magnifik. Skurkarna är helt enkelt strålande: Lotte Lenya
som Rosa Klebb, ("She's had her kicks") Vladek Sheybal som
den iskalle Kronsteen, och inte minst Robert Shaw som Red Grant.
Shaw är verkligen hotfull i rollen och yttrar inte ett ord i hela
filmen förrän han klivit ombord på Orientexpressen.
Bondfilmernas oerhörda inverkan på sin samtid belyses av följande
faktum: Lotte Lenyas långa karriär gick ända tillbaka till
30-talet. Tillsammans med sin make, kompositören Kurt Weill,
gjorde hon storartade insatser i bl a Tolvskillingsoperan.
Ändå är hon för de flesta endast ihågkommen för sin roll som Rosa
Klebb! (Lenya sade många år senare att många hon mötte alltid kollade
hennes skor, om utifall att...)
Richard Maibaums manus är nog hans bästa någonsin. God hjälp
hade han av Ian Flemings bok, med fantastiska karaktärer som Rosa
Klebb och Kerim Bey.
FRWL är den första Bondfilmen med filmmusik av John Barry
(även om titellåten gjordes av Lionel Bart), vars musik lyfter
filmen. Det välkända "007"-temat spelas för första gången.
En rad välkända Bond-element introduceras i denna film: 
Förtexterna till FRWL är designade av Robert Brownjohn
och är några av de Bond-förtexter som Maurice Binder
faktiskt inte gjort. (Binder gjorde alla förtexter t o m 1989
utom de till FRWL och Goldfinger)
Brownjohns förtexter är dock väldigt bra: de olikfärgade namnen projiceras
på en dansande magdansös kropp. Jan Gradvall skrev 1990 en
berömd artikel i Slitz om förtexter i filmer. Där fastslår
han att när det gäller FRWL, så "kan i princip varje bildruta
ramas in och hängas upp på väggen".
En av filmens roligaste scener är den då M, Moneypenny och ett gäng
experter sitter i London och lyssnar av det band där Tanya beskriver
kodmaskinen Lektor. Tanya frågar Bond "Am I as exciting as all the
Western girls?", varpå Bond svarar: "Well, once when I was with M
in Tokyo, we had an interesting experience". M stänger omedelbart
av bandspelaren och skickar ut Moneypenny.
Filmens höjdpunkt är slagsmålet mellan Bond och Grant ombord på Orientexpressen.
Det är den mest intensiva fajt som skådats på film, och slår allt
annat i genren. Inget annat filmslagsmål har kunnat komma upp i den
klass som detta mästerligt iscensatta, riktigt vildsinta envig mellan
Bond och Grant.
En suverän prestation av koreografen Peter Perkins att åstadkomma
ett så fenomenalt tufft slagsmål i ett så litet utrymme! Dessutom
måste klipparen Peter Hunt nämnas. Han gör
ett fantastiskt bra jobb här.
Fajten varar i ungefär två minuter och slutar med att Bond stryper
Grant med Grants eget speciella armbandsur. Allting filmades med två
stationära kameror, samt en rörlig kamera. Det är den sistnämnda som
gör scenen så oerhört bra.
Det är verkligen upprörande att den svenska filmcensuren, som
vanligt utan någon som helst respekt för andras arbete, klippte sönder
- ja rentav förstörde! - denna magnifika sekvens! Numera lär dock
klippen vara upphävda, men det cirkulerar ännu videoversioner av filmen
med klippen intakta. Min uppfattning om filmcensuren kan läsaren säkert
räkna ut...
Fler Bondfilmer har tyvärr råkat ut för den svenska filmcensurens
ovälkomna åverkan: Diamonds Are Forever,
The Man With the Golden Gun och The
Spy Who Loved Me.
Faktum är att Grant är en sådan hotfull motståndare till Bond, att
hans död gör att luften nästan går ur filmen. Men Bond måste dessutom
bekämpa en attackerande SPECTRE-helikopter, hela SPECTREs flotta samt
avslutningsvis Rosa Klebb själv innan han kan andas ut!
FRWL var den sista Bondfilm Ian Fleming såg, och det
var verkligen en värdig tolkning av hans bok som United Artists hade
gjort. Det är tveklöst Sean Connerys bästa Bondfilm och definitivt
en av de fyra bästa rullarna i hela serien. En riktig klassiker -
i ordets allra bästa mening!
|
Kul att veta om From Russia With Love
- * Det har under många år pågått en debatt huruvida Ian Fleming
själv figurerar som statist i From Russia With Love. Faktum
är att det är ganska troligt att det är Fleming som syns i en kort
scen: Studera sekvensen strax efter att Bond hittat Kerim död på
tåget. Därefter står Kerims son vid en övergång och väntar på att
tåget ska stanna som planerat, men tåget kör förbi. Till höger om
tåget står en man i vit tröja och med spatserkäpp. Han verkar inte
höra till scenen alls och tittar åt fel håll. Det kan mycket väl
vara Fleming, för han besökte inspelningarna och bär på flera då
tagna foton en vit tröja. Någon bekräftelse kan man inte gärna få,
så bedöm själv!
- * Walter Gotell, som spelar SPECTRE-agenten Morzeny som
bl a har ihjäl Kronsteen, återkom många år senare som KGB-generalen
Gogol i flera Bondfilmer.
- * I inledningsscenen dödar Grant en dubbelgångare till Bond, som
sedan demaskeras av Morzeny. Den förste skådisen som befann sig
bakom masken visade sig vara för lik Sean Connery, så regissören
Terence Young tog om scenen igen, nu med en mustaschprydd
man som offer.
- * Svenska Pia Lindström (dotter till Ingrid Bergman),
var mycket nära att få rollen som Tanya, men förlorade till Daniela
Bianchi.
- * Daniela Bianchis röst dubbades i filmen. Detta öde var
hon inte den enda Bond-aktör som drabbades av under 60-talet. Dubbningen
har alltid varit bra i Bondfilmerna för det är nästan omöjligt att
upptäcka den.
- * Vladek Sheybal fick rollen som Kronsteen efter rekommendation
från Sean Connery. Sheybal var först inte särskilt lockad
av rollen och tackade nej. Detta fick Connery att ringa upp honom
och argt säga att Sheybal inte visste vad han tackade nej till,
och att det var han som rekommenderat honom. Connery fick naturligtvis
rätt: trots att Sheybal varit med i massor av filmer blev han för
all framtid förknippad med Kronsteen.
- * Filmaffischen, genom vilken skurken Krilencu försöker fly, är
från Call Me Bwana med Bob Hope och Anita Ekberg
- en annan film producerad av Broccoli & Saltzman.
- * En av Pedro Armendariz bästa scener fick klippas bort
ur filmen strax före premiären. I scenen hindrar han en bulgarisk
agent från att förfölja Bond till båten där han skall träffa Tatiana.
Bond åker taxi dit och stampar plötsligt på bromspedalen. Taxin
stannar. Den efterföljande bulgaren fastnar mellan taxin och Kerims
bil, som kommer direkt därefter. Kerim kliver ur bilen. Han har
en stor cigarr i handen. Cigarren har en enorm bit aska längst ut,
som Kerim knackar av framför bulgaren. Kerim säger lugnt: "My friend,
this is life." Samtidigt glider brittiska ambassadens Rolls Royce
upp. Bond stiger in och far iväg. En fantastisk scen! Regissören
Terence Young gjorde hela tio tagningar av den för att få
allting perfekt.
Youngs tolvårige son, som var med vid en förhandsvisning, påpekade
dock att bulgaren ifråga redan hade dödats av Grant tidigare i filmen,
så hela scenen fick strykas. Detta bör vara den bästa sekvens som
tvingats tas bort ur en Bondfilm.
- * De brittiska censorerna tyckte inte om slagsmålet mellan de
båda zigenarflickorna, och filmbolaget hade svårt att få igenom
sekvensen utan att behöva klippa ned den. "Jag tog ut några rutor
här och var", sade klipparen Peter Hunt, "men det gjorde
ingen större skillnad". Ian Fleming tyckte dock att slagsmålet
i filmen var för mesigt. I hans bok bet t ex den ena flickan den
andra i bröstet. "Hur tror du att jag skulle kunna filma det", muttrade
regissören Terence Young som svar.
- * Även om filmen delvis utspelas i Venedig, var ingen av filmens
huvudskådisar någonsin i staden under inspelningarna.
- * Vi får inte se Blofelds ansikte i FRWL. Det är dock Anthony
Dawson som sitter i stolen. (Dawson såg vi som professor Dent
i Dr No). Blofelds röst gjordes av Eric Pohlman.
- * Nikki Van Der Zyl, som dubbade Ursula Andress röst i
Dr. No, kan höras som receptionistens röst på Bonds Istanbul-hotell.
Apropå hotellet: när Bond för första gången träffar Tatiana, har
han just skruvat på badvattenkranen, och han stänger aldrig av den.
Det verkar dock som om han undgick översvämning i badrummet.
- * I slutet av filmen tar Bond fram filmrullen han tog från Grant,
och säger till Tanya: "He was right, you know". Den repliken är
svår att begripa eftersom den syftar på Grants kommentar "What a
performance", som klipptes bort ur FRWL.
- * Om du tycker att landskapet där Bond jagas av helikoptern ser
misstänkt skotskt ut, så har du alldeles rätt eftersom denna sekvens
helt och hållet är inspelad i Lochgilphead, Skottland.
- * I slutet av inspelningsperioden för From Russia With Love
var Daniela Bianchi med om bilolycka, där hon blev lindrigt
skadad. P g a att hon bl a hade fått ansiktsskador, var man sedan
tvungen att uppskjuta de sista tagningarna i ca två veckor.
- * Sean Connery har sagt att From Russia With Love
är hans favorit -Bondfilm.
- * Ska man skriva filmtiteln From Russia With Love med eller
utan komma? Ian Flemings original-boktitel har ett komma efter Russia:
From Russia, With Love. När man skulle göra film av boken
försvann av någon anledning kommat. Därför skrivs filmtiteln utan
komma: From Russia With Love.
*Ungefär 31 minuter in i filmen håller Rosa Klebb i något
som ser ut som ett filmmanus (i tvåspaltsform). Det är
alltså troligt att det är Lotte Lenyas manuskript vi
ser (Tips-tack till Mattias Bolander).
|
From
Russia With Love i The Internet Movie Database