[ Startsidan | Filmerna | Böckerna | Musiken | Frågelådan | Kuriosa | Länkar ]
Maurice Binder
- förtexternas mästare
Del 3
Var det något som Maurice Binder avskydde, så var det när okänsliga tv-klippare förstörde hans mödosamma arbete. Detta inträffar ibland när en film inspelad i det bredare Cinemascope-formatet sänds i tv: filmformatet kräver egentligen "brevlåda" med svarta remsor upptill och nedtill i bilden. Ibland är det någon klippare på tv som gör det lätt för sig genom att antingen bara trycka ihop den breda bilden så att proportionerna blir helt fel, eller också att klantigt panorera och klippa i materialet.
För att förhindra detta gjorde Binder fr o m början av 80-talet även kopior i "tv-format" av sina förtexter, så att det skulle bli riktigt även när de sändes i tv. Om du har någon James Bond-köpfilm i både vanligt och widescreen-format, jämför förtexterna och se!
Förtexterna till A View to a Kill är tyvärr inga egentliga höjdare, tvärtom ser det lite fånigt ut när skidåkarna har långa plastremsor fastsatta på sig. Is- och skidtemat var annars bra men det blev inte riktigt lyckat ändå.
Då är de till The Living Daylights mycket bättre. Snygga blåtonade vattensekvenser med eleganta champagneglas gör dem till några av 80-talets mest minnesvärda Bond-förtexter. Även Timothy Dalton som den nye 007 presenteras i förtexterna på ett snyggt sätt.
Maurice Binders sista insats för Bondserien blev förtexterna till Licence to Kill. Dessa blev dock utmärkta och blev en värdig avslutning på Binders långa Bondkarriär. Temat denna gång är kameror och fotografier.
Ja, förtexterna är en av de få saker som verkligen är bra i denna annars så mediokra film.Maurice Binder avled 1991. Han blev 66 år gammal.
Daniel Kleinman tar över
Efter det långa uppehållet i Bondserien ville man återskapa Binders klassiska Bondkoncept i Goldeneye. Uppdraget att designa förtexterna gick till Daniel Kleinman, som även fick datoranimera vinjetten!
Daniel Kleinman hade faktiskt redan tidigare arbetat med Bond : det var han som gjorde rockvideon till Gladys Knights Licence To Kill-låt.
Kleinman lyckades över förväntan med Goldeneye. Speciellt lyckade blev scenerna med kulan som rusar genom pistolpipan, eftersom det rör sig om parallellsekvenser till vinjetten. Även silhuetterna på de snurrande pistolerna är helt i Binders anda. Det enda som ser lite larvigt ut är alla som står och låtsas banka på de ryska statyerna. Det är helt enkelt för många som står och hamrar på en gång. Annars är det bra hantering av färger också. Klart godkänt.
Däremot blev inte Kleinmans förtexter till Tomorrow Never Dies lika bra. Temat är här medier och tv, vilket Kleinman försöker spegla genom att åstadkomma någon sorts punktuppbyggd tv-bild i blekgrått, och använda genomskärnings-effekter. Rätt så trist faktiskt, och Sheryl Crows titellåt var ju inte heller alltför upplyftande.
Det finns dock ett par lysande avsnitt i förtexterna: först den pistol som avlossar en kula i slow motion, och sedan alldeles mot slutet, då en flicka med ett diamanthalsband visas. Genom en oerhört smakfull övergång förvandlas diamanterna till satelliter som snurrar runt ett jordklot. Briljant!
Inte heller Kleinmans tredje försök blev riktigt lika bra som förtexterna till Goldeneye. The World is Not Enough fokuserar på olja, och Kleinman har lekt med oljetemat i förtexterna men det blev inte särskilt lyckat, förutom färgkombinationerna som är rätt bra (TWINE:s förtexter får mig främst att associera till oljeskadade sjöfåglar).
I Die Another Day händer något helt nytt med förtexterna : själva filmens handling fortskrider i dem. Vi ser där hur Bond torteras av sina nordkoreanska fångvaktare, samtidigt som de bilderna mixas samman med de sedvanliga silhuetterna. Personligen gillar jag inte den mixen, jag hade föredragit att Bonds tortyrscener hade legat efter förtexterna. Tillsammans med Madonnas discofierade titellåt passar det hela inte riktigt ihop heller. Synd annars på bra idéuppslag.
Casino Royale visar däremot upp fullkomligt briljanta förtexter. Daniel Kleinman har baserat designen på spelkortens välkända formgivning. Faktiskt ät detta de första Bond-förtexter som inte alls innehåller dansande damer, eller sensuella silhuetter av något slag. Kleinman vågar bryta med den traditionen och samtidigt förnya densamma.
Jag tycker att förtexterna till Casino Royale är de bästa i Bondserien sedan de till Goldeneye.Sedan blev Kleinman av någon anledning utbytt. Förtexterna i Quantum of Solace har designats av teamet MK12. Här gör silhuetterna comeback, men tyvärr på ett ganska trist sätt i en måttligt intressant ökenmiljö. Det enda som är riktigt bra i dessa förtexter är hanteringen av teckensnittet, som är kreativ och emellanåt visar upp Bondska animationer..
Maurice Binders arv lever vidare, oavsett om det förvaltas av Kleinman eller någon annan, och hans arbete kommer alltid att betraktas som klassiker inom filmhistorien. Binders förtexter är en omedelbar visuell bild av Bondfilmerna, som bpåde har hyllats och parodierats genom åren.
James Bond will return...
Tillbaka till Maurice Binder del 2
© Thomas Drugg, 1998-2009.