A VIEW TO A KILL (1985) | ||
 
Med Roger Moore, Christopher Walken, Tanya Roberts, Grace Jones, Patrick Macnee, Patrick Bauchau, David Yip, Fiona Fullerton, Walter Gotell, Geoffrey Keen, Lois Maxwell, Desmond Llewelyn och Robert Brown. Inspelad i Frankrike, USA, Island, Schweiz och i Pinewood Studios, England.
Christopher Walken var den första Oscar-belönade skådespelare som fick en stor roll i en Bondfilm. (Walken fick en Oscar för sin roll i Deer Hunter). Producenterna ansåg att Walken tillförde en ny sorts elegans och stil åt den klassiska Bondskurken. Att Grace Jones fick rollen som May Day uppmärksammades stort i alla medier. Detta var bara hennes andra stora filmroll, den första hade varit i Arnold Schwarzeneggers Conan-film. "Bara det faktum att jag skulle få en kärleksscen med både Roger Moore och Christopher Walken var mycket tilltalande" sade Jones i en kommentar. Myndigheterna i Paris ville inte alls att någon skulle få hoppa fallskärm från Eiffeltornet. Det var endast Broccolis personliga vädjan och goda namn som gjorde att man ändå fick tillstånd. Man var dock tvungna att göra inspelningen tidigt på morgonen för att minimera trafikstörningarna. I San Francisco samarbetade man dock helt och hållet. Man fick t.o.m. sätta eld på Stadshuset, under rigorös bevakning förstås. Samarbetet var helt avgörande för att t ex den stora biljakten kunde iscensättas. För närbilder på skådisarna på Golden Gate-bron byggdes tre stora scenbyggen i Pinewood Studios. Alla tre byggena var ca 15 meter höga. Eftersom man hade ont om tid sedan man t ex fått bygga upp 007 Stage på nytt, gick inspelningen snabbt: Vid vissa tillfällen var det inte mindre än sex filmteam som samtidigt var aktiva runt om i världen.
Jag håller inte med - Moore är utmärkt, även om han i denna film ser litet annorlunda ut i ansiktet (det ryktas att han genomförde en ansiktslyftning strax innan inspelningen). A View to a Kill:s brister beror på andra saker. Intrigen tillhör inte Bondseriens bättre. Zorins plan, att förstöra Silicon Valley, är inte speciellt realistisk och skulle inte få de konsekvenser Zorin vill ha. En mycket bättre idé hade varit att spinna vidare på det mikrochip Bond hittar i början av filmen och som kan motstå en kärnvapenexplosion. Här kunde man t ex ha haft en utpressningshistoria. Alla recensenter var eniga om att Grace Jones som May Day
stal showen i denna film. Hon är väldigt bra i rollen som Zorins följeslagare,
men hennes omsvängning till Bonds sida i slutet av filmen är minst
sagt svårsmält och drar ned intrycket. Någon som däremot är väldigt bra är Patrick Macnee som Bonds
agentkompis Tibbett. Moores och Macnees scener tillsammans är lysande.
Tyvärr blir Tibbett dödad av May Day tidigt i filmen. Några av de bästa scenerna i filmen är de i Paris. Den franske agenten Aubergine dödas av May Day, och Bond tar upp jakten på henne när hon flyr i fallskärm från Eiffeltornet. Bond haffar en taxi och yttrar den klassiska repliken "Follow that parachute!". Sedan följer ett imponerande action-avsnitt där Bond bl a blir av med taxins bakparti! Jakten på May Day går vidare ned på en färja på Seine. Bond landar i en bröllopstårta, har sinnesnärvaro att till brudparet överräcka en bit av tårtan ("Congratulations"), men May Day lyckas undkomma. Det finns även i denna film en del överdrivet humoristiska avsnitt, t ex brandbilsjakten i San Francisco, och polischefens karaktär som ju inte fyller någon direkt funktion i filmens intrig. Den som studerar kvinnorollerna i Bondfilmerna skulle antagligen kunna göra en hel del av A View to a Kill. Jämför karaktärerna May Day och Stacey Sutton, och konstatera sedan att bara tanken på att Grace Jones och Tanya Roberts skulle haft varandras roller är helt omöjlig! John Barrys musik är magnifik. A View to a Kill är ett av Barrys bästa Bond-soundtrack. Actiontemat påminner om ledmotivet från OHMSS. Moore var upprörd över de våldsamma scenerna i gruvan, då Zorin och Scarpine skjuter ihjäl gruvarbetare med k-pistar. Han tyckte inte att sådana scener passade i en Bondfilm, och till viss del kan jag hålla med honom eftersom sekvensen är alltför överdriven och teatralisk. Vi vet redan att Zorin är psykopat, och det finns tendenser till överspel här. Man kan säga att det var ungefär här som Bondfilmerna började bli litet tuffare igen, vilket var en skillnad mot de närmast föregående filmerna i serien. Denna trend kom sedan att öka i de efterföljande filmerna. Onekligen är det en poäng att Bond i slutet av filmen belönas med den sovjetiska Leninorden! En epok tog slut i och med Moores sista Bondfilm. Efterföljarna
i rollen som Bond kunde inte ersätta Connery, Lazenby och Moore till
fullo. Intrycket av A View to a Kill är blandat: enstaka sekvenser
är mycket bra, men som helhet är filmen lite för splittrad.
|
Kul att veta om A View to a Kill
|
|
1984 förstördes den jättelika 007 stage i Pinewood Studios, som
byggts till 
Inledningsscenen, där Bond flyr undan ryska soldater på skidor i Sibirien,
kunde ha blivit seriens bästa - om inte filmmakarna fått totalt hjärnsläpp
och i soundtracket lagt in Beach Boys-låten California Girls
till en sekvens där Bond surfar på en skoter-med. Det är inte bara
korkat, det är totalt förödande för den spänning och det hot
som man byggt upp. Naturligvis skulle man ha lagt in 
© Thomas Drugg, 1997-2008.
A View to a Kill i The Internet Movie Database
Tillbaka till förra filmen: Octopussy
Vidare till nästa film: The Living Daylights