Maurice Binder
Del 1
En av de många viktiga personerna bakom Bondfilmernas succé var Maurice Binder, som inte bara utformade den berömda Bondvinjetten utan även förtexterna till 14 av filmerna.
Som om inte detta vore nog, så var det även han som gjorde de flesta av filmernas trailers!
Det är oerhört svårt att tänka sig en Bondfilm utan de sensuella, konstnärligt utsökta förtexterna som ackompanjerar titelmelodin till den aktuella filmen. Detta, och mycket annat, kan vi tacka Maurice Binder för. Han fick flera gånger emotta designpriser för sitt arbete och var en populär föreläsare på bland annat konstmuseer.
Filmkritikern Nils-Petter Sundgren brukade i Filmkrönikan påstå att Bondfilmernas förtexter i allmänhet var bättre än filmerna själva, vilket får stå för honom. Förtexterna har i vilket fall som helst satt sin bestämda prägel på Bondserien.
Binder blev anlitad till Dr. No sedan Broccoli & Saltzman sett hans förtexter till filmen The Grass is Greener.
Hur Binder skapade Bondvinjetten berättas på en annan sida. Han åstadkom också sina första Bond-förtexter med silhuettfigurerna som följsamt illustrerade musikavsnitten, först Bondtemat, sedan lite elektronisk musik och därpå Three Blind Mice.
De två följande Bondfilmerna, From Russia With Love och Goldfinger, var Binder däremot inte inblandad i (i alla fall inte officiellt). Uppenbarligen hade Binder ett gräl med producenterna om logotyper med mera, och han ville aldrig i intervjuer gå in på vad det hela egentligen handlade om. I dessa två filmer gjordes i stället förtexterna av Robert Brownjohn och Trevor Bond, två av Binders nära medarbetare.
Just förtexterna till From Russia With Love och Goldfinger är ganska kända och brukar ofta omnämnas med respekt: i båda fallen projiceras text (From Russia With Love) respektive bilder (Goldfinger) på en kvinnas kropp på ett raffinerat sätt.
Tjejen som agerar levande bioduk i Goldfinger är förresten Margaret Nolan, som spelar massösen Dink i början av filmen.
Jan Gradvall skrev en beryktad artikel i Slitz 1990 om förtexter i filmer. När det gällde From Russia With Love skrev han att “i princip varje bildruta skulle kunna ramas in och hängas upp på väggen”.
Till Thunderball var Binder tillbaka igen. Denna gång inspirerades han av ett shownummer med fotomodeller som simmade i en stor vattentank. Från inledningsscenen tonas förtexterna in via vattnet som sprutas ur Bonds Aston Martin. Dessa förtexter orsakade Binders första kontrovers med censuren, som tyckte att de var för vågade. I Spanien klipptes helt sonika förtexterna bort ur Thunderball. I stället presenterades namnen i vitt mot en svart bakgrund!
I You Only Live Twice spelar Binder mycket stilfullt på de japanska miljöerna med vulkanbilder, geishor i profil, snygga blommor osv. Man har även valt ett lite Asien-inspirerat teckensnitt. Dessa förtexter tillhör definitivt hans bästa i serien.
Sedan kommer vi till ett av Maurice Binders absolut främsta verk, förtexterna till On Her Majesty’s Secret Service. I den här filmen valde man att betona att Bondserien “startade om” med den nye huvudrollsinnehavaren. Lazenbys vinjett stannar till, precis som i Dr. No, innan den fortsätter.
I förtexterna, som på ett lysande sätt följer John Barrys magiska tema, kan vi se en silhuett (Bond?) som till synes försöker stoppa tiden från att gå baklänges. Tidstemat återkommer i timglaset, där vi kan se snabba klipp från de fem tidigare Bondfilmerna. (Sean Connery syns dock inte i någon scen).
Förtexterna till On Her Majesty’s Secret Service är tillsammans med de i The Spy Who Loved Me mina favoriter.
Till nästa film, Diamonds Are Forever, var temat givet – glittrande diamanter. Binder låter här Blofelds katt spela en huvudroll på ett elegant vis. Även dessa förtexter hör till Bondseriens bättre, även om jag aldrig riktigt tyckt att det nya teckensnittet (Futura) passar ihop med diamanterna.
Del 2
Maurice Binder arbetade alltid tillsammans med den kompositör som skrev filmens titelmelodi. Vid ett par tillfällen skrevs melodin om för att passa förtexterna. Lägg märke till att filmens titel alltid presenteras i det ögonblick då artisten sjunger samma titel!
I allmänhet var förtexterna det sista som gjordes till filmen innan den hade premiär. Ibland var Binder extremt sen med att göra klart förtexterna – producenter och regissör kunde bli oroliga huruvida Binder skulle hinna göra klart förtexterna till filmens galapremiär – men Binder fixade det alltid. Det brukar ibland berättas anekdoter som beskriver hur extremt sen Binder var med sina förtexter.
Live And Let Die hade också ett givet tema, nämligen voodoo. Detta gjorde att Binder fritt kunde leka med dödskallar, eld och annat spännande. Tyvärr lider förtexterna av att man i denna och nästa film inte använde sig av det bredare Cinemascope-formatet, vilket gör att de inte riktigt kommer till sin fulla rätt. Men visst är förtexterna till Live And Let Die maffiga!
Paul & Linda McCartneys dramatiska titelmelodi gör sig väl tillsammans med Binders eldfängda bilder. Enligt uppgift hade Binder “beställt” snabba avsnitt i McCartneys låt, så att han kunde ta med dansande voodoo-flickor i förtexterna.
Förtexterna till The Man With the Golden Gun tillhör inte de mer minnesvärda i serien – en dansös stuffar loss till Lulus rockiga titellåt, och vi får se litet asiatiska motiv – samt den gyllene pistolen!
Maurice Binder brukade alltid tycka om att återberätta en anekdot som handlade om inspelningen av dessa förtexter. Dansösen som anlitats var naken och skulle dansa i profil. Binder upptäckte att det i profil syntes hår som inte borde synas, och frågade om dansösen kunde tänka sig att raka bort det. Hon vägrade. “Använd vaselin eller nåt” tyckte hon. Binder befann sig alltså på knä framför dansösen med en burk vaselin i handen. I detta ögonblick kommer producenten Albert R Broccoli in i studion tillsammans med Roger Moore. Man kan ju tänka sig att det måste ha sett ganska dråpligt ut. Enligt Binder vände sig Moore till Broccoli och sade: “Jag trodde att det var du som var producent för den här filmen”.
Binder älskade att berätta den här historien i alla möjliga sammanhang.
I The Spy Who Loved Me handlade titelmelodin om Bond själv: Nobody Does it Better. Binder kom på den geniala idén att låta Roger Moore vara med i förtexterna. Resultatet blev fenomenalt, och dessa förtexter är kanske de allra bästa i hela serien (vid sidan av de i On Her Majesty’s Secret Service). De gymnaster som vigt snurrar kring pistolpipan är också något man särskilt minns från dessa vackra förtexter. Lysande!
Även förtexterna till Moonraker blev lyckade. Binder använde sig av filmens uppenbara rymdtema och med hjälp av Shirley Basseys drömska sång åstadkom han en av den filmens verkliga höjdpunkter.
For Your Eyes Only intar en särställning eftersom vi där för första och hittills enda gången får se artisten i bild – i detta fall Sheena Easton. Maurice Binder var själv mycket nöjd med dessa förtexter, men sade att det var så komplicerat att göra dem att han inte ville göra om det.
Från början hade kompositören Bill Conti tänkt sig att titelmelodin skulle börja med “Put me down, put me down” för att anknyta till inledningsscenen. Binder övertalade dock Conti att skriva om låtens inledning för att det skulle fungera bättre i bild. Låtens titel kom inte förrän 90 sekunder in i densamma – för länge för en förtextsdesigner!
Förtexterna till Octopussy är också mycket bra, temat här är dels bläckfiskar och dels Indien. Röda laserfigurer projiceras på en liggande modell och det ser rätt effektfullt ut. Min favoritscen är annars när Roger Moore framställs som en indisk gudom med alla pistolarmarna runt sig. Stiligt!
Del 3
Var det något som Maurice Binder avskydde, så var det när okänsliga tv-klippare förstörde hans mödosamma arbete. Detta inträffar ibland när en film inspelad i det bredare Cinemascope-formatet sänds i tv: filmformatet kräver egentligen “brevlåda” med svarta remsor upptill och nedtill i bilden. Ibland är det någon klippare på tv som gör det lätt för sig genom att antingen bara trycka ihop den breda bilden så att proportionerna blir helt fel, eller också att klantigt panorera och klippa i materialet.
För att förhindra detta gjorde Binder från och med början av 80-talet även kopior i “tv-format” av sina förtexter, så att det skulle bli riktigt även när de sändes i tv. Om du har någon James Bond-köpfilm i både vanligt och widescreen-format, jämför förtexterna och se!
Förtexterna till A View to a Kill är tyvärr inga egentliga höjdare, tvärtom ser det lite fånigt ut när skidåkarna har långa plastremsor fastsatta på sig. Is- och skidtemat var annars bra men det blev inte riktigt lyckat ändå.
Då är de till The Living Daylights mycket bättre. Snygga blåtonade vattensekvenser med eleganta champagneglas gör dem till några av 80-talets mest minnesvärda Bond-förtexter. Även Timothy Dalton som den nye 007 presenteras i förtexterna på ett snyggt sätt.
Maurice Binders sista insats för Bondserien blev förtexterna till Licence to Kill. Dessa blev dock utmärkta och blev en värdig avslutning på Binders långa Bondkarriär. Temat denna gång är kameror och fotografier.
Ja, förtexterna är en av de få saker som verkligen är bra i denna annars så mediokra film.
Maurice Binder avled 1991. Han blev 66 år gammal.
Daniel Kleinman tar över
Efter det långa uppehållet i Bondserien ville man återskapa Binders klassiska Bondkoncept i Goldeneye. Uppdraget att designa förtexterna gick till Daniel Kleinman, som även fick datoranimera vinjetten!
Daniel Kleinman hade faktiskt redan tidigare arbetat med Bond: det var han som gjorde rockvideon till Gladys Knights Licence To Kill-låt.
Kleinman lyckades över förväntan med Goldeneye. Speciellt lyckade blev scenerna med kulan som rusar genom pistolpipan, eftersom det rör sig om parallellsekvenser till vinjetten. Även silhuetterna på de snurrande pistolerna är helt i Binders anda. Det enda som ser lite larvigt ut är alla som står och låtsas banka på de ryska statyerna. Det är helt enkelt för många som står och hamrar på en gång. Annars är det bra hantering av färger också. Klart godkänt.
Däremot blev inte Kleinmans förtexter till Tomorrow Never Dies lika bra. Temat är här medier och tv, vilket Kleinman försöker spegla genom att åstadkomma någon sorts punktuppbyggd tv-bild i blekgrått, och använda genomskärnings-effekter. Rätt så trist faktiskt, och Sheryl Crows titellåt var ju inte heller alltför upplyftande.
Det finns dock ett par lysande avsnitt i förtexterna: först den pistol som avlossar en kula i slow motion, och sedan alldeles mot slutet, då en flicka med ett diamanthalsband visas. Genom en oerhört smakfull övergång förvandlas diamanterna till satelliter som snurrar runt ett jordklot. Briljant!
Inte heller Kleinmans tredje försök blev riktigt lika bra som förtexterna till Goldeneye. The World is Not Enough fokuserar på olja, och Kleinman har lekt med oljetemat i förtexterna men det blev inte särskilt lyckat, förutom färgkombinationerna som är rätt bra (The World Is Not Enough:s förtexter får mig främst att associera till oljeskadade sjöfåglar).
I Die Another Day händer något helt nytt med förtexterna : själva filmens handling fortskrider i dem. Vi ser där hur Bond torteras av sina nordkoreanska fångvaktare, samtidigt som de bilderna mixas samman med de sedvanliga silhuetterna. Personligen gillar jag inte den mixen, jag hade föredragit att Bonds tortyrscener hade legat efter förtexterna. Tillsammans med Madonnas discofierade titellåt passar det hela inte riktigt ihop heller. Synd annars på bra idéuppslag.
Casino Royale visar däremot upp fullkomligt briljanta förtexter. Daniel Kleinman har baserat designen på spelkortens välkända formgivning. Faktiskt ät detta de första Bond-förtexter som inte alls innehåller dansande damer, eller sensuella silhuetter av något slag. Kleinman vågar bryta med den traditionen och samtidigt förnya densamma.
Jag tycker att förtexterna till Casino Royale är de bästa i Bondserien sedan de till Goldeneye.
Sedan blev Kleinman av någon anledning utbytt. Förtexterna i Quantum of Solace har designats av teamet MK12. Här gör silhuetterna comeback, men tyvärr på ett ganska trist sätt i en måttligt intressant ökenmiljö. Det enda som är riktigt bra i dessa förtexter är hanteringen av teckensnittet, som är kreativ och emellanåt visar upp Bondska animationer..
Maurice Binders arv lever vidare, oavsett om det förvaltas av Kleinman eller någon annan, och hans arbete kommer alltid att betraktas som klassiker inom filmhistorien. Binders förtexter är en omedelbar visuell bild av Bondfilmerna, som både har hyllats och parodierats genom åren.
James Bond will return…
