Engångs-Bond: George Lazenby
George Lazenby var länge bara känd som den store förloraren, han som fick sitt livs chans men som sumpade den. Detta envisa filmhistoriska klister överskuggar hans faktiskt påtagligt goda insats i On Her Majesty’s Secret Service. Detta är historien om George Lazenby och Bond:
När Sean Connery gjorde klart att han inte skulle göra en ny Bondfilm, började ett febrilt sökande efter en ny James Bond.
En av de som var intresserade av rollen var den 29-årige fotomodellen George Lazenby. Lazenby kom från Australien men hade gjort sig halvkänd i England genom diverse modelluppdrag, särskilt några reklamfilmer för chokladbiten Big Fry.
Lazenbys Connery-lika image var det som hade skaffat honom modelljobb. Nu bestämde han sig för att göra ett seriöst försök att bli en kandidat till rollen som Bond. Lazenby gick till Connerys skräddare på Savile Row och klädde upp sig. Han skaffade sig också en Rolex-klocka och besökte frisören för att få en Bondlik frisyr. På frisersalongen träffade han ingen mindre än Albert R Broccoli, som lade märke till Lazenby. Därefter stegade han självsäkert upp till filmbolagets kontor och besökte den andre producenten, Harry Saltzman. “Jag hörde att ni sökte en ny James Bond”, presenterade sig Lazenby. Saltzman och Broccoli hade var och en på sitt håll träffat Lazenby, och bestämde sig för att låta honom provfilma.
Ungefär 100 tänkbara namn diskuterades av producenterna. Av dessa var det många som fick provfilma, hur många är inte klart. En hel del kända skådisar kunde ha blivit aktuella, men oftast var de upptagna med andra projekt. En av de som föreslogs var Roger Moore, men han hade precis skrivit på kontraktet för The Persuaders (Snobbar som jobbar).
Det som gav Lazenby rollen var actionsekvenserna. Han var mycket imponerande, hade god fysik och ett bra utseende. Broccoli & Saltzman bedömde att han nog skulle kunna lära sig agera också. Regissören Peter Hunt sade att Lazenby hade en sexuell utstrålning, precis som Connery. En av Lazenbys provscener var fajten i Tracys hotellrum. Stuntmannen Yuri Borenko agerade mot Lazenby, och fick näsan bruten av ett av Georges slag. Eftersom han var orutinerad, kunde han inte hålla inne med slagen som man skulle.
George Lazenby berättade senare att när han kom till Pinewood Studios för den första dagens inspelningar, släppte inte grindvakten in honom. Lazenby sade att han var den nye James Bond, men vakten trodde honom inte och var tvungen att ringa och få det bekräftat.
När Lazenby hade fått rollen, blev han onödigt övermodig. Först hade han varit mera ödmjuk i sin framtoning, men snart började han lägga sig i saker som producenterna inte tyckte var hans sak. Lazenby kunde heller inte motstå alla kvinnliga fans som snabbt flockades omkring honom och hade rätt många tillfälliga kontakter. Vidare gjorde han en del dumma uttalanden i några intervjuer, (till exempel att han mest tog rollen för att tjäna en massa pengar och få brudar, och att han egentligen bara “spelade sig själv” när han spelade 007).
Hans relation till regissören Peter Hunt och i förlängningen till producenterna blev gradvis alltmer spänd.
Lazenby var helt enkelt inte tillräckligt mogen rent personligt för att klara av den mediepress som ställdes på den som skulle spela James Bond, och dessutom efterträda den av publiken närmast helgonförklarade Sean Connery.
George Lazenby erbjöds ett sjuårigt kontrakt som Bond. Dessutom kunde han få spela in andra United Artists-filmer däremellan.
Producenterna tjatade hela tiden på Lazenby under inspelningen av On Her Majesty’s Secret Service att han skulle skriva under det där kontraktet. Enligt Lazenby ska Saltzman till och med ha erbjudit honom pengar “under bordet” för att han skulle skriva på. Så här i efterhand är det obegripligt att inte Lazenby skrev under det kontraktet. Det var hans livs chans – och han tog den inte.
Tyvärr var han under inflytande av dåliga rådgivare. En av dem, Ronan O’Reilly, påstod självsäkert att Bondfilmerna var otidsenliga och på väg ut. Lazenby lockades att tro att när han gjort On Her Majesty’s Secret Service, skulle filmbranschen ligga öppen för honom. Han skulle få stora huvudroller och så vidare. Det Lazenby inte insåg var att det krävdes fler filminsatser än bara en enda, och att han snabbt fick stämpeln som bråkmakare på sig.
I engelsk press spreds ett rykte som förföljt George Lazenby och Diana Rigg i 30 år. Under en lunchrast ropade Rigg till Lazenby tvärs över rummet: “Hey George, I’m having garlic for lunch. Hope you are too.” Detta var ett skämt med tanke på att de skulle spela in romantiska scener på eftermiddagen. Nästa dag kunde man läsa jättelika rubriker i engelska tidningar: Diana Rigg eats garlic before love scene with George Lazenby. Alltsedan dess har ryktena gått om hur svårt Rigg och Lazenby hade att umgås. Dessa rykten är alltså överdrivna.
Innan filmen hade haft premiär, sade Lazenby öppet att han inte skulle spela in några fler Bondfilmer. Detta var ogenomtänkt av honom, och det irriterade producenterna oerhört eftersom On Her Majesty’s Secret Service redan före premiären skulle betraktas som filmen med en “engångs-Bond”. Lazenby lyckades alltså göra sig till ovän med de som han absolut inte skulle göra sig till ovän med – inflytelserika människor i filmbranschen. Droppen blev då han hade anlagt skägg och långt hår till filmpremiären.
Lazenby kunde snart konstatera att han hade fått ovanligt korkade råd från sina rådgivare. Ingen i filmbranschen ville veta av honom, och han hamnade snabbt ute i kylan. Efter att ha krökat ned sig ganska hårt, for han till Hong Kong, där han lyckades försörja sig på diverse b-roller. Lazenby har också dykt upp då och då som en lätt igenkänd James Bond-figur, till exempel i reklamfilmer och i filmen Return of the Man from UNCLE, där han spelar “J.B”.
Man kan inte låta bli att undra över vad som hade hänt om George Lazenby hade skrivit under kontraktet på alla de där Bondfilmerna under sju år. Det är fullt möjligt att Lazenby hade vuxit in i rollen riktigt bra, för han hade verkligen förutsättningarna.
Ett tankeexperiment: det skulle betyda att Lazenby kanske hade varit Bond ända in på 80-talet. Nu är det minst sagt tveksamt om Bondserien hade fortsatt ända in i 80- och 90-talen med Lazenby som Bond på 70-talet. Det var i stället framgången med Roger Moores The Spy Who Loved Me som säkrade Bonds framtid på bio.
Fast det är klart, man vet ju aldrig…
Under 2000-talet har George Lazenby blivit en allt populärare gäst på fan-konvent och jubileumstillställningar. Allt fler har insett att On Her Majesty’s Secret Service är en fantastiskt bra Bondfilm, och några av oss har hela tiden haft den som nr 1.
Vid jubileums-event har Lazenby alltid kommit att bli den självklara medelpunkten.
Så efter alla år har väl George Lazenby till sist nått den respekt som han borde ha haft sedan länge! Ingen kommer att kunna ta ifrån honom huvudrollen i denna legendariska och högkvalitativa Bondfilm.
Bonus-info:
John Cleese berättade en gång en intressant anekdot angående inspelningen av Monty Python-filmen Life of Brian. Om du har sett filmen, vet du att Jesus förekommer i en liten biroll. När man höll på att förbereda inspelningarna, argumenterade Cleese för att man skulle kontraktera George Lazenby för rollen som Jesus. Cleese berättade i intervjun att den enda orsaken till detta var att han ville att det skulle stå “and George Lazenby as Jesus Christ” på filmaffischerna.
En annan skådis fick birollen, så vi gick miste om den affischen (som antagligen hade kultförklarats)!
