Galapremiären för Casino Royale

Den svenska galapremiären för Casino Royale ägde rum på biografen Rigoletto i Stockholm 19/11 2006.

Micael Bindefeld hade fått uppdraget att arrangera festen och han är känd för sina extravaganta inbjudningskort, som ofta är som små konstverk.
Alla som bjöds in till Bondgalan fick ovanstående exklusiva paket : en smokingfluga med etiketten “My name is Bond. James Bond. November 19th, 2006”, samt en svart låda med filmtiteln i relief på locket. När man öppnade locket låg där en Carta Mundi-kortlek och inbjudningstexten stod på lockets insida. Entrébiljetten till galafesten var utformad som ett svart spelkort.
Som sagt mycket exklusivt.

Stephan Bäckman och jag hade fått nöjet att besöka galapremiären och för min egen del var det allra första gången jag fått möjlighet att bevista en sådan tillställning. Efter mer än 25 års Bondintresse hade det blivit dags att själv dra på sig premiärsmokingen.
För den som aldrig burit smoking kan meddelas att det visserligen är en snygg mundering, men inte helt bekväm att bära. Särskilt maggördeln är något obekväm när man sitter ned.

I inbjudan stod det att minglet på biografen startade 17.30 och att filmen skulle börja 18.30. Vi anlände dit strax efter kl 18 och då var det en lång kö av gäster som ringlade sig uppåt längs Kungsgatan. Vi hamnade någonstans mitt emellan Daniel Lindström och Kristian Luuk.
Kön stannade regelbundet upp varje gång fotograferna längre fram tog bilder av någon kändis. Efter ett tag var det vår tur att på den röda mattan vandra in i Rigolettos foajé, uppvisande våra inbjudningslappar. Ingen tog någon större notis om oss eftersom vi inte är kända.
Galan var extremt kändistät, så fotograferna hade att göra ett tag.

Inne på biografen var det fullt av folk som minglade. Det fanns Bollinger champagne och även choklad till den som ville ha.
Vi bestämde oss för att hoppa över det mesta minglet här och istället försöka få bra platser inne i den stora salongen. Efter en snabb titt i den redan ganska fullsatta salongen beslutade vi oss för att sikta på balkongen. Vi tog trappan upp till balkongen och hittade raskt två bra platser där. På varje biofåtölj låg ett paket Bond-choklad från Cloetta Fazer.
Strax intill oss satt Robert Wells med sällskap.

Det tog litet tid innan filmen kunde börja, eftersom det var så många gäster. Biografen var fullsatt, vilket betyder ca 900 personer.
Inga skådespelare från filmen var närvarande (de hade redan varit i Sverige på PR-besök några veckor tidigare), men Sonys Sverigechef hälsade oss alla välkomna och informerade också om efterfesten på Grand Hotel.

Sedan fick vi se den 21:a James Bondfilmen, Casino Royale.
När filmen var slut applåderade hela publiken. Sedan förflyttade vi oss ut till biografentrén igen och klev in i en av många bussar som skjutsade oss vidare till Grand Hotel. Jag och Stephan kom med en av de första bussarna, så vi slapp vänta.

Framme på Grand, dit vi anlände vid 21.30-tiden, visade vi upp våra svarta inbjudningskort och tilldelades då en vit spelmark. Den kunde vi sedan växla in till andra spelmarker vid något av de många spelbord som hade ställts upp inne på Grand Hotel. Hela spegelsalarna hade nämligen denna kväll förvandlats till casino med roulette, 21 och andra spel. PokerStars hade hand om spelet.

Kypare vandrade omkring med silverbrickor i händerna. På dessa fanns färdigblandade vodka martini-drinkar. Jag passade på att förse mig med en sådan tämligen omgående.
Det är mycket stiligt inne på Grand Hotel. Man känner igen flera av miljöerna från tv-bilder och kändisintervjuer.

Detta var en otroligt påkostad gala som andades lyx och elegans.
Svarta Svarowski-kristaller fanns utplacerade som dekor. På andra ställen fanns isskupturer. En stor isbar med 007-loggan hade fått en central plats nedanför stora trappan. I den baren serverades Bollinger champagne. Om man hellre ville ha Bordeaux-vin, öl eller alkoholfritt gick det givetvis lika bra. Heineken-ölflaskor låg stiligt upplagda på isbäddar. Vackra blomsteruppsättningar hade placerats ut.

I en stor sal intill serverades maten. Det var mycket fisk och skaldjur. Jag hade aldrig tidigare ätit svärdfisk men det fick jag tillfälle att göra nu. Det var gourmetmat av toppklass, mycket delikat. Man plockade mat på särskilda mingelbrickor (med plats för ett glas att haka fast). Det fanns också utsökt konfekt, särskilt gillade vi chokladkulorna med marsipan.
Sedan var det bara att mingla runt och lyssna till bandet som spelade Sinatra- och Bondlåtar.

Stephan och jag turades om att spela bort våra spelmarker vid rouletten. Man har medgång ett tag men till sist blir man oftast av med allihop. Bond är, föga överraskande, bättre på detta än vad vi var.

Det fanns ett väldigt fint prisbord. Vi såg modeväskor, pokerset och andra märkesprylar som man kunde vinna. Vi hade som sagt inte turen med oss. Men bara att få besöka denna gala var en vinst i sig. Man kände sig verkligen förflyttad till en annan värld, långt bortom den vanliga vardagslunken.

Överallt var det kända ansikten. Fotografer gick ständigt omkring och fotograferade, videofilmade och intervjuade. Kamerablixtarna lyste upp spegelsalarna.

I centrum fanns alltid den stiliga isbaren med den röda 007-loggan. Hur de hade lyckats fixa till isen vet jag inte, men snygg var den.
Inne i isbarens disk hade man dessutom frusit in en Omega!

Stephan och jag hade väldigt trevligt i minglet och diskuterade filmen med andra gäster. Efter några timmar hade klockan blivit mycket och eftersom detta var en söndag och då vi båda hade arbetsdag på måndagen lämnade vi festen på Grand vid 24-tiden. Då var det fortfarande flera hundra gäster kvar där.
Vi var båda nöjda med både filmen och galan, som verkligen var Bondskt elegant – en stor upplevelse.

Thomas Drugg, november 2006

•