Byt till blått tema


soundtrack

Kompositör: John Barry

Detaljfakta:

Skivnummer, LP: United Artists UA-C 054-97 303
Skivnummer, CD: EMI CDP-7-95345-2 (EMI:s gamla utgåva)
Skivnummer, CD: EMI 72435-80891-27 (EMI:s nya utgåva, 2003)
Längd: 38,02 (LP) resp. 31,26 (CD, EMI:s gamla utgåva), resp. 41.12 (EMI:s nya utgåva, 2003)
Titelmelodin Goldfinger framförd av Shirley Bassey
Text: Leslie Bricusse & Anthony Newley

Recension:

Betyg:

Soundtrack:

 

Titellåt:

 

Med Goldfinger fann producenterna den mall som så många av de senare Bondfilmerna modellerades efter, och det gällde även musiken.
Det här var den första filmen där John Barry hade full kontroll över musiken från början till slut. Han kämpade verkligen för att nu få göra hela soundtracket, så att han hade en egenkomponerad titellåt att väva in i filmens musik.

Redan i From Russia With Love hade man anlitat en känd artist för att sjunga in titelmelodin, även om titellåten i just den filmen var inbakad i själva filmen och inte hade placerats som titelspår. Annat blev det nu med GoldfingerShirley Basseys magnifika tolkning av Barrys titelmelodi blev en formidabel succé, precis som filmen, och var den första rejäla "Bond-singel-hitten" (även om den faktiskt inte var så stor singelhit just i England, så toppade den listorna i många andra länder). Goldfinger är ju fortfarande den kanske mest kända Bondtitellåten och en tidlös klassiker. Den blev ju även stilbildande för Bondlåtarna i fortsättningen.

Det kan kanske vara intressant att veta att man först provade med en mer jazzig version av Goldfinger, där Anthony Newley sjöng. Klokt nog valde Barry & Co Basseys mer pompösa tolkning.

Själva soundtracket är även det en klassiker, och var en av 60-talets mest sålda filmmusik-plattor. Plattan toppade USA-listan i hela 16 veckor före Beatles "A Hard Days Night"! 1965 fick Barry emotta en guldskiva (passande nog) för Goldfinger. Plattan nominerades även till en Grammy men vann inte.

John Barry arbetar här mycket effektivt med huvudtemat, till exempel i spår 3, Oddjob´s Pressing Engagement, och rytmiskt trummande i spår 8, Dawn Raid on Fort Knox. Den instrumentala versionen av Goldfinger (spår 7) förekommer inte i filmen.
Ett av de bästa spåren, The Laser Beam, finns inte med på den officiella cd-utgåvan, som följer den LP-utgåva som gavs ut i USA. Europa-utgåvan av LP:n hade däremot med detta spår samt tre andra som också saknades på USA-utgåvan. Europa-utgåvan saknade däremot den instrumentala Goldfinger-versionen (spår 7). 1992 återutgavs dock de fyra saknade spåren på dubbel-cd:n The Best of James Bond 30th Anniversary, Limited edition.

Goldfinger är också ett av de få Bondsoundtrack där vinjettmusiken alltid funnits med redan från den första utgåvan (spår 4, Bond Back in Action Again). Det lilla intro-stycket Into Miami, som i filmen spelas direkt efter titelmelodin, har för övrigt alltid varit en av mina favoriter. Här hörs tydligt Barrys jazz-bakgrund.

Barry var noga med att få allting rätt. Shirley Bassey fick göra en mängd tagningar av titellåten innan Barry var nöjd, något som Bassey inte tyckte om.

Han hade det inte lätt. Som många andra Bondfilmer var det ett hektiskt tidsschema och i detta fall låg man efter redan från början. Connery hade exempelvis kommit in sent i inspelningsfasen efter att ha varit med i Hitchcocks Marnie. Många i filmteamet hoppades att producenterna skulle skjuta på det utsatta premiärdatumet, men det var det inte tal om. Bara några veckor före premiären skrev Barry musik för fullt till filmen!

Tydligen höll man till i en viss studio i Bayswater som tidigare hade fungerat som kapell. Detta gjorde att det blev lite extra eko i inspelningarna, och enligt Barry bidrog detta till det typiska "Bond-soundet".

Goldfinger är, precis som de andra Barry-soundtracken, en lysande platta. Goldfinger var även John Barrys egen favorit bland alla Bond-soundtracken.

Spårförteckning:

Denna lista gäller EMI:s nyutgåva, 2003:

  1. Main title - Goldfinger (02.47) Shirley Bassey
  2. Into Miami (00.57)
  3. Alpine Drive - Auric's Factory (04.27)
  4. Oddjob's Pressing Engagement (03.05)
  5. Bond Back in Action Again (02.29)
  6. Teasing the Korean (02.12)
  7. Gassing the Gangsters (01.03)
  8. Goldfinger (Instrumental Version) (02.08)
  9. Dawn Raid on Fort Knox (05.43)
  10. The Arrival of the Bomb and Countdown (03.25)
  11. The Death of Goldfinger - End Titles (02.34)

BONUSSPÅR:

  1. Golden Girl (02.10)
  2. Death of Tilley (02.04)
  3. The Laser Beam (02.54)
  4. Pussy Galore's Flying Circus (02.46)

De fyra sista spåren på EMI:s nyutgåva fanns länge endast tillgängliga på cd på The Best of James Bond 30th Anniversary, Limited edition
dubbel-CD (EMI 7777-98560-2), 1992.
Numera finns dessa fyra spår med på EMI:s remastrade återutgivning av soundtracket, utgivet 2003.

Från början var man tvungen att skaffa både den amerikanska och den europeiska LP-utgåvan eftersom den amerikanska innehöll den instrumentala versionen av Goldfinger. Den europeiska LP:n saknade denna men hade i gengäld de fyra "Bonusspåren" (spår 12-15 på EMI.s cd) som inte fanns på den amerikanska LP:n.

Moon Finger

Goldfinger kallades internt ett tag för Moon Finger eftersom man tyckte att den var så lik Henry Mancinis Moon River!

Barry & Caine

Den förste som John Barry spelade upp titelmelodin för var ingen mindre än skådespelaren Michael Caine! Caine var vid denna tid inneboende hos Barry (de brukade bl a vara ute och svira tillsammans). Caine berättar: han vaknade tidigt en morgon av att Barry satt och spelade en ny melodi på sitt piano. Han gick in till Barry, som då började spela hela melodin från början. "Vad heter den?" undrade Caine. "Goldfinger" sade Barry och somnade över pianot.

Vid den här tiden var Barry ofta ute i svängen: han var strax över 30, singel, ägde en snygg våning i Chelsea, körde en Jaguar E-Type, och var en del av det berömda "swinging London":s innegäng. Det verkar ha varit full rulle nästan jämt. Bland hans festkompisar fanns förutom Michael Caine även Peter Sellers med flera. Caine säger att de var ute varenda kväll och hade kul.

Textproblem

Redan här började man få rejäla problem med att sätta låttext till Ian Flemings Bondtitlar. Textförfattarna Leslie Bricusse och Anthony Newley visste inte alls i vilken ände de skulle börja med Goldfinger. Barry kom sedan på att låten skulle handla om skurken, ungefär som "Mack the Knife" från Tolvskillingsoperan.

Fellinis favorit

Många anser att Goldfinger är ett av tidernas bästa soundtrack. Regissören Federico Fellini sade att Goldfinger var hans favorit-soundtrack. Rockaren Alice Cooper sade att Goldfinger inspirerade honom till att bli artist.

Saltzmans ilska

Egendomligt nog avskydde producenten Harry Saltzman titelmelodin Goldfinger. Han tyckte att den hade för vågad text, och han gillade inte heller det "dekadenta" wah-wah-blåset. Han sade till Barry att enda orsaken till att låten var kvar i filmen var att det inte fanns tid att göra om den (den något egensinnige Saltzman gillade förresten inte Diamonds Are Forever heller. Mer om det senare).
Både Albert R. Broccoli och regissören Guy Hamilton var däremot mycket förtjusta i låten. Saltzman fick motvilligt erkänna sedan att låten ändå var en succé.

Gold-singel

Singelversionen av Shirley Basseys titellåt är något annorlunda än versionen på soundtracket. Sången är något annorlunda i fraseringen, och Bassey håller i det avslutande "gold" längre än i den vanliga versionen.
Bassey har för övrigt sagt att hon inte tycker om att sjunga denna låt live.

  • Filmsidan
www.Agent007.nu