soundtrack

Recension:

Med Roger Moores andra Bondfilm The Man With The Golden Gun återvände John Barry till Bondserien efter att ha varit borta i den föregående filmen Live And Let Die.

John Barry hade under en längre tid arbetat med sin musikal Billy, vilket nu hade fått till följd att han var överlastad med arbete som skjutits upp (Billy hade galapremiär i London 29 april 1974, fick lysande recensioner och gick i över två år där).

Bland Bondologer är det vanligt att klaga över Barrys soundtrack till The Man With The Golden Gun. Det är brukligt att säga att detta är Barrys sämsta Bond-soundtrack, att "Barry hade en dålig dag" när han gjorde musiken etc.
Det har alltid förvånat mig eftersom jag alltid gillat musiken i The Man With The Golden Gun. OK, Barry har gjort bättre Bondsoundtrack men detta är alls inget dåligt soundtrack. Tvärtom är musiken i The Man With The Golden Gun en av de största ljuspunkterna i denna allmänt så utskällda Bondfilm.
Faktum är att Barry lär ha komponerat musiken till The Man With The Golden Gun på bara tre veckor eftersom han hade så ont om tid. Detta gör Barrys prestation ännu mer imponerande.

Titelmelodin till The Man With The Golden Gun brukar anses som en av de sämsta Bondlåtarna, men det håller jag heller inte med om. Melodin är utmärkt, det man kan kritisera är dels arrangemanget (kanske skulle låten ha fungerat bättre i ett lugnare tempo? Möjligen försökte man göra en ny låt i Live And Let Die-stil), och dels valet av artist (Lulus skrikiga röst passar inte riktigt till låten). Ändå gillar jag den här låten bättre än Live And Let Die, eftersom den trots allt har mer Bond-känsla.
De bedömare som har engelska som modersmål brukar även tycka att texten är barnslig och pinsam. Själv tycker jag inte att texten stör så värst mycket, särskilt inte med tanke på texterna i all lättglömd hitliste-pop som vi matas med hela dagarna. Dessutom har ju faktiskt textförfattaren Don Black inte haft någon lätt uppgift - att skriva text till en sång som måste heta The Man With The The Man With The Golden Gun!

Övergår vi sedan till själva soundtracket så kan vi enkelt konstatera att titelmelodin passar fantastiskt bra inne i filmen, särskilt i Barrys vackert svepande orkestreringar (till exempel i spår 6, Goodnight Goodnight) och verkligen fungerar som The Man With The Golden Gun:s huvudtema.
Titelmelodin framförs på soundtracket även i en jazz instrumental-version, som inte är med i filmen (förutom i ett kort citat vid gangster-tablån i Scaramanga's lustiga hus).

De sydasiatiska miljöerna ger även Barry möjligheter att krydda soundtracket med orientalisk klangfärg. Även om resultatet inte är lika lyckat som i You Only Live Twice, så är Barry en mästare på att skapa stämning med sin musik. Lyssna till exempel på spår 3, Chew Me in Grisly Land, och spår 8, Hip's Trip.

Några av skivans bästa spår är Fun House-styckena (spår 2, Scaramanga's Fun House, och spår 11, Return To Scaramanga's Fun House). Här bygger verkligen Barry upp en otrolig Bondsk stämning till scener som lätt kunde bli tramsiga i filmen.

Vi får också en intressant version av Bondtemat, som på ett innovativt sätt vävs ihop med titelmelodin i spår 7, Let's Go Get 'Em. Den här instrumentsättningen för Bondtemat skulle sedan Barry använda i flera av de senare Bondfilmerna på 80-talet.

Mitt favoritspår på The Man With The Golden Gun-soundtracket har alltid varit spår 10, In Search Of Scaramanga's Island, som i filmen spelas då Bond flyger till Scaramangas ö. John Barry och Bond i samarbete när de är som bäst!

Soundtracket till The Man With The Golden Gun är något längre än de tidigare Bond-soundtracken och kommer med sina 43 minuter upp i "ordinarie LP-format". Tyvärr saknas naturligtvis ändå en hel massa musik, bland annat det lätt humoristiska Nick Nack-temat som Barry använder här och var i filmen, och den fenomenala Macao-versionen av Bondtemat, följt av scenen då Bond besöker Lazar. Musiken som spelas då Bond konfronterar Andrea i hennes hotellrum är heller inte med.

En del av den saknade musiken utgavs på skiva av Silva Screen 2000, på plattan Bond Back in Action 2. Det gäller stycket Slow Boat From China och Nick Nacks tema. Det var väl i och för sig bra, men vi diggare hade ju velat ha mera extramaterial än så.

Soundtracket avslutas med att Lulu får sjunga titellåten en gång till, men i en något annorlunda version än den vanliga. Utmärkt idé, mer sådana initiativ tack!

Jag tycker att Barrys The Man With The Golden Gun-soundtrack är utmärkt, om än inget av de allra bästa Bondsoundtracken. Titellåten borde nog ha framförts av en annan artist än Lulu. Men gå inte på myten om att det här skulle vara en dålig skiva, för det är det inte.