soundtrack

Recension:

John Barry hade, som vi minns, av skattetekniska skäl inte kunnat åta sig att komponera musiken till The Spy Who Loved Me, men däremot till Moonraker, eftersom den filmen delvis spelades in i Frankrike. Den nya Bondfilmen For Your Eyes Only var dock inget sådant samarbete mellan olika länder, vilket medförde att Barry även denna gång inte var tillgänglig som kompositör.
Man behövde alltså en ersättare, och det var Barry själv som föreslog amerikanen Bill Conti. Han var vid denna tid mest känd för sin pampiga musik till Rocky-filmerna (Under 80-talet gjorde sig Conti även känd som kompositör av teman till flera kända tv-serier, främst Dynasty och Falcon Crest).

Tillsammans med textförfattaren Michael Leeson komponerade Bill Conti titelmelodin For Your Eyes Only. Som artist valde man det unga skotska stjärnskottet Sheena Easton, som nyligen haft en jättehit i England med singeln Morning Train.
När den här låten var ny tyckte jag att den var väldigt bra. Den gick bra på listorna och spelades mycket i radio sommaren och hösten 1981. Men idag tycker jag att den känns något föråldrad och inte lika tidlös som en riktigt bra Bondlåt skall vara. Arrangemanget och produktionen avslöjar tydligt att det är en tidig 80-talssingel. Därmed inte sagt att låten är dålig, inte alls. Men den var bättre 1981 än vad den är idag. For Your Eyes Only fungerar dock väldigt bra i sina instrumentala versioner i filmen.

En vanlig invändning mot Bill Contis For Your Eyes Only-soundtrack har varit att det är alltför syntbaserat och "discofierat". Och visst låter det tidigt 80-tal om musiken, vilket är ett problem för Bondsoundet, som ju helst bör vara tidlöst.
Contis musik har dock andra kvaliteter, till exempel de många starka melodierna. En hel del snygga melodislingor virvlar förbi på soundtracket, som definitivt tillhör de mer lättlyssnade Bond-soundtracken.
Ett typiskt Conti-stycke är exempelvis det pampiga skidjaktsspåret Runaway (spår 8). Det låter verkligen som ett tema till en tuff tv-serie, och ingen bör bli förvånad över att höra att det temat senare också användes som ledmotiv i tv-reportageserien Lifestyles of the Rich and Famous.

Andra bra actionstycken på skivan är A Drive In The Country (spår 2), och Gonzales Takes a Dive (spår 4).
Vackra stämningsskapande stycken finns också med, främst Take Me Home (spår 3), instrumentalversionen av For Your Eyes Only (spår 10) och Cortina (spår 11).
Conti låter Melinas tema få en tydlig grekisk tonfärg med bouzouki-känsla, vilket är lyckat och passar väl in i filmen.

Instrumentsättningen präglas av mycket brass och gitarrer. Vart eftersom filmen går verkar det dock som om Contis musik blir mjukare och mer Barry-lik.

Något som Conti är bra på är att använda Bondtemat på olika sätt. Vi kan börja med vinjettmusiken, som är väldigt bra i den här filmen. Sedan har vi även Bondtemat med, i helt olika arrangemang, i ett par actionspår som A Drive In The Country (spår 2) och Melina's Revenge (spår 4).
En fenomenal version av Bondtemat finns i suveräna undervattensstycket Submarine (spår 9), och inte minst i ett av soundtrackets allra bästa spår, vackra St Cyril's Monastery (spår 6), där Conti till och med lyckas få till riktig Barry-känsla i en del passager.

Skivans besvikelse är platta Make It Last All Night (spår 7), en ganska dålig poplåt som man av någon anledning lade in som bakgrundsmusik under scenen vid Gonzales villa. Låten framförs av gruppen Rage, som därefter aldrig mera avhördes. Och lika bra var väl det.

Bill Contis soundtrack till For Your Eyes Only är det bästa Bondsoundtracket av de som inte John Barry har gjort. Conti lyckades bättre än både Martin, Hamlisch, Kamen, Serra och Arnold.

Länge fanns inte den här skivan utgiven på cd (Soundtracket gavs ut på en tidig cd, som snabbt försvann från marknaden och sedan aldrig återutgavs, vilket skapade en marknad för bland annat en bootleg-utgåva som innehöll både For Your Eyes Only och Octopussy).
Det var först 2000 som Rykodisc gav ut detta efterlängtade soundtrack på cd. Då passade man även på att ta med över 20 minuter dittills outgiven musik som bonusspår (spår 13–19 på cd:n). Mycket av den nya musiken fanns bara som små korta sekvenser, som på skivan mixats samman till längre spår.
Här hittar vi exempelvis vinjetten och St. Georges-temat (spår 13), skidmusik från Cortina (spår 15), strandversionen av Bondtemat (spår 16), diverse undervattensmusik (spår 17–18) och så Run Them Down/The Climb (spår 19).
En föredömlig soundtrack-utgåva från Rykodisc. Man önskar att de kunde få ta hand om återutgivningen av hela den gamla Bondkatalogen.

En liten invändning är kanske att eftersom temana i de olika spåren i flera fall är ihopmixade med varandra, är det omöjligt att programmera spåren på cd:n så att man kan lyssna till dem i den ordning de spelas i filmen. Men det får man väl ta...
Sedan finns det faktiskt en del musik som ändå inte kommit med på soundtracket, till exempel den bakgrundsmusik som spelas när Bond äter middag med Kristatos. Jaja, vi fans blir väl aldrig riktigt nöjda... 😊