Den perfekta Bondfilmen
När det gäller agent James Bond är jag av en väldigt traditionell åsyn. Jag säger som alla klyschiga gamla människor säger, nämligen ”Det var bättre förr”. Dessa idéer kan appliceras på det mesta i livet, anser jag. Okej, det vore naturligtvis inte ett enklare liv att bo i en grotta, släpa runt på frugan i håret samt att konstant försvara sig mot sabeltandade tigrar som har dig på frukostmenyn.
På populärkultur tycker jag dock att det är en genomgående tråd.
Det finns många exempel. Åttiotalets splatterfilmer var mycket bättre än exempelvis Scream 3; John Lennon och Rolling Stones har alltid musicerat effektivare än 50 Cent, Eminem och Excellence; Jules Verne skrev intressantare böcker än den senaste i raden grekiska nobelpristagare i litteratur, Michelangelo kunde kladda ihop mycket mer imponerande målningar än dagens obskyra konstnärer; och slutligen var Bondfilmerna bra mycket mer intressanta när Albert R. Broccoli höll i tyglarna. Listan kan naturligtvis göras precis hur lång som helst, men nu skall jag försöka komma till saken.
Jag anser att dagens alster om 007 inte alls håller måttet. Med ”dagens” menar jag givetvis alla filmer med herr Brosnan i titelrollen. Det förvånar mig att man kan ta ett så pass perfekt och beprövat mönster och förvandla det till en själlös gegga som kan jämföras med Rambo III eller kanske Pearl Harbor. Ingen av de senare filmerna är värdiga att bära det än gång stolta namnet James Bond.
Det förvånar mig att producenterna, som ju är ”Cubbys” dotter och styvson, inte lyckats fånga den magi som alltid infann sig i de äldre filmerna. De har båda två växt upp med Bond på ett väldigt nära håll, precis som många av oss fans. Hur kommer det sig då att de gör filmer som inte alls går hem hos den stora massan James Bondfantaster? Jag är medveten att det finns de som uppskattar något av de fyra senaste tilläggen i filmserien, men överlag håller de en mycket lägre standard än de klassiska föregångarna. I dagens filmer existerar inte alls den påtryckande och unika känslan som fanns i de äldre. Men, varför är det egentligen så?
Det kalla kriget har för länge sedan dött ut. Den gigantiska maktkampen mellan Sovjet, USA och Storbritannien har svalnat sedan Sovjet löstes upp, och britterna alltid gömmer sig bakom ”storebror” USA. Dessa faktorer har ofta varit ledande i filmernas handling, men är det verkligen en ursäkt att göra dåliga filmer istället? Det görs fortfarande filmer om andra världskriget som rasade för över femtio år sedan. Många av dem är klart sevärda. Med det menar jag inte att man bör lägga dagens bondfilmer till 60-talet, men den rätta andan måste finnas där. Bonds värld är inte vår värld, aldrig har väl en skurk byggt en hemlig rymdstation eller kidnappat ubåtar och rymdkapslar. Det jag försöker säga är att det kalla kriget inte hade behövt ta slut i Bonds värld. Det är ju trots allt spelfilm och inte dokumentärer vi pratar om här.
Nu skall jag dock sluta upp med klagomål utan istället komma med lite konstruktiv kritik. Det vill säga mitt recept för den perfekta Bondfilmen…
1.
Håll er till en och samma regissör till fler än en film, så kanske han förstår vad som krävs av honom. I princip alla de senaste regissörerna vet om att de bara gör en film, och försöker därmed sätta sin egen prägel på den. Därmed förstör de totalt ett vinnande koncept. Varför laga något som inte är trasigt?
2.
Detsamma kan även appliceras på manusförfattarna.
3.
Betala John Barry och Ken Adam så mycket pengar som krävs för att få in dem i nästa film. Sky inga medel.
4.
Ha kvar Pierce Brosnan i titelrollen. Han kan nog prestera bättre om han har bättre manus och skickligare skådespelare runt om sig.
5.
Ta inte in skådespelare direkt från serier i stil med ”Tre Kronor”. Se till att de vet vad de gör. Ett bra, eller rättare sagt dåligt, exempel är Stamper i Tomorrow Never Dies.
6.
Försök undvika att göra Science fiction/actionfilmer istället för spionthrillers.
Kom ihåg att ge Bond lite mer dialog. Och då inte bara ”Spring”, ”Skjut” och roliga one-liners.
7.
Säg till Brosnan att inte gnissla tänderna varje gång han säger något viktigt.
8.
Låt Bondbrudarna bli lite mer trovärdiga. Ingen kärnfysiker i Lara Croft-utstyrsel med andra ord.
9.
Försök att få Bond-världen lite mer verklighetsförankrad i vissa aspekter. Skippa exempelvis genomskinliga bilar m.m.
10.
För allt i världen, se till att utföra så många stunts som möjligt på riktigt. Börja inte förstöra varje scen med massvis med dataeffekter. Datagenererade effekter skall användas för att framhäva och försköna verkliga scener, eller istället för bakgrundsmålningar (så kallade ”matte” paintings), inte ersätta verkligheten. Inga hela actionsekvenser gjorda enbart med datorns hjälp.
11.
Få in agent- och detektivarbetet mer i manus. Ge inte 007 Rambo-egenskaper.
12.
James Bond skall ha ett tjänstevapen i stil med Walther PPK eller möjligen en liknande liten smygpistol för infiltreringsuppdrag. Slopa Walther P99, och framförallt alla k-pistar och maskingevär. En agent skall hålla en låg profil, inte försöka skjuta sig in till jordens medelpunkt.
13.
Se till att få lite klass i dekoren till M:s arbetsrum. Mycket mer trä och mindre glas och plast.
14.
Tvinga hela inspelningsteamet att se de flesta av de klassiska filmerna så att de säkert ved vad de håller på med.
15.
Hitta på mer färgstarka medhjälpare till skurken. Något i stil med Jaws och Oddjob.
16.
Låt Bond börja röka och förföra fler kvinnor. Det hör till. Utrusta honom med ett cigarettetui. Etuiet behöver inte innehålla en kärnvapenmissil, tretton minor och ett kompani amerikanska Marines.
17.
Lägg ner lite mer tid på att hitta bra inspelningsplatser. Resonera inte i stil med: ”Vi behöver berg, vi åker till ett stenigt landskap och fixar resten i datorn.” Det blir säkert billigare på det viset, men försök undvika det.
18.
Låt filmen få en förhöjd åldersgräns. Sätt femtonårsgräns på den istället för elva. Jag vet att man vill tjäna så mycket pengar som möjligt, men en riktigt bra film klarar sig bra även med högre åldersgräns. The Matrix och Tarantinos filmer är bra exempel på detta. Genom att höja gränsen kanske man kan göra en seriösare film, så man slipper lägga in tonvis med action och effekter för att konkurrera med exempelvis Sagan Om Ringen-trilogin om elvaåringars gunst.
19.
Motstå frestelsen att få alla spionageprylar att låta som R2D2.
20.
Se till att ha en Bondbrud som inte är amerikanska. I de senaste tre filmerna har det funnits med minst en ledande kvinnlig roll, spelad av en amerikansk skådespelare.
21.
Vinjetterna borde också få sig en överhalning. De borde vara sexigare och mindre ”plastiga”.
22.
Välj titelmelodi med mer omsorg. Undvik låtar i still med Madonnas ”Die Another Day”.
Jag vill givetvis inte att alla dessa punkter följs till punkt och pricka. Ingen vill ha en remake av en klassisk Bondfilm, men ett seriöst försök att följa så många av dessa punkter som möjligt skulle uppskattas av många, tror jag. Visserligen kan man sabba en film fullständigt även om man följer alla dessa punkter, men den skulle troligtvis vara bättre än det man nu presterar.
Jag har inga stora förhoppningar på del tjugoett i serien, men jag kommer troligtvis att se den på bio i alla fall.
Det finns naturligtvis fler saker som skulle förbättra en film med James Bonds namn, men jag tänker låta läsaren vara lite kreativ också…
