Byt till blått tema
(1983)

SNABBFAKTA   -   INTRIGEN I KORTHET   -   OM FILMENS TILLKOMST   -   RECENSION   -   KUL ATT VETA

Snabbfakta

Svensk titel: Octopussy

Premiärdatum: England: 6 juni 1983. USA: 10 juni 1983. Sverige: 22 juli 1983.

Längd: 130 minuter.

Producent: Albert R Broccoli, Eon Productions.

Regi: John Glen.

Manus: George MacDonald Fraser, Richard Maibaum & Michael G Wilson.

Foto: Alan Hume. Scenografi: Peter Lamont. Klippning: John Grover.

Musik: John Barry. Titelmelodi: All Time High, framförd av Rita Coolidge (Musik: John Barry, text: Tim Rice)

Filmbolag: MGM/United Artists.

Med Roger Moore, Maud Adams, Louis Jourdan, Kabir Bedi, Kristina Wayborn, Steven Berkoff, Vijay Amritraj, Walter Gotell, Robert Brown, Lois Maxwell och Desmond Llewelyn.

Inspelad i Indien, Tyskland, USA och i Pinewood Studios, England.

Intrigen i korthet

Bond skickas till auktionsfirman Sotheby´s för att finna ledtrådar till varför så många Fabergé-ägg bjudits ut till försäljning på senaste tiden. En välgjord förfalskning har dessutom dykt upp i den döde 009:s händer i Östberlin. Ägget på Sotheby´s köps till överpris av Kamal Khan. Bond följer efter honom till Udaipur, Indien. Så småningom upptäcker Bond att Kamal samarbetar med organiserade juveltjuvar. De byter ut juveler från Kreml mot förfalskningar. Juvelligan leds av den rika och mystiska Octopussy, som under täckmantel av en cirkus smugglar ut juvelerna till väst.
Den ryske generalen Orlov ämnar dock utnyttja cirkusen för egna syften. Med Kamals hjälp smugglas en liten atombomb in på en amerikansk flygbas i Västtyskland, där cirkusen skall uppträda. När bomben exploderar räknar Orlov med att alla ska tro att det var en olycka på basen och att kraven på ensidig nedrustning i väst skall öka.
Bond lyckas dock förklädd till clown desarmera bomben, och filmens slutuppgörelse äger rum vid Kamals palats i Udaipur.

Om filmens tillkomst

Octopussy inleds på ett ovanligt sätt: med MGM´s rytande lejon. Detta beror på att MGM köpte upp United Artists 1982, efter att United Artists satsat för mycket pengar i totalfloppen Heaven's Gate med Kris Kristofferson - ett av de dyraste fiaskona i filmhistorien.
MGM lär ha fått lägga upp ca 380 miljoner dollar för United Artists.

Det inledande problemet med filmen var - filmens titel! Enligt vissa uppgifter fick man godkännande från censuren enbart tack vare att det var en Fleming-originaltitel. Fleming-novellerna som låg till grund för manuset var Octopussy och Property of a Lady, som båda ingick i den postumt utgivna Octopussy and The Living Daylights.

Nästa problem var den oväntade konkurrensen från en rivaliserande Bondfilm, Never Say Never Again med ingen mindre än Sean Connery. Båda filmerna hade premiär samma år, så 1983 är åtminstone hittills det enda år då det kommit två Bondfilmer (jag räknar då inte med 1967 års ploj Casino Royale).
Pressen älskade att skriva artiklar om "Bondarnas krig" osv. Det blev dock Octopussy som vann biljett-kampen (bakgrundshistorien till den rivaliserande Bondfilmens tillkomst är osedvanligt komplicerad. Läs om den på McClory-sidan!)

Maharadjan av Udaipur gav filmteamet sitt tillstånd att filma i palatset där. Palatset innehåller bland annat ovärderliga mosaiker. Inspelningarna i Indien var hårt drabbade av värmen - bland annat fick Moore byta skjorta mellan varje tagning. Dessutom råkade man ut för magsjuka i filmteamet, många insjuknade.

Till inledningsscenen använde man sig av det lilla flygplanet Acrostar, som endast är 3.5 m långt och 5 m i vingbredd. Det finns bara två Acrostar-exemplar i världen, och det som användes i filmen tillhör J.W. 'Corkey' Fornof i Louisiana.

Det berättas också om en rolig anekdot, som enligt vissa uppgifter ska ligga bakom sekvensen med Acrostar-planet i Octopussy. Avslutningen på flygningen, då 007 kör in på bensinmacken, skall inte ha varit med i originalmanuset till filmen.
Under inspelningen berättade piloten, 'Corkey' Fornof, för filmteamet om en händelse han själv hade råkat ut för under en flygning med sitt plan. Av någon anledning fick han ett motorbortfall och var tvungen att nödlanda. Under honom fanns den inte alltför trafikerade, men spikraka, Interstate. Acrostar-planet har rätt små vingar med hög vingbelastning, vilket betyder hög landningsfart. Corky landade utan problem pa motorvägen och körde i vänsterfilen om (!) en långtradare. Dennes chaufför vinkade glatt och tutade. Med överskottsfartens hjalp rullade Corky in på en bensinmack och kunde bara inte låta bli att köra upp framför en av pumparna. Mackens ägare kom ut och stannade genast upp. När Corky öppnade huven tittade mannen sig omkring och innan Corky hann saga något sade han misstroget: 'OK, where's the candid camera?' Det tog tydligen en stund för Corky att övertyga honom om att ingen dold kamera var inblandad. Roger Moore blev alldeles till sig nar han hörde talas om denna händelse och insisterade på att James Bond skulle göra samma sak. Någon påstår att man även spelade in långtradarsekvensen, men att den senare klipptes bort. Allt detta är obekräftat men inte alls otroligt (en liknande vink-sekvens hade ju redan varit med i For Your Eyes Only).
I vilket fall som helst är historien väldigt kul, vilket är orsaken till att jag ändå tar med den på denna sida. :o)
Tack till Christer Sidelöv för denna anekdot!

På RAF-basen Upper Heyford spelade man dels in exteriörscener av Octopussys cirkus, och dels sekvenserna på den amerikanska basen Feldstadt.
Inspelningsteamet använde sig också av museijärnvägen Nene Valley Railway i Peterborough (Här intill finns även en Kul att veta-punkt om järnvägen).

Recension

Betyg:

8 av 10

Broccoli & Co fortsatte på den väg man slagit in på med For Your Eyes Only.
Man planterade Bond i den aktuella samtiden (här 80-talets kapprustning) och lade betoningen på thrillerinslagen.
Samtidigt behöll man humorn och elegansen, och resultatet blev mycket lyckat. Octopussy är definitivt en av de bättre Bondfilmerna, även om den inte är lika bra som sin närmaste föregångare For Your Eyes Only.

Precis som den förra filmen präglas Octopussy av framstående skådespelare i nästan samtliga roller.

Roger Moore gör en ny strålande insats som 007, trots att vissa kritiker gnällde över hans ålder. Maud Adams och Louis Jourdan är magnifika som Octopussy och Kamal Khan. Adams blev den första kvinna sedan 60-talet som förekommit i två Bondfilmer (hon var som bekant med även i The Man With the Golden Gun). Adams och Moore var mycket goda vänner, vilket gör deras scener tillsammans väldigt bra och finstämda. Privata vänskapsrelationer får dock inte göra stämningen alltför hjärtlig, som mellan Bond och Scaramanga i nyss nämnda film.

Steven Berkoff är också perfekt i rollen som general Orlov. Berkoff borde nästan fått vara huvudskurk i en egen Bondfilm, så bra är han. Kabir Bedi gör ett minnesvärt porträtt av Kamals hantlangare Gobinda. Även Kristina Wayborn och Vijay Amritraj är utmärkta. Robert Brown får överta rollen som M efter den framlidne Bernard Lee, men Lee var oersättlig. Desmond Llewelyn får större utrymme som Q denna gång och följer med Bond till Indien.

Manuset är ganska bra men kunde ha förbättrats något. Karaktären Octopussy känns till exempel underutvecklad. Varför är Kamal Khan rädd för henne? Skulle hon kanske ha varit skurk och motståndare till Bond istället? Att Octopussy blir Bonds allierad redan tidigt i filmen är inte helt bra, eftersom man kunde ha fått till fler dramatiska sekvenser annars.

Hela historien med Fabergé-äggen, kopior och äkta, är onödigt rörig och det verkar nästan som om filmmakarna inte själva har kunnat hålla reda på kopior och äkta ägg.

Intrigen är ovanligt politisk för att vara i en Bondfilm, och väldigt mycket 80-tal. Det finns mycket agent-thriller-stämning i Octopussy, precis som i For Your Eyes Only. Filmens klimax är då Bond febrilt söker hindra att atombomben sprängs på flygbasen i Feldstadt. Dessa sekvenser är lysande iscensatta av regissören John GlenRoger Moore får också visa upp sig i ett flertal actionsekvenser, bland annat fajten med lönnmördarna i Octopussys sovrum.

Det är klart att man kan invända mot att det fattiga Indien framställs som ett lyxigt paradis, men nu har inte Bondfilmerna några samhällskritiska krav på sig - det ansvaret överlämnas glatt till filmer som Gandhi. Ett av de obligatoriska 007-inslagen är att visa upp vackra och exotiska miljöer. Som så mycket annat här i världen, finns det dolda saker bakom alla glassiga fasader.

Ett exempel på att man kan skriva fantastiska Bondmanus helt i Flemings anda är scenen då Bond spelar backgammon med Kamal Khan. Detta är en magnifik sekvens som får en att associera till de raffinerade miljöerna vid spelbord som Fleming älskade att skriva om. Sedan "citerar" man Goldfinger när Gobinda mosar en tärning i sin hand. Snyggt!

En annan helt fantastisk scen är den då Bond följer efter Kamal och Magda från auktionen på Sotheby´s. Bond går ut till kiosken, köper en tidning, tecknar åt Smithers att förfölja Kamals bil. Den här scenen är utsökt regisserad och klippt, och John Barrys geniala musik, som tyvärr inte finns med på soundtracket, lyfter scenen till oerhörda höjder. Och det finns inte ens någon dialog!

Och bara scenen när Bond checkar in på hotellet i Indien bevisar ju att ingen kan göra detta lika elegant som Roger Moore. Går inte att beskriva - måste ses!

John Glens regi är utmärkt, och vi får se ett sedvanligt vackert foto från Alan Hume. Särskilt gäller detta sekvenserna i Indien. Scenografen Peter Lamont märks tydligare i den här filmen än i den förra: speciellt Octopussys bläckfisk-formade säng måste nämnas. Även det ryska Ken Adam-inspirerade presidierummet med roterande bord är något man minns.

John Barry är tillbaka med ännu ett genialiskt soundtrack. I Octopussy fick han order från Broccoli att använda The James Bond Theme flitigt. Konkurrentfilmen Never Say Never Again saknade ju rättigheter att använda temat.

Efter klimax-scenerna i Feldstadt kommer tyvärr filmens sämsta sekvenser: Octopussys gymnaster attackerar Kamals palats. Dessa scener är ganska fåniga och inte speciellt trovärdiga.
Det blir bättre när Bond jagar efter Kamal och Gobinda och kastar sig fast på deras flygplan. Kamal beordrar Gobinda: "Go out and take him". "Out there?" undrar Gobinda oroligt. Tyvärr är den därpå följande fajten mellan Bond och Gobinda över alldeles för snabbt. Den borde ha varat litet längre.

Octopussy var den sista filmen av riktigt hög klass i Bondserien. Även om ett par av de senare filmerna också var rätt bra, så kom ingen av dem i närheten av den här filmen, som i sina bästa stunder är direkt lysande.

VHS-omslag, 1988 års utgåva
DVD-omslag, Ultimate Edition (2006)
Blu-Ray-omslag, 2012 års utgåva

Kul att veta om
Octopussy

  • Roger Moore var inledningsvis tveksam till att ställa upp som 007 för sjätte gången. En av de som var föreslagen som Bond ifall Moore skulle hoppa av, var Christopher “Stålmannen” Reeve.
  • Faye Dunaway var först på gång i rollen som Octopussy, men hon ville enligt uppgift ha ett rätt så högt gage, varför rollen gick till Maud Adams istället.
  • Den första scen som spelades in var den med Bond och M vid Checkpoint Charlie, Berlin. Datum: 10 augusti 1982.
  • Den som spelar 009 är Andy Bradford. Han var även den vakt vid St Cyril’s som Melina sköt i axeln i förra filmen, For Your Eyes Only.

  • Moneypennys assistent Penelope Smallbone spelas av Michaela Clavell, dotter till succéförfattaren James Clavell. Denne har skrivit tegelstenar som Shogun och Tai-Pan.
  • En av de mest omtalade “mindre lyckade tagningarna” i Bondserien var Lois Maxwells felsägning när den ovanstående scenen skulle spelas in. Maxwell introducerade sin assistent som “miss Smallbush.” Enligt uppgift ska det på grund av alla skratt-attacker ha tagit lång tid innan man kunde göra en ny tagning av scenen!
  • Bonds och Kamals backgammon-parti skulle från början ha varit med i The Spy Who Loved Me, fast då mellan Bond och Max Kalba.

© Phantasrail Galleries, 2002

  • Det ånglok som kolliderar med Bonds Mercedes är ett gammalt svenskt B-lok med nummer 1697. Det tillhörde tidigare SJ och dessförinnan SWB (Stockholm-Westerås-Bergslagens Järnvägar).
    B 1697 har igenkänts i Octopussy av flera svenska järnvägsentusiaster. I Octopussy har det nödtorftigt maskerats till att likna ett tyskt ånglok.
    Dessutom ska man i tågsekvensen även kunna skymta två andra gamla svenska ånglok, samt taket på en Y7 rälsbuss. Museijärnvägen Nene Valley railway i Peterborough äger nämligen en hel del svenska lok och vagnar. Besök gärna Nene Valleys webbplats på www.nvr.org.uk.
    (Tack till Björn Johansson för denna detaljinformation)

  • Acrostar-planet skulle ju även det ha varit med i en tidigare film, nämligen i Moonraker.
    Tekniska data om Acrostar: Längd 3,5 meter, höjd 1,73 meter. Med utfällda vingar är planet 5,18 meter brett. Topphastigheten är 500 km/tim och dess stigningshastighet är hela 853 meter per minut.
  • Scenografen Peter Lamont lade ned massor av tid och energi på Octopussys parad-slup. Till sist hittade man två lämpliga båtar i Bombay, som man använde som förlaga till slupen.

  • Kristina Wayborn kommer från byn Isgärde på Öland. Innan hon bytte namn hette hon Britt-Inger Johansson.
  • Octopussy var den sista Bondfilm som även avslöjade titeln på nästa film, “James Bond will return in…”. Här anges i och för sig titeln på nästa film till From a View to a Kill. Man strök senare ordet From i den titeln.
  • I samband med den svenska premiären på Octopussy kom Desmond Llewelyn, “Q”, till Sverige på PR-besök tillsammans med Mary Stavin och Gillian de Terville, som i filmen spelar två av Octopussys cirkusflickor.
    I intervjuer avslöjade Llewelyn att han egentligen är helt oteknisk och att han hade svårt att få vatten ur duschkranen på sitt hotellrum!

  • Octopussy var den av 80-talets Bondfilmer som fick bäst (=hyfsad) kritik i de svenska tidningarna. Jurgen Schildt kallade i Aftonbladet filmen för “kärt strunt” men gav den ändå tre plus. Bernt Eklund gav filmen tre getingar i Expressen. “Roger Moore är så avspänd att han förmodligen skulle somna stående om inte de läskiga skurkarna oavbrutet attackerade honom”, tyckte Eklund.
  • Bondintresset var mycket högt under 1983, inte bara därför att det kom två Bondfilmer under det året, utan också därför att alla Bondfilmerna vid denna tid höll på att släppas på hyrvideo i Sverige. De första två Bondfilmerna på video var From Russia With Love och Goldfinger, som släpptes på hyrvideo i maj 1982. De lade sig snabbt i hyrvideo-toppen och stannade där under hela sommaren, trots fotbolls-VM och stekhet värme! I september 1982 följdes de av Dr. No och For Your Eyes Only, alltså den då nyaste filmen! Där kan man snacka om rusning efter hyrvideo… Sedan pytsade man ut ett par Bondfilmer i taget under det närmaste året. Man sparade Thunderball och The Spy Who Loved Me till sist! Jag kan inte undanhålla er hyrvideotoppen från den 5 oktober 1983:
    1. Älskade spion.
    2. Åskbollen.
    3. Mannen med den gyllene pistolen.
    4. Diamantfeber.
    5. Varning för Jönssonligan.
    6. Blade Runner.
    7. Moonraker.
    8. Leva och låta dö.
    9. I hennes majestäts hemliga tjänst.
    10. Ur dödlig synvinkel.

  • I Sverige fick Octopussy massvis av medie-uppmärksamhet eftersom tre svenska tjejer medverkade i den (Maud Adams, Kristina Wayborn och Mary Stavin). Fortfarande är detta en vanlig fråga i Bondtävlingar (“I vilken film medverkade tre svenska Bondtjejer?”).
  • Av en ren tillfällighet avslöjades en skandal i Sovjetunionen samtidigt som Octopussy spelades in: Brezjnevs svärson var inblandad i en historia som gick ut på att den ryska statscirkusen smugglade in juveler i landet. Vid en razzia i svärsonens lägenhet fann man ädelstenar för 1 miljon dollar.

  • Maud Adams medgav att det tog tid att lära sig “säga filmens titel utan att rodna”.
  • Roger Moore sade skämtsamt i en intervju: “Att hoppa på och av tåg och kvinnor är min motion”.
  • Under taxibilsjakten kommer framifrån en kille cyklande genom hela scenen. Detta var inte med i manuset men regissören Glen tyckte att det såg så bra ut så att det fick vara kvar i filmen.
  • Scenen då Roger Moore säger “sit!” och därmed tämjer tigern är egentligen en hänsyftning på den brittiska hundexperten Barbara Woodhouse, vars dressyrfras “sit!” var välkänd av alla britter.
  • Det visade sig dock vara svårare än väntat att få tag på en tiger i Indien. John Glen löste till sist problemet genom att använda en uppstoppad tiger som man körde på en skottkärra så att det såg ut som om den “hoppade fram” mot Moore.
  • Man var ändå tvungen att använda en riktig tiger i de scener som sedan spelades in i Pinewood. Tigern hoppade dock ut ur buren och skrämde många ur filmteamet halvt från vettet.



www.Agent007.nu