Snabbfakta
Svensk titel: Casino Royale
Premiärdarum: Världspremiär: 13 april 1967. England: 23 April 1967. USA: 28 april 1967. Sverige: 22 december 1967
Längd: 142 minuter.
Producent: Charles K Feldman, Famous Artists.
Regi: John Huston, Ken Hughes, Val Guest, Robert Parrish & Joseph McGrath.
Manus: Wolf Mankowitz, John Law & Michael Sayers.
Foto: Jack Hildyard. Scenografi: Michael Stringer. Klippning: Bill Lenny.
Musik: Burt Bacharach. Titelmelodi: Casino Royale, framförd av Herb Alpert & The Tijuana Brass (musik: Burt Bacharach). Annan noterbar melodi: The Look of Love framförd av Dusty Springfield (musik och text: Burt Bacharach)
Filmbolag: Columbia Pictures.
Med David Niven, Peter Sellers, Ursula Andress, Orson Welles, Joanna Pettet, Daliah Lavi, Woody Allen, Deborah Kerr, William Holden, Charles Boyer, John Huston, Jean-Paul Belmondo, George Raft, Terence Cooper och Barbara Bouchet.
Inspelad i Irland
Intrigen i korthet
Intrigen är en enda soppa, som är nästan omöjlig att följa. Här är några nedslag:
Den "riktige" James Bond (David Niven) har adlats och bor i ett stort slott. M dödas av en bomb vid sir James hem, och han bestämmer sig för att återgå i tjänst. För att förvirra sina fiender ges agentnamnet James Bond 007 till flera agenter, däribland korthajen Evelyn Tremble (Peter Sellers). Sammanlagt är det ungefär sju olika James Bondar i filmen. Tremble får i uppdrag att besegra skurken Le Chiffre (Orson Welles) i baccarat i Monte Carlo. En annan skurk i filmen är sir James brorson Jimmy Bond, alias Dr. Noah (Woody Allen). Hans plan är att släppa lös ett virus som gör alla kvinnor vackra och alla män kortare än han.
Om filmens tillkomst
Casino Royale (1967) är ökänd som en av filmhistoriens sämsta filmer. Hur kunde det bli så?
På 50-talet sålde Ian Fleming först TV- och sedan filmrättigheterna till sin första Bondbok Casino Royale.
TV-versionen sändes i amerikansk TV 1954 (läs om den på Barry Nelson-sidan).
Filmrättigheterna såldes för bara 6000 dollar till en Gregory Ratoff, som aldrig gjorde något med dem. Efter hans död sålde hans änka dem vidare till producenten Charles K. Feldman.
Titeln fanns alltså inte med i det paket Bondböcker som Albert R Broccoli & Harry Saltzman köpte filmrättigheterna till 1960 (se sidan Bonds väg till vita duken). Den var alltså en värdefull tillgång i de tider av total spion- och agentfeber som rådde under andra halvan av 60-talet.
Sedan Bondfilmerna blivit jättesuccéer med Sean Connery i huvudrollen, hörde sig Feldman för hos Broccoli & Saltzman om en eventuell samproduktion, men förhandlingarna sprack. (Thunderball hade nyss varit en samproduktion med Kevin McClory).
Feldman nobbade ett bud på en halv miljon dollar för att sälja rättigheterna. När han inte kunde få Sean Connery i huvudrollen i sin film, bestämde han sig för att i stället göra en stor humoristisk Bondparodi.
Inte mindre än fem regissörer och sju manusförfattare (varav bara tre krediterade) var inblandade. Ett stort gäng kända skådisar engagerades till filmen, som av filmbolaget förväntades bli en stor succé. Man tänkte helt enkelt kapa åt sig en bit av den lukrativa James Bond-kakan.
Casino Royale hade en jättelik budget, nästan 8 miljoner dollar (ungefär 2 miljoner mer än den då aktuella riktiga Bondfilmen You Only Live Twice). En av producenten Feldmans senaste filmer var den framgångsrika komedin What's New Pussycat, efter vilken Casino Royale modellerades.
Det tog dock inte lång tid förrän filminspelningen löpte amok utan någon som helst kontroll. Filmbolaget Columbia sade ifrån när stjärna efter stjärna med stora gage-anspråk kom med i filmen: "Inte mer folk nu!". Producenten Feldman svarade då att det var en cirkus och att han inte längre kunde kontrollera den!
Filmen tog nästan ett helt år att spela in. Columbias totala kostnad för filmen hade skenat iväg till ca 12 miljoner dollar, nästan dubbelt så mycket som You Only Live Twice kostade!
Det mest otroliga är väl ändå att filmen faktiskt spelade in sina kostnader, den drog in 17 miljoner dollar. Det säger en hel del om vilken Bondfeber som rådde 1967.
Filmen släpptes några månader innan You Only Live Twice, vilket förvirrade en del av biobesökarna och gjorde att intäkterna för den riktiga Bondfilmen blev något mindre än väntat.
Producenten Feldman avled något år efter att filmen haft premiär. Man undrar om det fanns något samband.
Recension
Betyg:
Den här filmen gör en förtvivlad.
Tänk om man hade kommit överens om en samproduktion och gjort en seriös Bondfilm i stället för det här meningslösa skräpet!
Filmen har absolut ingenting gemensamt med de riktiga Bondfilmerna, och har egentligen bara värde som kuriosa. Tur att Ian Fleming slapp uppleva den här filmen.
Den speglar också den totala Bondmani som rådde i slutet av 60-talet. En fjantig komedi, som inte är det minsta rolig, troddes bli en stor framgång bara för att huvudpersonen råkade heta James Bond. Intressant är också att notera att Feldman inte ens övervägde att ha någon annan än Connery i huvudrollen för att göra en seriös film. Det ingick helt enkelt inte i folks begreppsvärld att någon annan än Connery skulle spela 007.
Det finns Bondfans som ivrigt jagar denna film för att "ha alla filmerna i sin samling", men att betala för att köpa Casino Royale (1967) är enligt min mening bara slöseri med pengar. Det är faktiskt ingen film man med glädje tar fram och tittar på. Ärligt talat är det nästan plågsamt för en Bondvän att tvinga sig igenom den.
Det enda positiva man kan säga om denna soppa är att ledmotivet med Herb Alpert är helt OK, och att låten The Look of Love med Dusty Springfield är filmens hela behållning.
För övrigt är detta en av de absolut sämsta filmer som någonsin gjorts av ett stort filmbolag.
Den kände amerikanske filmkritikern Roger Ebert har om denna film sagt att den är ett exempel på vad som händer när alla som arbetar med en och samma film får tokspel samtidigt (eller som han uttrycker det: "goes collectively berserk").
Idag är väl 1967 års Casino Royale mest känd som en av flera förlagor till Austin Powers-komedierna.
Casino Royale (1967) ska inte förväxlas med Casino Royale (2006), den 21:a James Bond-filmen i EONs "officiella" serie. Det var alltså först 39 år senare som den här Ian Fleming-boken filmatiserades "på riktigt".
Kul att veta om
Casino Royale (1967)
- Peter Sellers kom ihop sig med olika personer i filmteamet. Sellers envisades till exempel med att komma för sent till tagningarna. Detta föranledde Orson Welles, som spelade Le Chiffre, att fälla en sarkastisk kommentar om detta, så Sellers fick ett utbrott och vägrade tala med Welles mera. En stand-in fick användas för Sellers i de scener han skulle ha tillsammans med Welles.
Till sist fick Sellers nog och lämnade inspelningarna innan filmen var färdig. Han bara stack iväg, och ingen visste vart han tog vägen. Därför försvinner Sellers karaktär gåtfullt i andra halvan av filmen. Sellers äktenskap med Britt Ekland var vid denna tid i kris och han tycks inte ha varit helt i balans.
Sedan kom Sellers tillbaka, men hans kontrakt med Feldman hann gå ut innan filmen var färdig och allting slutade i kaos, ganska typiskt för denna film. - Det var stort hemlighetsmakeri medan filmen kom till. Intervjuande reportrar försökte fruktlöst få ut någon sorts information: “Nej, jag kan inte tala om vem som spelar James Bond. Ja, det här är en Bondfilm.”
- Casino Royale var bara Woody Allens andra film som skådis. Det går fortfarande att göra Woody Allen på riktigt dåligt humör genom att påminna honom om att han var med i Casino Royale.
- Dusty Springfield-låten The Look of Love var en av 1967 års stora hitlåtar. Det var också den enda riktiga ljuspunkten i hela filmen.
- Förtexterna är designade av Richard Williams. Han skulle många år senare bli mera berömd för den tecknade Roger Rabbit-filmen.
- Man försökte även få med Shirley MacLaine och Trevor Howard i filmen, men lyckades inte med detta.
- Deborah Kerr, som spelade M:s falska änka, lady Fiona, var kontrakterad för tio dagars inspelningar. Hon lyckades få med i sitt kontrakt att hon skulle få extra betalt för varje dag som filmandet drog över dessa tio dagar. Efter åtta veckor var Kerr färdig med filmen, och hade tjänat så mycket pengar på den att hon för förtjänsten lät bygga en ny swimmingpool till sin lyxvilla i Schweiz. Hon döpte poolen till “The Charles K Feldman memorial swimming pool”.
- En av de fem regissörerna, Ken Hughes, sade: “Jag såg aldrig något manuskript. Jag fick visserligen några sidor, men de som gav dem till mig sade att de ändå inte skulle användas”.
- En annan av regissörerna, Val Guest, försökte pussla ihop det som gick genom att spela in lite överlappande material, men det var ett jobb som var omöjligt att lyckas med. Feldman var tacksam och ville kreditera Guest som “koordinerande regissör” men Guest sade att då skulle han stämma Feldman. “Folk kommer att undra: Är detta koordinerat? sade Guest upprört.
- Enligt obekräftade uppgifter ska det i manuset även ha förekommit en hund som hette James Bond.
- När man utser de sämsta filmerna genom tiderna brukar alltid Casino Royale vara med på ett hörn. För några år sedan kom det ut en bok som förtecknade de 100 sämsta filmerna som gjorts. Casino Royale var givetvis med här.
- Många tror fortfarande att det är Peter Sellers som spelar James Bond i Casino Royale. I själva verket är det ju David Niven. Sellers spelar Evelyn Tremble, som däremot ges kodnamnet James Bond tillsammans med en drös andra agenter.
