soundtrack

Recension:

Den trettonde Bondfilmen, Octopussy, fick oväntad konkurrens av en annan Bondfilm - Never Say Never Again. John Barry blev tillfrågad om att göra musiken till den filmen, men tackade nej därför att han hade en lojalitetskänsla till Broccoli & Eon.
Barry hade 1983 flyttat tillbaka till England efter att under många år ha bott i New York. Därför kunde Barry utan trassel åta sig uppdraget att göra musiken till Octopussy. Det skulle bli Barrys tionde Bondfilm (nionde om man inte räknar med hans medverkan i Dr. No). I samband med att Barry flyttade tillbaka till England passade han även på att göra upp med de brittiska skattemyndigheterna, med vilka han legat i fejd i flera år.

Textförfattare till titellåten blev denna gång Tim Rice, mest känd som textförfattare till flera av Andrew Lloyd Webbers musikaler, och även till Björn Ulvaeus & Benny Anderssons musikal Chess, som då var alldeles nyskriven.
Men vad skulle titellåten heta? Både Barry och Rice insåg att man inte kunde ha en melodi som hette Octopussy. Eon hade redan stött på mycket motstånd, främst hos filmbolaget i USA, innan de fick lov att använda den titeln på själva filmen. Nu stod duon inför problemet att dels göra en bra melodi, dels hitta på en bra titel och dels att få producenter och bolagschefer att godkänna det hela. Barry sade till Rice att det säkraste och smidigaste vore att göra sex olika låtar, och sedan låta producenter och bolagschefer välja den de tycker bäst om. Strategin fungerade - All Time High fick tummen upp. (Vilka de fem andra melodierna var har aldrig blivit klarlagt).
Frasen All Time High användes också i filmens reklamkampanj: "James Bond hits an all time high!" (även frasen från The Spy Who Loved Me användes i kampanjen: Nobody does it better - thirteen times!").

Vem skulle sjunga titellåten? Albert R Broccoli sade först i ett uttalande att Laura Branigan skulle sjunga den, men istället blev det Rita Coolidge som fick uppdraget (Branigan var 1983 en popstjärna på väg upp, och fick året därpå stora hits med Self Control och The Lucky One). Rita Coolidge hade inte haft någon hit sedan Words fem år tidigare, varför det var ett något oväntat val. Troligen ansåg man att Coolidge skulle ge mer stil och klass åt All Time High.

Jag har alltid gillat All Time High. Den har en tidlös känsla över sig, en sofistikerad elegans som gör att den passar mycket bra som Bondlåt. Det man kan invända mot är valet av Rita Coolidge som sångerska. Hon är inte helt tonsäker och All Time High kräver en del av den som sjunger. Men Coolidges insats är ändå godkänd.
All Time High blev ingen hit när den släpptes, men den vinner i längden tack vare sin tidlöshet (Duran Durans A View to a Kill, som ju var en jättehit, känns idag betydligt mera tidsbunden).

Eftersom Octopussy skulle få konkurrens av Never Say Never Again (som enligt de första planerna dessutom skulle ha premiär nästan samtidigt som Octopussy), bad Broccoli Barry att använda Bondtemat extra mycket i den här filmen (i Never Say Never Again fick man ju av upphovsrättsskäl inte använda Bondtemat). Publiken skulle höra vilken av filmerna som var den "riktiga" Bondfilmen.
Detta hör vi redan i inledningsscenens musik (Bond Look-Alike, spår 2), där Barry på ett lysande sätt introducerar Bond. Här använder Barry ett lätt "militäriskt" trumparti som en ljudmatta till Bondtemat, som stegras allt eftersom Bond kommer närmare sitt mål.

All Time High fungerar oerhört bra som ledmotiv till Octopussy. Barrys svepande orkestreringar av temat är bländande vackra, till exempel i That's My Little Octopussy (spår 5) och Bond Meets Octopussy (spår 9). I just de här arrangemangen är Barry alltid lika fenomenal - hans erfarenhet och genialitet gör att han genast vet hur det "ska" låta.

Barry komponerade ett speciellt actiontema till filmen. Detta tema kan höras i bland annat Gobinda Attacks (spår 4), Yo-Yo Fight (spår 11) och The Palace Fight (spår 13). Eftersom temat rytmiskt passar bra ihop med Bondtemat, satte Barry ihop ett arrangemang där actiontemat och Bondtemat vävs samman med varandra. Detta hör vi på flera ställen i filmen.

John Barry hade vid några tidigare tilfällen fått tillfälle att använda inslag från andra kulturers tonspråk, främst från Asien (You Only Live Twice och The Man With The Golden Gun). I Octopussy kunde han använda en del indiska klanger, något som blev mycket lyckat och som starkt bidrar till att skapa en exotisk Bondstämning i den här filmen. Lyssna till exempel på Arrival at the Palace of Octopussy (spår 6), som ackompanjerar de vackra sekvenserna då Kamal Khan besöker Octopussy.

Ett spår som så väl belyser Barrys förmåga att med små, men genialiska medel skapa den unika Bondstämningen är Bond at the Monsoon Palace (spår 8). Här känner vi verkligen spänningen och Bonds utsatthet när han hänger på väggen efter att ha tagit sig ut ur sitt rum. När Orlovs helikopter landar, lägger Barry in det "militäriska" trumpartiet. Här hör vi en verklig mästare i arbete.
Ett annat sådant spår är 009 Gets the Knife, som är den musik vi hör i filmen direkt efter förtexterna. Barrys dramatiska musik lyfter verkligen hela denna scen, då 009 förföljs av de knivkastande tvillingarna och till sist når den brittiske ambassadörens residens. Ett magnifikt stycke.

Barry har även passat på att vara litet lekfull i och med att han skapat ett ganska enkelt, men effektivt, bomb-tema (med lite fantasi kan man höra nedräknings-tickandet i melodin) och döpt stycket till The Chase Bomb Theme (spår 12).

Det hyfsat långa stycket The Palace Fight (spår 13) är ett pampigt actionstycke, som i princip repriserar några av de teman som vi tidigare hört i filmen, främst actiontemat och Bondtemat.

Vi saknar dock i vanlig ordning en hel del musik på Octopussy-soundtracket. Man har tagit med titellåten All Time High hela två gånger på skivan, men inte brytt sig om att ta med exempelvis slutet på inledningsscenen, när Bond gör sin piruett med Acrostar och sedan landar. Inte heller får vi höra den härliga auktionsmusiken, när Bond följer Kamal Khan ut från Sotheby's och tecknar åt Smithers att skugga Kamals bil. Inte ens det trallvänliga "Välkommen till Indien"-temat, när Bonds plan flyger till Indien, har man tagit med. Och den där fina ryska marschen som inleder scenen "Kremlin Art Depository" kunde vi väl ha fått höra - helst i hel version... och musiken som spelas när Bond och Octopussy hoppar ut ur Kamals plan. Vinjetten saknas givetvis, den också.
Rykodisc har ju tagit med just sådan här tidigare outgiven musik på sina andra två Bond-titlar (For Your Eyes Only och The Living Daylights), men Octopussy var den första av dessa tre Rykodisc gav ut och kanske visste de inte då hur pass efterfrågade dessa nygamla stycken är.
Något som är märkligt är dock att man tagit med tre korta dialogspår ur filmen och petat in dem lite här och var mellan musikstyckena på skivan. De passar inte direkt in här, och ofta får man programmera bort dem i cd-spelaren om man bara vill höra Barrys musik.

Nåväl, även utan dessa outgivna stycken, och trots de korta dialogspåren, är Octopussy ett av de bättre Bond-soundtracken. John Barry är här i god form, och den som gillar Bondtemat får höra det en hel del (till skillnad från Barrys närmast föregående Bond-soundtrack Moonraker, där det inte förekom alls). "One of our specialities..."