From Thailand with Love
En tanke jag har haft ända sedan jag på allvar började kalla mig för Bondfan är att någon gång besöka platser där Bond passerat i filmerna. Det har dröjt ända till nu innan det blivit verklighet.
Med anledning av att jag och min sambo svarade Ja inför prästen i juli 2007, så bestämde vi oss för att förverkliga en gemensam dröm – att resa till Thailand på bröllopsresa. Denna resa bestämde vi att vi skulle göra i januari och februari 2008.
Mina drömmar om att besöka en Bond-plats kom då på tal igen, och eftersom James Bond Island där Mannen med den gyllene pistolen spelades in, finns i Thailand så var det spikat att vi skulle ta vägarna förbi där, när vi ändå rest runt halva jorden (i verkligheten är det bara ett kvarts varv).
Jag skall inte redogöra hela vår semesterresa/bröllopsresa här, utan tar de punkter som har med Bond att göra.
Vår resa inleddes med att vi tog flyget från min hemort (Gällivare) till Stockholm och sedan vidare till Amsterdam för mellanlandning.
Vi befann oss ett antal timmar på Amsterdams flygplats, Schiphol, innan resan gick vidare. Om vi hade haft lite längre tid på oss hade vi nog vågat oss in till Amsterdam, men ville inte chansa och riskera resten av resan. Annars hade det varit roligt att söka upp de platser där man spelade in Diamantfeber. Det får bli en annan gång kanske.
Resan gick sedan vidare till Bangkok. En stor stad måste jag tillägga. Uppgifterna går isär om hur många som egentligen bor där, men någonstans mellan 10 och 15 miljoner invånare lär det vara. Vi stannade där i två dagar innan vi flög ner till Phuket i landets södra delar.
I Bangkok tog vi oss dock tid att shoppa och lite sightseeing. En tur med longtail-båt på floden som rinner igenom staden hann vi också med.
Vad jag inte visste då, var att en del scener då Bond jagas med båt i kanalerna var inspelade just här i Bangkok, liksom biljakten då Bond träffar på Sheriff J.W. Pepper. Det var ju en kul bonus.
Resan gick som sagt vidare med flyg ner till Phuket.
För er som inte vet, är Phuket en ö i södra Thailand med kända turistorter som te x Phuket, Kata, Karon och Patong, var vi bodde första veckan.
Ön är inte ens hälften så stor till ytan som Öland men det lever trots allt mer än tio gånger så många människor där.
Efter en hel del sol, bad och shopping, så bestämde vi oss för att kolla upp alla dessa turer som finns till James Bond Island.
Det finns säkert ett dussintal olika turer och bolag man kan välja på och att välja vilken är inte lätt, men jag tror att de allra flesta är ganska likadana. De kombineras oftast med andra evenemang, som elefantridning, besök i tempel, gummiplantage mm.
Vi valde en av alla dessa turer som vi tyckte såg bra ut och priset för den legade på 1500 bath, dvs ungefär 300 kronor per person.
Dagen vi hade bokat in turen på, började med att det tidigt på morgonen kom en minibuss och plockade upp oss vid vårat hotell.
Efter en biltur på ca en timme stannade vi till på ett gummiplantage, där vi blev visade runt och man berättade en del om hur man jobbade där och hur det gick till att framställa gummi. Vi stannade också till vid en stor grotta som visade sig vara ett tempel. Inne i grottan fanns en stor liggande Buddhafigur och grottan var fylld med apor som sprang omkring helt fritt bland besökarna. Helt otroligt.
Efter dessa stopp for vi vidare till hamnen där alla båtar väntade. Det stod bussar, både stora och minibussar parkerade i långa rader och det var folk överallt som väntade på att komma iväg. Efter en del köande kom vi fram till longtail-båtarna, som rymmer mellan 20 och 30 personer, som skulle ta oss ut på floden.
Efter en bit åkande på floden kom vi ut på lite mer öppet vatten och då börjar vi skymta nästa stopp på resan: Koh Panyee – Fishermen’s village. Ett litet samhälle som är uppbyggt på pålar i vattnet. Där blev vi bjudna på mat. Thailändsk mat. Mycket fisk och kycklingrätter som är väldigt vanligt i Thailand.
Efter maten hade vi lite tid att shoppa i detta märkliga samhälle. Det var annars som att gå i Bangkok och shoppa i de små affärerna och stånden men skillnaden är att man på vissa ställen såg pålarna och vattnet mellan dessa nedanför. Kändes verkligen annorlunda och man kan bara imponeras.
Efter det här stoppet gick färden vidare till nästa anhalt – paddling. Längre fram stod två stora båtar (eller mer likt färjor eller pråmar) och väntade på oss. Där blev vi tilldelade en kanot, flytvästar och en kille som följde med oss och paddlade åt oss. Han tog oss runt några av dessa underliga öar och visade en massa grottor som havet hade format genom årtusenden. Fascinerande.
Allt detta har verkligen varit riktigt härligt att uppleva, men nu till det jag väntat på hela dagen – Ko Tapu eller James Bond Island som den även kallas.
Känslan när vi glider in mot stranden är blandade känslor.
Jag skall förklara mig. Innan vi åkte till Thailand så pratade jag med en bekant som varit hit. Han berättade att han inte tyckte det var så stor grej och att den här lilla ön är full med turister och stånd och att den verkligen är överexploaterad. Med det i tankarna glider vi in mot stranden och när jag kliver i land så har jag just den här blandade, avvaktande känslan av ett anti-klimax och vördnad.
Visst var det mycket folk här. Ett antal båtar ligger vid stranden, och man har byggt upp en massa stånd där man säljer t-shirtar, halsband och annat krimskrams. ”Jaha”, var min första tanke när jag tittar mig runt. ”Då har man varit här”, är nästa tanke och jag följer efter min fru och tar några foton runt ikring.
När jag kommer upp på mitten av ön så kommer nästa känsla. Den känsla jag hela tiden hoppats få. Nu kom vördnaden. Framför mig, mellan mellan de två topparna som utgör huvuddelen av ön, så har jag den lilla ön eller klippan, som sticker upp som en staty i vattnet och är kännetecknet för den här platsen. Jag ser också den alldeles raka, lutande stenväggen som man i filmen byggde entrén till Scaramanga’s fäste.
Det blev åtskilliga bilder tagna på resan och framför allt på James Bond Island. En kul grej hände när min fru skulle fota mig med ön i bakgrunden. Jag har precis ställt mig med klippan i bakgrunden och hon skall just ta ett foto av mig, när det passerar ett sjöflygplan bakom mig mellan öarna. Vi står bara och gapar och skrattar. Nästan som taget ur filmen när Bond kommer till ön. Eftersom det var lågvatten när vi var där så kunde man nästan gå ut till klippan, vilket jag dock avstod då jag såg en tjej som på väg tillbaka sjönk ner till knäna i leran.
De fyrtiofem minuterna vi fick på ön var ett minne för livet. Man kan inte vänta sig att James Bond i Roger Moores skepnad skall komma gående där och knacka en på axeln, men det är något visst med att få ha varit där på ett av de mest kända platser som förknippas med James Bond.
När jag senare satt tyst i båten tillbaka till hamnen, så fråga min fru mig om jag var nöjd med dagen. Jag kunde bara nickade och le och kände mig oerhört glad.
Att kunna förmedla känslor i skrivna ord är få förunnat, men jag har försökt ge en liten beskrivning av hur jag kände det på min resa i Bonds fotspår och egentligen skulle väl den här reseskildringen ha tagit slut här om vi inte hade åkt ut på en tvådagarstur till Phi Phi Island några dagar senare.
Phi Phi Islands består av två öar och på den ena ön, Phi Phi Leh, som är obebodd och påstås vara ett av de vackraste ställena på jorden, finns ett ställe som heter Maya Bay. Där stannade vi och snorklade och de berättade att filmen The Beach med Leonardo DiCaprio var inspelad just här.
Phi Phi Don, som den andra ön heter åkte vi till efter det och vi spenderad resten av resan där. Mitt på ön, bland alla affärer och restauranger gör jag en oväntad upptäckt då jag springer på en liten bar som heter – 007 Bar. Pubens väggar är fyllda av fotografier och tavlor med Bondmotiv. En härlig bonus på en härlig resa.
Att detta skulle vara den sista resan i Bonds fotspår tvivlar jag på och det finns många idéer om vart nästa resa går. I dag är inget bestämt så vi får väl se.
