Besöket på SF-mässan i Stockholm, okt. 2002
Jag och mina kamrater anlände till Sollentuna-mässan någon gång innan 12-tiden, betalade inträdet på 80:- och gick förväntansfullt in i
mässhallen.
Det första som mötte oss var en DeLorean DMC-12, bilmodellen som blev legendarisk genom Robert Zemeckis Tillbaka Till Framtiden-filmer.
Vi inledde besöket med en övergripande rundvandring för att se vad som fanns att titta på. Hela mässan inrymdes på en ganska liten yta, så detta tog inte särskilt lång tid. I mitten av mässhallen fanns äkta rekvisita från diverse filmer utställda. Runt omkring och längs med väggarna hade ett stort antal utställare placerat ut sina prylar, varav en hel del var till försäljning. Massvis med filmaffischer, ovanliga samlarprylar, signerade fotografier av kända skådespelare och officiella rekvisita-kopior fanns att beskåda.
Längst bort i mässhallen satt de tre hedersgästerna, Rutger Hauer, Kenny Baker och Jeremy Bulloch. Långa köer med förväntansfulla
autografjägare ringlade sig fram till deras respektive bord.
Vi beslöt oss för att börja med Jeremy Bulloch, känd som Boba Fett från Star Wars-filmerna och Smithers från Bond-filmerna For Your Eyes Only och Octopussy. Efter att ha betalat 100 kronor och valt ut ett fotografi var det dags att träffa Jeremy, men först passade jag på att säga hej till Paul Deblond som satt bredvid Jeremy och assisterade honom.
Intrycket av Jeremy Bulloch var verkligen raka motsatsen till den filmkaraktär han blivit mest känd som, den iskalla prisjägaren Boba Fett som orsakade så mycket problem för Luke, Han och de andra i Star Wars Episod 5 och 6, och som vi nog kan vänta oss är minst lika elak i den kommande Episod 3. Mannen bakom masken visade sig verkligen vara en genomsympatisk och rolig person som tog sig tid att prata personligt med varje person i kön. Han ville veta hur långt vi åkt för att komma till mässan, och när vi berättade att vi bara haft en restid på en dryg timme så påpekade han skämtsamt att vissa andra kunde åka 16 timmars resväg bara för att träffa honom, och ändå hamna på fel mässa! Och när en liten pojke med en Boba Fett-hjälm sedan kom fram och fascinerades av att det faktiskt var Boba Fett själv som satt där framme var Jeremy inte sen att skoja med honom.
Upplyfta av detta så gick vi direkt och skaffade oss biljetter till Kenny “R2-D2” Bakers kö. Denna kö var mycket långsammare än Jeremys, och det var inte så konstigt, då Kenny inte kunde skriva så fort. Han lade dock ner ett gediget arbete på varenda autograf och gjorde dem riktigt fina med små roliga krumelurer på. Jag såg till att skaka hand med denna legendar och önskade honom lycka till med nästa film.
Nu återstod bara Rutger Hauer, vars kö var den långsammaste av alla.
Och det var inte svårt att förstå, då efterfrågan på hans autograf kanske var störst av alla och han dessutom tog sig ordentligt med tid för varje person och även reste sig upp för att ta fotografier med folk eller för att skämta med de andra gästerna eller någon mässbesökare. Som tur var gjorde ett system med köbiljetter att man kunde vänta på sin tur utan att behöva stå i en kö med alla som var före. Personer släpptes på tio i taget till kön.
Under den mycket långa väntan för att bara komma in i kön så
utforskade vi mässans utställningar i detalj. Höjdpunkten var utan
tvekan att få se på den äkta filmrekvisita som fanns på plats. Några föremål var verkligen omsorgsfullt tillverkade, men man noterade också ett och annat fall där man bara kunde konstatera att vissa saker ser bättre ut på film.
Drottning Amidalas blaster-pistol som från Star Wars Episod 1 såg till exempel väldigt enkelt tillverkad ut, men det märktes inte alls i filmen. En
konstgjord hund som anföll Gregory Peck i Omen såg också väldigt
luggsliten ut. Hursomhelst var det mycket häftigt att se flera föremål
som man klart och tydligt minns från filmerna de synts i, till exempel den heliga graalen från den tredje Indiana Jones-filmen, hagelgeväret som Arnold Schwarzenegger använde i scenerna från polishuset i Terminator, Harry Potters glasögon, Gizmo från Gremlins-filmerna, tidningsframsidan som ändrade utseende i den andra Tillbaka Till Framtiden-filmen, rocken som Rutger Hauer bar i Liftaren, Sean Connerys uniform från filmen Outland och en rad andra roliga prylar.
Några av de officiella rekvisita-kopior som fanns till salu hos några
av utställarna för ett varierande antal tusenlappar imponerade dock nästan lika mycket. Jag provade till exempel själv att hålla i en mycket välgjord (och fullt användbar) kopia av svärdet Sting som Frodo bär i Sagan om Ringen-trilogin. Det utstrålade visserligen inte något blått sken, men så fanns det inte heller några orcher i närheten…
En mängd andra figurer från diverse kända filmer passerade dock i folkvimlet. Förutom alla uniformerade trekkers så kunde man se både prinsessan Leia, uniformerade imperieofficerare, Hoth-rebeller, jawas och en mycket övertygande representant från Sandfolket. Faktum var att mässans arrangörer ordnat en kostym-tävling med just Star Wars som tema, vilket hade fått ett antal mässbesökare att komma dit i omsorgsfullt tillverkade kostymer.
Bland autografsamlingarna som fanns till salu fanns det också mycket
intressant att beskåda. Alla de stora Hollywoodstjärnorna och en stor mängd mer eller mindre kända birollsskådespelare fanns där. Signerade foton av de riktigt stora, som Harrison Ford, Arnold Schwarzenegger, Pierce Brosnan och så vidare kostade ungefär 800 kronor. Autografer av stora skådespelare som inte längre är i livet, som till exempel Alec Guinness, kostade omkring 2000. Det fanns också fotografier med flera signaturer av skådespelare från till exempel Star Wars-filmerna samtidigt, och de kostade naturligtvis därefter. Men det fanns också rena fynd, om det är det rätta ordet. T ex såg jag ett snyggt Indiana Jones-foto med både
Harrison Fords och Sean Connerys autograf för 1100 kronor. Med tanke på att Harrison Fords autograf ensam kostade 800 i de flesta fall så borde ju detta vara att betrakta som riktigt mycket för pengarna!
Sedan fanns det några föremål som antagligen inte var till salu alls. En affisch från Sagan om Ringen, med Peter Jacksons och samtliga av de stora skådespelarnas autografer kunde man till exempel bara fantisera om priset på…
Sent om sider kom vi i alla fall oss in i Ruger Hauers autografkö. Han tog 150 kronor för ett signerat foto och 180 kronor för att man skulle få ta ett kort tillsammans med honom, men pengarna gick oavkortat till The Starfish Foundation, en fond mot Aids som han är djupt engagerad i.
Rutger Hauer var verkligen en intressant personlighet, med ett stort sinne för humor. Det var verkligen kul att få hälsa på honom!
Efter att ha lämnat mässan och intagit en bit mat inne i Stockholm
var det dags för dagens höjdpunkt: Den exklusiva jubileumsvisningen av Blade Runner på Focus-biografen i Hagsätra, med Rutger Hauer närvarande!
Visningen inleddes av att Rutger Hauer talade om ett av sina senaste
projekt, kortfilmen The Room, som är hans debut som regissör. Vi bjöds därefter på en exklusiv visning av denna film som en oväntad bonus. Efteråt berättade Rutger om sin passion för detta projekt och berättade att han vill göra en hel serie av kortfilmer efter denna.
Sedan följde en frågestund om Blade Runner och andra relaterade ämnen. Med stor inlevelse och många skämtsamma kommentarer berättade han en mängd intressanta anekdoter från filminspelningen.
Vi fick till exempel veta att han föredrog originalversionen framför den allmännt favoriserade Director’s Cut-versionen och att de första scener han gjorde var de där hans karaktär, replikanten Roy, möter och dödar sin skapare Eldon Tyrell. Han avslöjade att i originalmanuset var det tänkt att den Tyrell han dödar själv var en replikant och att den riktiga Tyrell redan dött för ett antal år sedan och fanns infrusen i ett isblock längst upp i Nexus-byggnaden. Dessa scener blev dock aldrig filmade av kostnadsskäl, vilket han djupt beklagade.
En annan intressant sak han berättade om filmen var att de klassiska replikerna han uttalar just innan hans karaktär dör framför ögonen på Harrison Fords karaktär Deckard var något han själv improviserat fram. Från början var det tänkt att en mängd tekniskt snack skulle indikera att replikanten Roy slutade fungera, vilket Rutger ansåg skulle ha förtagit känslan och filosofin i det hela och därför ändrade på.
Vi fick också veta en del kul saker om hur det var att jobba med Ridley Scott. Efter en lång och mycket upplyftande diskussion med denna intressanta man så tog han farväl av oss och lämnade biografen.
Vi som fanns kvar hade dock själva filmen kvar. Med sin unika atmosfär och filosofiska budskap betraktas denna film som en av science fiction-genrens största mästerverk av många, mig inräknad. Att få se den på en riktig biograf var därför en gammal dröm för mig som nu uppfylldes. Det var bara att luta sig tillbaka och avsluta denna dag på bästa tänkbara sätt!
