soundtrack

Recension:

Med Goldfinger fann producenterna den mall som så många av de senare Bondfilmerna modellerades efter, och det gällde även musiken.
Det här var den första filmen där John Barry hade full kontroll över musiken från början till slut. Han kämpade verkligen för att nu få göra hela soundtracket, så att han hade en egenkomponerad titellåt att väva in i filmens musik.

Redan i From Russia With Love hade man anlitat en känd artist för att sjunga in titelmelodin, även om titellåten i just den filmen var inbakad i själva filmen och inte hade placerats som titelspår. Annat blev det nu med Goldfinger. Shirley Basseys magnifika tolkning av Barrys titelmelodi blev en formidabel succé, precis som filmen, och var den första rejäla "Bond-singel-hitten" (även om den faktiskt inte var så stor singelhit just i England, så toppade den listorna i många andra länder). Goldfinger är ju fortfarande den kanske mest kända Bondtitellåten och en tidlös klassiker. Den blev ju även stilbildande för Bondlåtarna i fortsättningen.

Det kan kanske vara intressant att veta att man först provade med en mer jazzig version av Goldfinger, där Anthony Newley sjöng. Klokt nog valde Barry & Co Basseys mer pompösa tolkning.

Själva soundtracket är även det en klassiker, och var en av 60-talets mest sålda filmmusik-plattor. Plattan toppade USA-listan i hela 16 veckor före Beatles "A Hard Days Night"! 1965 fick Barry emotta en guldskiva (passande nog) för Goldfinger. Plattan nominerades även till en Grammy men vann inte.

John Barry arbetar här mycket effektivt med huvudtemat, till exempel i spår 3, Oddjob´s Pressing Engagement, och rytmiskt trummande i spår 8, Dawn Raid on Fort Knox. Den instrumentala versionen av Goldfinger (spår 7) förekommer inte i filmen.
Ett av de bästa spåren, The Laser Beam, finns inte med på den officiella cd-utgåvan, som följer den LP-utgåva som gavs ut i USA. Europa-utgåvan av LP:n hade däremot med detta spår samt tre andra som också saknades på USA-utgåvan. Europa-utgåvan saknade däremot den instrumentala Goldfinger-versionen (spår 7). 1992 återutgavs dock de fyra saknade spåren på dubbel-cd:n The Best of James Bond 30th Anniversary, Limited edition.

Goldfinger är också ett av de få Bondsoundtrack där vinjettmusiken alltid funnits med redan från den första utgåvan (spår 4, Bond Back in Action Again). Det lilla intro-stycket Into Miami, som i filmen spelas direkt efter titelmelodin, har för övrigt alltid varit en av mina favoriter. Här hörs tydligt Barrys jazz-bakgrund.

Barry var noga med att få allting rätt. Shirley Bassey fick göra en mängd tagningar av titellåten innan Barry var nöjd, något som Bassey inte tyckte om.

Han hade det inte lätt. Som många andra Bondfilmer var det ett hektiskt tidsschema och i detta fall låg man efter redan från början. Connery hade exempelvis kommit in sent i inspelningsfasen efter att ha varit med i Hitchcocks Marnie. Många i filmteamet hoppades att producenterna skulle skjuta på det utsatta premiärdatumet, men det var det inte tal om. Bara några veckor före premiären skrev Barry musik för fullt till filmen!

Tydligen höll man till i en viss studio i Bayswater som tidigare hade fungerat som kapell. Detta gjorde att det blev lite extra eko i inspelningarna, och enligt Barry bidrog detta till det typiska "Bond-soundet".

Goldfinger är, precis som de andra Barry-soundtracken, en lysande platta. Goldfinger var även John Barrys egen favorit bland alla Bond-soundtracken.