Kul att veta om
The Spy Who Loved Me

• Bråket mellan producenterna Saltzman & Broccoli äventyrade hela Bondseriens framtid. Ett tag var det mycket oklart med finansieringen av den nya filmen. Broccoli beskriver den här episoden i sin självbiografi When the Snow Melts. Saltzman hade lånat pengar av schweiziska banker och satt sin andel i sitt och Broccolis bolag Danjaq som säkerhet – något han inte fick göra enligt kontraktet. En av bankerna menade till och med att hela Danjaq hade satts som säkerhet! Hela summan lär ha legat kring 20 miljoner dollar.
  Ett helt batteri av advokater och jurister satt och förhandlade på ett lyxhotell i Lausanne. Mellan de heta förhandlingarna åt man “Cordon Bleu-måltider” vilket enligt Broccoli gjorde situationen lite absurd.
  En av Saltzmans stjärnadvokater lär ha tagit 400 dollar i timmen, vilket ansågs högt redan för 25 år sedan!
  Alltihop slutade med att United Artists köpte Saltzmans andel av Danjaq och lät Broccoli kvarstå som ensam producent. Saltzman gjorde sedan inget större väsen av sig: han gjorde några ekonomiska felsatsningar och levde sedan ett tillbakadraget liv. Han avled 1994.
• Intrigen i The Spy Who Loved Me har egendomliga likheter med den i You Only Live Twice. Saul Fischer skrev för många år sedan en intressant artikel om dessa likheter. Ett urval punkter ur denna kan du läsa här.

• Rick Sylvesters skidhopp vid Mount Asgard bevakades av flera kamerateam, men det var bara ett av dem som lyckades fånga hela hoppet och vars film kunde användas.
• Modellen av Liparus-tankern var 25 m lång och sprängdes i luften, precis som det ser ut i filmen.
• Det var Albert R Broccoli personligen som krävde att karaktären Jaws skulle överleva filmen (i manuset dog Jaws i eld-infernot). Han ansåg att karaktären hade sådan potential att man kunde använda honom i en film till.

• Bonds Lotus Esprit var inte en enda bil utan flera exemplar, som alla kunde utföra olika finesser. En av Lotusarna utrustades så den kunde färdas under vatten. Två man krävdes för att styra den.
  Undervattensscenerna är alltså filmade på riktigt i Bahamas och inte med små modeller.
  Lotusen kallades för övrigt skämtsamt för Wet Nellie (med hänsyftning på autogyron Little Nellie i You Only Live Twice).
  Vi kan tacka scenografen Ken Adam och specialeffekt-mästaren Derek Meddings för den här fantastiska bilen.
• I en tidig manusversion skulle Fekkesh vara anställd vid egyptologiska museet, så man hade skrivit in en slagsmålsscen med Bond i museet bland sarkofager och andra föremål. Denna idé återanvändes i nästa film, Moonraker, fast då i Venedig.

• Christopher Wood skrev en romanversion av filmmanuset, James Bond, The Spy Who Loved Me. Boken utgår från en tidig version, så Stromberg heter i boken Sigmund i förnamn. Det uppges också att han är svensk och har sitt högkvarter i Malmö. Enligt Wood heter Jaws egentligen Zbigniew Krycsiwiki och är polack.
• Stromberg skulle från början ha hetat Stavros, men antagligen ansåg man att det var för likt Blofelds mellannamn – Ernst Stavro Blofeld.
• Det uppges att Jaws ståltänder var så smärtsamma för Richard Kiel att bära, att han bara kunde ha dem i femminuterspass. Kiel hade för övrigt 52 i skonummer.

• Vid inspelningen i Egypten råkade filmteamet ut för en plötslig matbrist. Då tog producenten Albert R Broccoli på sig kockmössan och kokade personligen spaghetti för ca 100 man.
• George Baker, som spelar kapten Benson, såg vi tidigare som sir Hilary Bray i On Her Majesty’s Secret Service.
• Milton Reid, “Sandor”, var en av Dr. No:s vakter i den första Bondfilmen. Han hade även en mindre roll i ploj-filmen Casino Royale.
• Fiskarten Pterois voletans, som Bond märkligt nog känner igen hos Stromberg, kallas Drakfisk på svenska. “Other fish avoid it – handsome, but deadly.”

• Minns ni Gerry Andersons synopsis för Moonraker, som skrevs kring 1970 men som aldrig användes? (Se Diamonds Are Forever-sidan).
  I hans manus-skiss förekom en skurk som kapade ubåtar, varför Gerry stämde Eon Productions. Det hela slutade med att Eon köpte alla rättigheter till det gamla manus-utkastet och Gerry lär inte ha fått mer än 3000 pund för det.
• Innan man fick tag i Richard Kiel, hade man planer på att låta David Prowse spela Jaws. Prowse blev dock inte lottlös – han blev samma år som Bondfilmen släpptes världsberömd som Darth Vader i Star Wars.
  Även Will Sampson (indianen i Gökboet) var föreslagen som Jaws.
• Backgammon-partiet mellan Bond och Kamal Khan (Octopussy) förekom först i manuset till The Spy Who Loved Me. Det var meningen att Bond skulle ha spelat backgammon med Max Kalba.

• Michael Billington hade uppenbarligen varit en av Roger Moores tuffaste konkurrenter om rollen som Bond i Live And Let Die. I denna film spelar Billington Sergei, som Bond skjuter med sin skidstav.
• Roger Moore blev brännskadad när man spelade in Bonds slutstrid med Stromberg. Han hann precis kasta sig undan explosionen. “Jag har nu två hål där de flesta bara har ett” sade Moore.
• Producenterna fick kritik för att de använde så stora mängder vatten till The 007 Stage under den heta sommaren 1976. Den var vattenbrist i England och vissa tidningar skrev sura artiklar i ämnet. Filmbolaget påstod dock att man mirakulöst nog hade en brunn precis i närheten av The 007 Stage. Tänk, så praktiskt ;-).
• Shane Rimmer, som haft småroller i både You Only Live Twice och Diamonds Are Forever, fick nu sin största Bondroll. Han spelar ubåtskapten Carter från USS Wayne (“A nuclear missile? Hey!”).

• Den stora 007 Stage invigdes 5/12 1976 i närvaro av bland andra dåvarande premiärministern Harold Wilson. Det var en god investering, eftersom scenen användes flitigt vid andra filminspelningar ända tills hela rasket brann ned 1984. 007 Stage byggdes upp igen och brann sedan ned en andra gång 2006.
• Uppenbarligen verkar man ha tänkt att Stromberg ska ha “ihopväxta” fingrar, ungefär som simhud, men det syns inte direkt i filmen. Vi får bara veta att Stromberg inte vill skaka hand. Kanske specialeffekterna inte blev så bra i just detta fall.
• Strombergs supertanker, Liparus, var en modell men den var nästan 20 meter lång!
• Bonds Wetbike var egentligen inget annat än en lyckad produktlansering, eftersom tillverkaren passade på att börja sälja denna farkost i samband med filmens premiär.

• Strombergs Atlantis var inte byggt i full skala, men hela komplexet vägde ändå 13 ton!
• När Bond och Anya vandrar genom öknen efter att deras bil brakat ihop (topplockspackningen!) spelas temat från den klassiska filmen Lawrence of Arabia av Maurice Jarre – ett musikaliskt skämt.
• Scenen då Bond skjuter Stromberg – med fyra skott – är ovanligt våldsam för att vara i en Bondfilm. Det var från början tänkt att Bond skulle säga “ballseye, fishfinger!” men den repliken ströks.
• Inspelningarna av denna berömda Bondfilm dokumenterades i en omfattande BBC-serie, hela sex timmar lång! Serien gick i svensk tv kring 1977-78 och har aldrig sänts igen. Vad skulle man inte ge för en videoinspelning av denna tv-serie? Fråga inte…
  Jag minns att man bland annat fick se när man spelade in vinjetten. Ett helt avsnitt handlade om filmens specialeffekter.

• The Spy Who Loved Me var den mest framgångsrika Bondfilmen sedan Thunderball 12 år tidigare. Enbart i USA drog filmen in dubbelt så mycket pengar som The Man With the Golden Gun.
• The Spy Who Loved Me är den Bondfilm som nominerats till flest Oscar – hela tre stycken. Ken Adam för Bästa scenografi, Marvin Hamlisch för Bästa musik och Nobody Does It Better för bästa sång. Tyvärr vann inte filmen någon statyett!
• En vanlig Bond-fråga brukar vara “Hur lång är Richard ‘Jaws’ Kiel?” Svaret är 2.18. Han står omnämnd i Guinness rekordbok som “den längsta skådespelaren”.
• När Bond kör upp med sin Lotus på stranden står flera förvånade åskådare och tittar på. En av dem, han som sätter handen för munnen, är Richard Kiels äldste son.